Hammarby London Tour -02
Carl Johan Klint ensam i Hammarbys omklädningsrum. På lördagen fick han träna med Sparta Prag.
Klint värmer upp med lite fotboll. Ejdepalm och Oduya är med.
Klint på isen.
Sparta Prag tränar.
Bakom ena målet hade man byggt upp en vip-restaurang.
Supportrarna gjorde stan i väntan på match.
...med obligatoriskt pubbesök.
Tyska fans.
Docklands.
Docklands Light Rail. Med tunnelbanan kom Bajenfansen till dagens matcher (se pilen).
Uppvärmning.
En nervös Kristoffer Martìn laddar upp.
Linus Stensson.
The Libergs.
Nationalsånger. Hammarby och Hamburg.
Cheerleaders jobbar på. En del i bajentröja.
Och så här ser de ut på nära håll.
Johnny Oduya.
Niklas Barklund.
Tobias Liberg.
Hamburgspelare grattar varandra efter ett mål.
Daniel Holmström.
Holmström och Oduya..
Henrik Nilsson i närkamp.
Henrik Nilsson.
Johan Ejdepalm och Kristoffer Martìn.
Johnny Oduya.
Oduya.
Okänd.
Lechtaler?
Jim och Micke62 med en engelsman som skrek bort rösten långt innan helgen var över.
Fotograf som spelade in en dokumentär för AEG.
Råkurr. Skälet till att den motsatta läktaren är så tom är att det var en vipläktare. Det var betydligt fullare på de andra två, speciellt då London Knights spelade.
Öltältet (med fria öl - förutom för någon enstaka ”portad”) var ett populärt mål i pauserna.
Eisbären Berlin hade ett hundratal supportrar på plats.
London mot Berlin.
Tyskt drag.
Eisbärens spelare tackar klacken.
Tibbe har hittat en engelsman.
Det här är baren inne på arenan.
Även London hade en del fans som lät.
Stängningsdags på arenan. Bra stämning bland fansen.
Och festen fortsatte långt in på natten.
Och lite till.
|
Lördag 17/8
Hammarby-Hamburg Freezers
0-3 (0-2, 0-0, 0-1)
Lördagen var ytterligare en sån där riktigt varm, kvalmig dag då man gick omkring och flämtade.
Turneringen var mycket välorganiserad, alltifrån hotell, mat, träningar och arrangemang kring matcherna. Det enda som var en aning spartanskt var omklädningsrummen som låg i en rad bakom ena kortsidan (vip-restaurangen). De var barackliknande lådor utan tak. Men de var ändå helt ok sa dem som hemsidan pratade med.
På lördagsförmiddagen fick målvakten Carl Johan Klint ett hedersuppdrag: att träna med tjeckiska Sparta Prag. Anledningen var att deras målis Petr Briza åkt hem för att vara med i en gala där man utser Tjeckiens bästa hockeyspelare. Han var en av 10 nominerade.
Webbmäster fick en erfarenhet av att klampa in i Spartas omklädningsrum - bara för att meddela att den svenske målvakten var på plats. Det gick lite sisådär då i stort sett ingen talade engelska. Så det blev en fråga som upptog en stor del av den tjeckiska ledarstaben, att på en blandning av tjeckiska och lite mer tjeckiska försöka förstå vad det hela handlade om. Trevliga var de i alla fall och det är ju huvudsaken.
Trevlig är något som gick igen hos de flesta som arbetade i London Arena. I jakten på ett passerkort stötte jag på en lång rad vakter, administatörer osv som gjorde allt för att få tag i rätt person. Ofta var dock rätt person upptagen eller helt enkelt inte rätt person.
Ta John vid security gate till exempel. Vi kan kalla honom John av den enkla anledningen att det var hans namn. Vi blev riktiga buddys och han var mycket upprörd över att ett svenskt mästarlag var tvunget att kvala in till Champions League, då andra länders 2:a och 3:e lag hade chansen att gå dit. (OK, det handlade om fotboll, men ändå).
Matchen mot Hamburg liknade matchen mot Geneve. Hammarbys försvar spelade mycket bra och Kristoffer Martìn gjorde en bra match efter en mycket nervös start. Skillnaden mot dagen före var att Bajen skapade lite mer framåt. Å andra sidan dominerade man inte någon del av matchen, som i första perioden mot Geneve.
Resultatet var inte så mycket att snacka om. Hamburg var helt enkelt lite för bra.
Vad ska man då säga om inramningen kring matcherna? Ja, speakern lät mycket amerikansk, närmast bindgalen då han var så entusiastisk så man undrade vad han gick på. Men det var samtidigt rätt kul, det är ju inget fel att vara positiv. Som speaker-Tobbe sa så finns det en del saker att lära.
Man hade ansträngt sig för att göra effektfulla intron. I jumbotronen visades häftiga bilder från respektive lag, medan man spelade den musik som laget i fråga använder sig av (ja bilder och intro från Hovet oxå).
Dessutom fanns gott om olika saker att äta och dricka och hur mycket souvenirer som helst.
Matcherna i gruppspelet var 3x18 och med betydligt kortare pauser än de svenska 18 minuterna. Det gjorde att pauserna inte kändes som en evighet. Även finaldagen, då man spelade normallånga matcher, var pauserna kortare.
Om något var negativt så var det väl att man spelade musik hela tiden. Så fort publiken vaknade till så brassade man på. Men det är ett problem som finns i många hallar i Sverige också.
Vakterna var inte så tända på att några (hammarbyare) stod nere vid sargen för att väcka hemmapubliken (vilket hände på söndagen). Dessutom var det med tvekan man fick ta in flaggor (utan pinne) på arenan.
Lördagen var den dag då fansen fann varandra på riktigt. Under matcherna hjälpte man varandra och Eisbärens match mot London var riktigt rolig att vara med om. På kvällen/natten efter sista matchen så var en massa fans ute på ett ställe och sjöng ramsor och drack läsk (...typ).
(020827)
|