Hammarby London Tour -02
Torsdag 15/8Resan till LondonIncheckning på Arlanda tidigt på morgonen torsdagen den 15 augusti 2002.Ja, tidigt för oss som tycker att alla klockslag före klockan 12.00 i princip tillhör nattimmarna. Spelarbussen gick från Hovet klockan åtta och själv tog jag en flygbuss vid 9-blecket. Det 10-talet supportrarnas flyg går redan vid 7-tiden på morgonen. Hammarby Hockey ska till London och spela i den tredje upplagan av turneringen med det korta och slagkraftiga namnet Credit Suisse First Bostons Cup. Man kan lite försynt undra om de inte kunnat klämma in resten av sponsorerna också i namnet. När de nu ändå höll på... I december 1950 reste Hammarbys hockeylag Bamsingarna till London för att spela en rad träningsmatcher mot, på den tiden, överlägsna engelska lag. Då gick resan per båt från Göteborg. Hammarby skrällde faktiskt en aning då man i två matcher spelade jämnt mot det engelska landslaget; 4-4 och 4-5. Sen tog krafterna slut och de övriga matcherna blev mer eller mindre utskåpningar. En sak som, åtminstone för mig, är lite lustig är att med på den resan, för femtioett och ett halvt år sedan, var sportjournalisten på Dagens Nyheter Harry ”Stream” Söderström. Min morfar. En slags déja vù-upplevelse, kan man väl säga. Iklädda Tibbe ”Tjeeeeeeenare” Sarosdis klädkollektion släntrar laget så småningom in vid boarding gaten. Det är 32 personer allt som allt inklusive spelare, tränare, sportchef, massör, ticketmaster, vd och webbmäster. Jonas Göthberg och Tomas Kollar har fått stanna hemma på grund av skada. Andreas Paulsson, som har besvär med sin axel, följer med i hopp om att smärtan i axeln ska tagga ner sig. Men han missar hela turneringen. Skadan ger inte med sig. Sportchefen Leif Boork meddelar den glada nyheten att man nu gjort klart med Daniel Holmström från Piteå. Flygresan gick utan några problem. Andreas Paulsson och några till halade ganska snart fram kortleken och började spela stötpoker. ”Pålle” visade sig även ha vissa talanger i korsordslösning. Fast Stefan Töyrä är något vassare i den disciplinen. Med förenade krafter löste han och undertecknad den ena kvällstidningens kryss, och dessutom Pålles halvlösta i den andra kvällsdraken. I planet satt jag mellan Stefan Töyrä och Linus Stensson och passade på att göra två intervjuer (som kommer senare på en hemsida nära dig). Framme på Heathrow och London var det minst lika varmt som i Stockholm. Men luftfuktigheten var dessutom mycket hög. Något som höll i sig under hela helgen. På grund av någon anledning fick vi vänta länge i värmen i ankomsthallen på en buss som aldrig kom, och när den trots allt väl dök upp så vägrade (ville inte/fick inte) busschaffisen köra på ytterligare 45 minuter. Efter en lång resa genom hela Londons innerstad kom vi ut till det gamla hamnområdet Docklands som fått en ansiktslyftning med stora kontorskomplex, hotell, bostäder - en salig blandning av Kista, Venedig och Månbas Alpha. Första stoppet var London Arena där all utrustning lastades av. London Arena har en klar mäss-feeling över sig. I stort sett alla läktare är mobila och kan plockas ner och upp efter behov. Det är dock fortfarande ett mysterium hur mycket folk går in. Det beror på vem man frågar. Allt mellan 5 000 och 12 000 är det i alla fall. Övre sektionerna på långsidorna var övertäckta och ena kortsidesläktaren nermonterad. I stället fanns där en restaurang och mingelplattform för vippgäster (se bild). Hockeyn i England tycks vara hundraprocentigt amerikaniserad. Åtminstone fick man den känslan direkt när man kom in i hallen där Geneva och Hamburg spelade. Häftiga intron, cheerleaders, musik i alla pauser samt en bindgalen amerikansk speaker som lät mer entusiastisk än en brasiliansk fotbollskommentator. Sedan var det incheckning på hotellet och tillbaka till arenan där Eisbären Berlin spelade mot Sparta Prag. En oerhört sömnig historia utan några tillstymmelser till tacklingar. Det enda man kunde se var att Sparta spelade precis så bra man behövde. Den här turneringen innehöll inte bara ett antal matcher. Mellan onsdag och lördag var det diverse seminarier. För tränare, marknadsfolk och andra inom klubbarnas organisation. För fansen var det dock lugnare. Det handlade mer om öl. För vissa rent av väldiga mängder öl. Vi ska dock inte sprida något skvaller här. Ingen nämnd, ingen sextiotvåa glömd. Hammarbysupportrarna tog efter sista matchen Docklands Light Rail in till en händelserik torsdagskväll på stan. För alla inblandade i turneringen bjöds det på flodtur på Themsen. Under en 1,5-timmes färd in till Houses of Parliament och Big Ben och tillbaka, bjöds alla på dricka och snacks, medan man fick chans att bekanta sig med folk från de andra klubbarna. Vissa fortsatte efteråt i hotell Brittannias bar, andra (läs: webbmäster) gick upp på rummet och knoppade. (020822) |
