”Juniorerna är Hammarbys själ”

Intervju med Hammarbys lagledare Leif Dässman

Texten publicerad i Hammarby Sportnyheter #1 Hösten 2000

Han är 54 år och kanske den "tokigaste" hammarbyaren av alla.
  Han har arbetat ideelt i många år, som lagledare sedan 1989.
  Under alla matcher sitter han på läktaren och plitar i sitt protokoll.
  Och han heter Leif Dässman.

Leif Dässman är uppvuxen i Älvsjö och spelade pojkfotboll för Hammarby som ung. Alltid lika glad och trevlig kilar han omkring med ett uttryck i ansiktet som ungefär säger "nämen, inte ska väl lilla jag...".
  När han beskriver sina drygt femton år i Hammarby Hockey så är det i termer som "råkade halka in", "hjälpa till lite" och "gör nästan ingenting på hemmamatcherna".
  Det började med ett styrelseuppdrag som han då råkade halka in på, tack vare dåvarande ordföraden Arne Jansson. Under de åren var han med om att bygga upp hockeyverksamheten vid Zinkensdamm.
  På den tiden var Leif Dässman blomsterhandlare, men sedan några år tillbaka har han lagt legymerna på den berömda hyllan. Så nu är han "bara" lagledare.
  Vilket betyder att han planerar resor och allt runtikring dem; maten, istider, hotell, ja, tusen grejer.
  - Men på hemmamatcherna är det bara kontakten med domarna, annars är det lugnt, säger han och börjar räkna upp saker som också måste fixas även runt matcherna på Hovet.
  Men varför jobbar han så mycket för hockeyn, ideelt till på köpet?
  - Det är komplext. Jag får träffa unga människor. Du vet, jag är 54 år, då kan det bli lite gaggigt, säger Leif Dässman och låter som om han var född nångång mellan trias och krita. Det är ett privilegium att få vara med, säger han.
  I våras var Dässman ganska less på hockeyn. Han tänkte till och med sluta. Men när tränarna beslutade att satsa på juniorerna så bestämde han sig för att fortsätta. Och nu är det kul igen.
  - Ja, det är helt tack vare juniorerna. Det är de som är Hammarbys själ, säger han.
  Leif Dässman hoppas att få vara med om en liknande säsong som då Hammarby slog ut AIK i play off, då Mariusz Czerkawski var den stora stjärnan.
  - Vi vill ju vinna. Att få vara med att delta i glädjen är en kick, säger han. Lika mycket som det är en tragedi när vi åker ur. Andra människor kan nog inte förstå känslan.   En eventuell elitserieplats ser han inte som utopi.
  - Allting är möjligt. Men det krävs väldigt mycket tur också för att gå upp. Men...puckarna kan ju studsa rätt.

(031018)