Hammarbys 25 skönaste segrar mot AIK
Carl Frängsmyr rankar de klassiska BajenvinsternaI en artikelserie på svenskafans i augusti 2003 gick Carl Frängsmyr igenom de, i hans tycke, 25 skönaste segrarna mot AIK i historien.I samband med denna publicering samlar vi även ihop några av 2000-talets smått beryktade annonser för derbyna mellan Hammarby och AIK. Webbmäster rankar dem i en nio-i-topp-lista. Alla segrar är sköna, men heter motståndarna AIK (eller för den delen Djurgården eller Huddinge) värmer alltid vinstmatcher lite extra. Här föjler ett litet historiskt svep över våra mest minnesvärda segrar över solnaiterna. Att rangordna segrar är egentligen omöjligt, inte minst eftersom de är spridda över drygt 70 år och har tagits i olika divisioner och olika sammanhang. I görligaste mån har jag försökt väga in faktorer som sportslig betydelse, känslomässig betydelse och publikmässig betydelse. Men självfallet är detta en helt subjektiv lista, som är så långt från exakt vetenskap som man kan komma. Förhoppningsvis kan den väcka ett och annat angenämt minne till liv. För enkelhets skull har jag konsekvent satt Hammarbys siffror först (även när HIF formellt har varit bortalag). Efter dessa brasklappar säger jag bara: Håll tillgodo! 25. Hammarby-AIK 4-1, NHA, 27 november 2002Hammarby gjorde en “dag på jobbet” och vann med 4-1. Segermarginalen blev kanske något mål för stor med tanke på att AIK hade väl så mycket av spelet, åtminstone i de två första perioderna. Andreas Paulsson kontrade in 1-0 tidigt i matchen, och i andra perioden ökade samme man på ledningen till 2-0.Viktor Wallin reducerade med ett slagskott från blålinjen, men Hammarby hade hela tiden marginalerna med sig. Den högerfattade backen Jonas Göthberg flyttades upp som vänsterforward i power play, och från den positionen dunkade han in 3-1 i slutet av mittperioden. Ekonomiska problem hade tvingat Örebro att sälja sin poängkung Johan Hägglund, som i derbyt gjorde sin debut i Hammarbytröjan. Hägglund fick också äran att avsluta Hammarbys målskytte i slutperioden. 24. Hammarby-AIK 8-2, träningsmatch 5 augusti 1999Inför säsongen 1999 storsatsade Hammarby och värvade spelade som Lennart Hermansson, Robert Nordmark, “Putte” Erickson, Patrik Wallenberg och Andreas Paulsson. Målet var elitserien, och det hela inleddes på ett förträffligt sätt i den första träningsmatchen mot AIK den 5 augusti.Inför 2 678 personer vann Hammarby med hela 8-2 (2-1, 5-0, 1-1), vilket, i rättvisans namn, till stor del berodde på att AIK just hade inlett sin isträning. Lustigt nog gjordes alla åtta Hammarbymålen av de få spelare som var kvar sedan fjolårssäsongen, bland annat gjorde Ari Turpeinen och Robert Lindqvist (båda med ett förflutet i AIK!) tre mål var. Matchen kommer - förutom segersiffrorna - att bli ihågkommen för att domaren tappade kontrollen. Slagsmålen avlöste varandra och antalet utvisningsminuter sköt i höjden. Björn Ahlström och Rikard Franzén fick matchstraff till Bajenklackens oförställda förtjusning. Anders Myrvold i AIK hoppade sedan in i Hammarbys bås, där han rök ihop med Robert Nordmark. Även den duon förpassades till omklädningsrummet. Vid ett tillfälle var nästan alla spelare ute på isen och slogs. Totalt utdömdes 105 minuter för AIK och 69 minuter för Hammarby. En sak till minns vi bajare med viss förtjusning. AIK hade värvat en okänd jänkare vid namn James Khalil som skulle göra sin första match. Vad AIK:s spelarrekryterare hade sett för talanger hos honom framstår som en gåta. Redan på uppvärmningen stod det i alla fall klart att han inte var någon skridskovirtuos, tvärtom fick han kämpa för att ens hänga med sina lagkamrater under uppvärmningsövningarna. Khalils insats gav i alla fall upphov till en viss muntration i Hammarbyklacken. Vad som sedan hände vet jag inte, men jag tror att det var hans första och enda match i AIK. Resultatmässigt är detta Hammarbys största seger över AIK genom tiderna, varför matchen kvalar in på topp 25-listan, trots att det bara var en träningsmatch. Tyvärr var storsegern mot AIK det enda positiva som hände under fiaskosäsongen 1999/2000 ...
23. Hammarby-AIK 2-1, internationell cup, 13 november 1941Tillsammans med Aftonbladet ordnade Hammarby och AIK gemensamt en triangelturnering med det schweiziska mästarlaget HC Davos 12-14 november 1941. Davos kallades i pressen för “kontinentens bästa klubblag i ishockey”, varför segraren i turneringen med visst skulle kunna kalla sig “bäst i Europa”.I den första matchen vann AIK aningen överraskande över schweizarna med 2-1. Så spelade AIK också i Hammarbys tröjor eftersom man missat (?) att även Davos spelade i gula tröjor. Dagen därpå hade därför AIK chansen att vinna turneringen via seger mot Hammarby. Det började bra för de gulsvarta som hade revansch att kräva för DM-förlusten mot Bamsingarna några dagar tidigare. Särskilt kedjan med Östen Johansson, Svante Granlund och “Rubbe” Carlsson satte press på Hammarbyförsvaret, och Granlund gav till slut AIK ledningen. Men innan första perioden var slut kvitterade Ragge Johansson, fint framspelad av Stig Andersson. Ju längre matchen gick, desto mer tog Hammarby över. I andra perioden tog Bamsingarna logiskt ledningen genom den notoriske målskytten Kurt “Biffen” Kjellström. Det resultatet stod sig matchen ut. Efter derbysegern behövde Hammarby endast spela oavgjort mot Davos för att vinna turneringen, vilket man också gjorde. Slutmatchen mellan HIF och Davos slutade 1-1, ett resultat som schweizarna enligt rapporterna skulle vara mest nöjda med. Davos tog ledningen genom Hans Cattini, medan Kurt Kjellström svarade för Hammarbys kvittering. Båda målen inprickades under första perioden. Resten av matchen dominerade Hammarby, men man lyckades inte överlista Davos glasögonprydde (!) målvakt fler gånger. Då Davosspelarna lämnade arenan var de imponerade av Bamsingarna: “Det finns inte ett lag i Europa som slår Hammarby!”, konstaterade en av dem. 22. Hammarby-AIK 5-4, division ett, 23 januari 1953Inför säsongen skedde ett flertal intressanta övergångar, Hammarby värvade bl.a. Karl Harry Engström och Sten-Ola Norberg från Matteuspojkarna, Berndt Westerlund från Karlberg och målvakten Hans Bjärgestad från Nacka.AIK noterade en tung förlust i målvakten Thord Flodqvist, som gick till SSK. Å andra sidan hittade Solnaklubben en fullgod ersättare i Lasse Svensson från nedflyttade Matteuspojkarna. Värre var då att ex-hammarbyiten “Hogge” Nurmela lämnade AIK för att göra Curt Piper, Hasse Hjelm och “Chala” Larsson sällskap ute i Saltsjöbaden. AIK, som satsat hårt åren kring 1950, var nu ett bottenlag medan Hammarby ännu tillhörde landets tre fyra bästa lag. Således var Bamsingarna favorittippade när lagen möttes för första gången för säsongen den 23 januari ute i Solna. I Expressen tippade Sigward Andersson att “Solna-Pantrarna” skulle vara chanslösa mot “Söderlavinen”. Men AIK, som kämpade för sin existens i högsta serien, bjöd på sensationellt bra motstånd. Inför de 1 590 åskådarna vann Hammarby endast med uddamålet, 5-4. Matchens mest omdiskuterade incident var Hammarbys andra mål mot vilket den nye AIK-målvakten Lasse Svensson högljutt protesterade eftersom han ansåg att han blivit bländad av en fotoblixt! Protesterna var givetvis lönlösa. Några år senare värvades för övrigt Svensson till Hammarby, där han gjorde stor nytta under 1950-talets andra hälft.
21. Hammarby-AIK 3-1, division ett, 16 mars 1934Inför seriefinalen var AIK knappt favorit, inte minst eftersom Hammarby saknade sin ordinarie målvakt Bengt Liedstrand. Publiken i ett utsålt Ispalatset fick dock se Bamsingarna dra det längsta strået efter periodsiffrorna 1-1, 2-0, 0-0. “Berra” Lundell, “Emma” Rundquist och “Joe” Hellman gjorde Hammarbys mål. Karl-Erik Fürst gjorde AIK:s kvitteringsmål.Matchen var hetsig både på is och läktare. I sin matchrapport skrev DN: “Både publik och spelare råkade på slutet i uppror, ty AIK och Hammarby valsade om med varandra på ett ganska respektlöst sätt. Det knuffades, slogs och brottades rätt intensivt, och ibland yrde klubborna i luften. Det begicks friskt med ojustheter och särskilt Tycko Bohman råkade i onåd hos publiken. Han var lite för utmanande med sina efterslängar, och fick också svalka sig utanför banan ganska ofta. Men publiken trivdes och levde med i det hela. Man skall inte vara för hjärtnupen då man ser ishockey. Lite friskning hör faktiskt ihop med puckningen. Sedan är det ju en annan sak att det här och var gick till överdrifter. Och att få se rena fientligheter mellan spelarna är inte heller särskilt uppbyggligt.” I och med segern fick HIF ett utmärkt läge att snuva AIK på seriesegern, vilket man också gjorde genom att vinna i hängmatchen mot Göta. 20. Hammarby-AIK 2-1, superallsvenskan, 15 januari 2003Hammarby vann det första superallsvenska mötet någonsin mellan klubbarna. Det blev en tät och tuff match i Globen där Hammarbysegern dock var rättvis.Trots ett ganska markant grönvitt spelövertag stod det 0-0 efter första perioden. Rent orättvist kändes det när Roger Rosén gav AIK ledningen två minuter in på andra perioden. De svartgula hann dock knappt jubla färdigt innan Jimmie Kraft kvitterade sedan en AIK-försvare gjort en grov miss. Mitt i matchen gjorde sedan Christian Lechtaler 2-1, ett resultat som stod sig matchen ut. Publiksiffran var 5 337 personer, vilken var Hammarbys högsta på drygt nio år! 19. Hammarby-AIK 3-2, division ett, 25 januari 1952På grund av OS i Oslo inställdes SM-spelet detta år. Men kampen om segern i seriespelet blev desto mer dramatisk. Inför sista omgången fredagen den 25 januari låg Bamsingarna en poäng bakom ledarduon Gävle GIK och AIK.Slutomgången bjöd på ett prestigederby på Kanalplan, där båda lagen via seger (i AIK:s fall kunde t.o.m. oavgjort räcka) hade möjlighet att vinna serien. Detta förutsatte dock att saftpiraterna skulle tappa poäng hemma mot bottenlaget Mora, vilket inget talade för. Att chanserna till serieseger var minimala hindrade dock inte de regerande mästarna Hammarby från att göra sin bästa match för säsongen. Förvisso blev det bara uddamålsseger med 3-2, men rapportörerna var ense om att stockholmarna var överlägsna solnaiterna i allt. Expressens flitige hockeybevakare Luck Carlsten skrev om derbyt: “Hammarby spelade i andra perioden stor ishockey: öppnande puckar från wing till wing i bästa proffsstil och med rationellt utnyttjande av de små ytor som står till förfogande i puckleken. Att stjärngossarna då bara lyckades göra ett mål är något av ett under.” Även den gamle bamsingen “Stickan” Emanuel Andersson var imponerad av Bamsingarna, vars spel han ansåg vara i paritet med vad laget hade presterat under storhetstiden på 1940-talet. Hammarbys mål gjordes av Georg “Kinna” Kraemer (värvad från just AIK inför säsongen!), Hasse Hjelm och Rune Johansson. Rune Larsson (som efter säsongen kritade på för HIF, och uteslöts ur AIK!) och Lasse Pettersson gjorde AIK:s mål. En smolk i Hammarbys glädjebägare var att Åke “Plutten” Andersson skadades och fick föras i ambulans till Södersjukhuset. “Plutten” kom åkandes i full fart mot sargen för att tackla Holger Nurmela, men den dåliga isen gjorde att han tappade balansen och missade Nurmela. I stället for han in i sargen, tappade huvudskyddet och slog sedan huvudet i isen. “Plutten”, som fördes i ambulans till Södersjukhuset, missade hela OS-uppladdningen och kunde knappt göra sig rättvisa under OS-turneringen eftersom han led av ständig huvudvärk. Som väntat vann Gävle över Mora, varför Hammarby fick nöja sig med en hedrande andraplats.
18. Hammarby-AIK 4-0, norra hockeyallsvenskan, 9 oktober 2002Inför säsongen 2002/03 kändes AIK för första gången på länge inte som ett på förhand starkare lag än Hammarby. Så hade varit fallet under Solnaklubbens föregående sejourer i ettan 1986/87 och 1993/94, då AIK båda gångerna förfogade över mycket starka trupper med division ett-mått mätt.Att lagen var helt jämna visades också i den mållösa första matchen där AIK:s Andreas Jämtin avgjorde på straff. Men i nästa match visade Hammarby med besked var skåpet skulle stå. Christian Lechtaler gav Bajen ledningen i en ganska jämn förstaperiod, innan den från SSK värvade duon Cannerheim/Lindh avgjorde derbyt i andraperioden med var sitt mål. Tomas Kollar avslutade målskyttet i slutperioden med sitt 4-0-mål. Stämningen på Hammarbys läktare var euforisk när den första Hammarbysegern på nio år mot AIK i seriesammanhang var ett faktum! Trummorna dunkade igång “Åååh, heja Hammarby - ooh aah, heja Hammarby” och delar av klacken formade ett sambadanståg som rullade fram över sittplatsläktaren med Micke62 i täten. Matchen var långtifrån den viktigaste de båda lagen har spelat mot varandra, men rent psykologiskt kändes den oerhört betydelsefull eftersom Hammarby med besked visade att laget inte längre var en sportslig lillebror till Solnaklubben. Sett över hela säsongen 2002/03 vann Hammarby lagens interna poängtabell, något som dessförinnan inte hänt på över 40 år (play off 1993 räknar jag inte som seriespel)! 17. Hammarby-AIK 4-0, division ett norra, 10 mars 1935De samtida matchrapporterna talade om att Hammarby presterade rena propagandaliret när man enkelt avfärdade AIK med 4-0 i Ispalatset. Stig Andersson gjorde 1-0 i slutet av första perioden till glädje för publiken, som dominerades av Hammarbyanhängare.I andra perioden svarade “Stickan” Emanuel för en ny genomåkning, men den gången lyckades AIK-målvakten Herman Karlsson avvärja. Returen kunde dock “Rubbe” Carlsson slå in. AIK fick en chans att komma in i matchen då Sven Bergqvist utvisades, men i numerärt underläge kontrade i stället “Rubbe” Carlsson in 3-0, och därmed var matchen avgjord. “Sigge” Öberg fastställde slutresultatet till 4-0 i slutperioden. DN skrev i sitt matchreferat: “Hammarby spelar för närvarande den bästa ishockey som över huvud taget kan produceras på Ispalatsets lilla bana. Så som t.ex. hrr R. Carlsson och S. Andersson spelade sig fram ha vi inte sett sedan kanadensarnas bästa ögonblick i palatset.” Tyvärr valde “Rubbe” Carlsson att ta steget över till just AIK efter denna säsong. 16. Hammarby-AIK 6-3, superallsvenskan, 19 februari 2003När Yared Hagos gjorde 3-0 till AIK sex minuter in på andra perioden trodde åtskilliga grönvita fans att loppet var kört. Men sedan Elias Abrahamsson åkt slalom genom AIK-försvaret och lagt in pucken bakom en bortfintad Jocke Persson tändes en strimma hopp.Det blev än större några minuter senare då Tomas Kollar iskallt förvaltade ett friläge. God hjälp hade han av domaren Peter Eriksson som i sekvensen dessförinnan mycket väl hade kunnat plocka ut den Bajenback som bryskt skickade Mattias Beck in i sargen. Nu var Hammarby med i matchen, men efter två perioder ledde AIK fortfarande. De sista 20 minuterna skulle dock bjuda på ett grönvitt propagandalir. Henke Nilsson tryckte in kvitteringen, och strax därefter åkte Linus Stensson igenom och pricksköt 4-3. Därefter handlade det mesta om Andreas Paulsson. Först flyttade han målburen sekunden innan AIK skulle ha kvitterat - rutinerat, men kanske inte helt sportsligt. Sedan han avtjänat sina två minuter stänkte han in både 5-3 och 6-3 och fullbordade därmed en makalös vändning. 15. Hammarby-AIK 3-0, division ett norra, 15 januari 1943Regerande mästarna Hammarby var - som vanligt vid den här tiden - numret större än AIK. Lennart Nyman, som vikarierade som lagledare för Curt Piper, klagade på att Solnalaget spelade onödigt fult men var samtidigt glad att hans spelare inte lät sig påverkas av provokationerna: “Det är klart att man är belåten, mer än belåten med pojkarnas insats”, sade Nyman till Aftonbladet.Målvakten Bengt Liedstrand fick hålla nollan, och hela Hammarbyförsvaret spelade säkert. Hela 5 900 personer hade löst entré till Östermalms IP, vilket var ovanligt mycket för ett hockeyderby på 1940-talet. Anstormningen gjorde att man fick skjuta på matchen i 20 minuter. Målen kom ett i varje period. Svante Granlund skarvade in 1-0 på tennis, innan Kurt Kjellström och Åke “Plutten” Andersson gjorde var sitt konstmål då de från obefintliga vinklar överlistade Kurt Svanberg i AIK-målet. Den höga publiksiffran innebar att de båda klubbarna fick dela på 6 000 kronor, vilket då var rekord för en inhemsk hockeymatch! 14. Hammarby-AIK 4-2, division ett norra, 9 januari 1942Segersiffrorna blev bara 4-2, men på isen var Hammarby överlägset. Sannolikt var det spel Bamsingarna visade upp denna dag bland det bästa ett Hammarbylag någonsin har presterat. Som vanligt var det bara AIK:s fenomenale målvakt Kurt Svanberg som höll siffrorna nere, för hans lag var chanslöst trots att de inte gjorde någon dålig match.Signaturen “Bosse” i Aftonbladet var mäkta imponerad av vad han såg, och hans ögonvittnesskildring av Hammarbys spel under Bamsingepoken förtjänar att återges: “En av AIK:s mest inbitna anhängare och dessutom aktiv klubbmedlem försökte inte på något sätt förringa motståndarlagets prestationer. Tvärtom var han full av begeistring för Hammarbys suveräna spel och erkände utan omsvep, att Söderkanadensarna just nu är bättre än någonsin. Hammarbys lilla hemlighet när AIK möter Hammarby är att det senare laget alltid skaffar sig ett sådant järngrepp om spelet och man släpper det inte förrän ett betryggande försprång redan är ett faktum. Så var det på fredagen och så kommer det nog alltid att förbli. Just denna allt krossande offensiv är Hammarbys styrka. Det är faktiskt ett nöje att se hur hela laget biter sig fast i anfallszonen, passar, skjuter, utan att motståndarna har någon chans att förpassa pucken ur den farliga närheten av det egna målet. Allt ser så lättvindigt ut. Man vet precis var man har en medspelare och sedan är det bara att vänta. Pucken kommer alltid tillbaka. Det är en ständig kretsgång.” Hammarby rullade på som en ångvält under våren 1942, och detta var inte sista gången för säsongen som AIK skulle bli offer för den grönvita segermaskinen.
13. Hammarby-AIK 5-1, division ett östra, 8 november 1993Hammarbys play off-segrar i mars 1993 innebar att AIK degraderades, och eftersom Bajen inte tog steget upp väntade nya möten mot AIK under hösten. Den 18 oktober möttes lagen för första gången i division ett östra med Hammarby som hemmalag.Derbyt drog storpublik - 10 882 personer, den näst högsta publiksiffran i Hammarbys hockeyhistoria. Med en marginal på drygt 1 500 personer slog Hammarby därmed också Djurgårdens publikrekord för gamla division ett från januari 1977! Publikintäkterna gav ett tillskott på bortemot 700 000 kronor i den ansträngda klubbkassan. Å andra sidan var det allt HIF hade att glädja sig åt denna kväll. AIK, som inför säsongen hade plockat tillbaka Odd Nilsson och Tony Barthelsson från Bajen, vann nämligen enkelt med 5-1. Johan Åkerman gjorde Hammarbys tröstmål. På läktaren inträffade en uppmärksammade incident när några Hammarbysupportrar brände en erövrad AIK-flagga. Flaggbränningen (och kravallerna efter fotbollsderbyt mot Djurgården i maj 1993) gjorde att Bajen Fans inför returmatchen den 8 november delade ut flygblad där man under rubriken “Tycker du att det är kul med kravaller? Läs då detta!” manade sina fans till besinning. Med tanke på att AIK hade förlorat en enda poäng på 12 omgångar talade inte mycket för Hammarby (som i omgången innan hade noterat en pinsam förlust mot Österåker med 3-5!) Men Hammarby var tvungna att vinna för att inte förlora mark till Huddinge i kampen om andraplatsen, och Bajen tog chansen! Visserligen gav Mats Lindberg AIK ledningen, men sedan steg Hammarbys store matchhjälte Johan Åkerman fram. Åkerman svarade själv för kvitteringsmålet och passade sedan fram till Jonas Ringbloms 2-1 och Per Elfvings 3-1. Tony Skopac och Mikael Jansson gjorde övriga Hammarbymål. Bajens förstemålvakt Jocke Persson var skadad, men Magnus Eriksson visade att han var en fullgod ersättare. Segern blev historisk eftersom det var Hammarbys första vinst mot AIK någonsin i seriesammanhang utanför högstadivisionen. Det ni! Tyvärr räckte Bajen inte till i kampen mot Huddinge, som följde AIK till allsvenskan. 12. Hammarby-AIK 3-2, division ett norra, 4 januari 1955Nykomlingen AIK hade en tung säsong, som också slutade i ny nedflyttning. Inför januarimötet med Hammarby på Kanalplan hade dock AIK fortfarande alla chanser att spela sig till ett nytt kontrakt. Solnalaget inledde också respektlöst, och hade faktiskt ledningen med 2-1 efter första perioden (Harry Envall och Kurre Hamrin gjorde mål för AIK, Sven Ersson för Hammarby).Den skrala inledningen gjorde att Hammarbyledningen bytte målvakt, Kurt Andersson gick ut och Hans Bjärgestad kom in. I andra perioden blev det bättre ordning på spelet, och genom mål av Rune Johansson och Bernt Westerlund kunde Hammarby vända matchen. Den tredje perioden blev mållös, mycket tack vare storspel av Hammarbys backveteran “Plutten” Andersson. Det här var den senaste gången som Hammarby verkligen var med i den absoluta toppen av svensk ishockey. Bamsingarna vann division ett norra, men var chanslösa i finalen mot söderettans suveräner Djurgårdens IF.
11. Hammarby-AIK 5-2, elitserien 1 februari 1983Säsongen 1982/83 gjorde Hammarby sin första sejour i den moderna elitserien som infördes vid 70-talets mitt. Efter en svag säsongsinledning började Hammarby komma igång allt mer efter årsskiftet 1982/83. Den 1 februari 1983 mötte Bajen de regerande svenska mästarna AIK inför 5 591 personer på Hovet.Och trots att Bajen i realiteten var avsågat lyckades man kämpa ner AIK och vinna med 5-2. Målskyttar för Hammarby var Anders Johnson (2), Tony Landeskog, Thomas Jägenstedt och Håkan Hjerpe. Hur är det möjligt att trots läget uppbringa en sådan figthing spirit frågade Expressen den gamle hjälten Hasse Malm. Svaret dröjde inte: “Enkelt, vi ta're med en klackis... Nej uppriktigt sagt har den här glöden alltid funnits i gänget. Åtminstone under de 13 säsonger jag lirat i A-laget. Vi ger aldrig upp. Aldrig.” Målvakten Reino Sundberg var inne på samma linje i Aftonbladet: “Vi har aldrig tappat humöret eller gnistan, trots alla motgångar.” Nu räckte inte vinsten till att jaga ikapp MoDo på kvalplatsen, men det finns ändå anledning att minnas AIK-matchen den 2 februari 1983. Till dags dato är det nämligen Hammarbys enda elitserieseger mot AIK. 10. Hammarby-AIK 4-3, division ett norra, 20 januari 1932Hammarby vann en tät och tuff match i Ispalatset. Visserligen tog AIK tidigt ledningen genom Murre Petersén, men Sture “Stöttan” Gillström kvitterade redan i första perioden. I andra perioden tog Hammarby över spelet allt mer, och tack vare två mål av Sigurd Öberg ryckte ledde Bamsingarna med 3-1 inför slutperioden.Murre Petersén gjorde sitt och AIK:s andra mål när han reducerade till 2-3, men strax därefter avgjorde Hammarby matchen. Det var återigen Sigge Öberg som låg bakom målet, även om hans avslut gick i stolpen. Returen kunde dock Herman Carlsson raka in. Jompa Nilsson reducerade ytterligare en gång för AIK, som dock inte kom närmare. “Har ishockeyhegemonien flyttat upp på Söders höjder?”, frågade Stockholms-Tidningen, och svarade självt: “Åtminstone 1 500 entusiaster äro förmodligen hågade att besvara den frågan med ja om man får döma efter det illvrål som lyfte bjälklagret i flyghangarens tak, när Hammarbys 4-3-vinst över AIK i elitseriefinalen var ett faktum. [---] Hammarby utförde nämligen de utan all jämförelse mesta och bästa konsterna i Palais Anton”. Några veckor senare kom belöningen i form av Hammarbys första SM-guld. 9. Hammarby-AIK 4-2, DM-final, 25 november 1947Trots att Bamsingarna saknade både Gunnar Landelius och “Lulle” Pettersson behövde de grönvita inte förta sig för att besegra AIK och därmed bärga klubbens första DM-tecken sedan 1944.Enligt rapporterna gick det ymniga snöfallet ut över spelkvaliteten, men i första perioden trummade Hammarby på bra och AIK:arna kunde tacka en storspelade målvakt (Kurt Svanberg) för att matchen inte förlorades redan där. Holger Nurmela (2), Sven Ersson och Östen Johansson svarade för de fyra Hammarbymålen, AIK:s målskyttar hette Stig Jönsson och Lasse Ljungman. Isens gigant var annars - som vanligt - Åke “Plutten” Andersson, men även “Hogge” Nurmela, “Mackan” Pettersson, Hasse Hjelm och Sven Ersson lovordades i pressen. Periodsiffrorna blev (1-0, 0-0, 3-2) och matchen beskådades av drygt 3 000 personer på Stadion.
8. Hammarby-AIK 5-4, play off 2 match 1, 21 mars 1993Hammarbys höstsäsong 1992 var inte på något sätt märkvärdig, och få anade att säsongen skulle få en fantastisk kulmen, och att “Marre-året” skulle bli ett begrepp.I play off 2 ställdes Hammarby mot nedflyttade elitserielaget AIK. Och dåtidens AIK var på papperet ett klart elitseriemässigt lag med spelare som Franzén, Liimatainen, Salming, Norström, Lindberg, Hammarström för att bara nämna några. AIK fick också en drömstart och ledde med 2-0 efter ett par minuter. Men Hammarby presterade en mäktig andraperiod där man vände 1-2 till 4-2. Till slut blev det 5-4, och Hammarby hade vunnit mot AIK för första gången på 10 år, 1 månad och 20 dagar! 7. Hammarby-AIK 3-0, division ett, 13 mars 1931Eftersom matchen var Hammarbys första seger mot AIK i högstadivisionen måste den rankas ganska högt, trots att laget inte längre hade möjlighet att vinna serien.Hammarby gjorde ett mål i varje period och kunde - mycket tack vare sin överlägsna skridskoåkning - till slut vinna ganska komfortabelt. Matchen sågs endast av ca 200 betalande, och målskyttar blev Erik “Burret” Larsson, Emil “Emma” Rundquist och Sigurd “Sigge” Öberg. I och med segern passerade Hammarby AIK i sluttabellen, där man dock hade fyra poäng upp till ettan Södertälje. 6. Hammarby-AIK 5-2, DM-final, 9 november 1941Via segrar över Lidingö (4-0), Hermes (5-0) och (Karlberg 2-1) tog sig Hammarby till DM-final, dit AIK hade kvalificerat sig via semifinalseger över Göta. De 1 237 åskådarna fick se Hammarby öppna piggast, men det var AIK som tog ledningen med 1-0 genom Lasse Ljunggren. Det resultatet lyckades solnaiterna försvara genom hela första perioden.De AIK:are som fanns på plats började vädra sensation sedan ex-hammarbyiten Östen Johansson (som 1946 återvände till Hammarby) ökat på solnaiternas ledning till 2-0 en bit in i andra perioden. Trots att Hammarbyspelarna drabbades av ett flertal utvisningar tog man över matchen. Reduceringen kom genom “Ragge” Johansson, och strax därefter kvitterade “Stickan” Emanuel till publikens stora glädje; på läktarna utbröt “Söderstämning”, skrev Aftonbladet. Och Söderstämning rådde på isen också, för nu tog Bamsingarna fullständigt över matchen. För matchens prestation svarade “Kurre Kjellis” när han åkte slalom genom hela AIK-laget och lyfte in 3-2. I tredje perioden utdelade Holger Nurmela nådastöten med sitt 4-2-mål, och strax före slutsignalen gjorde “Stickan” Emanuel sitt andra mål och fastställde slutresultatet. “En bra match och bra gjort av canadensarna” sammanfattade Rit-Ola det hela. 5. Hammarby-AIK, 3-2, SM-kvartsfinal, 19 februari 1950Hammarby var visserligen favoriter, men förutsättningarna var långtifrån de bästa. Holger Nurmela (som efter säsongen gick över till just AIK) var skadad, och som vanligt krockade hockeyn med bandyn. Klockan 10.45 deltog flera av hockeyspelarna i det bandylag som förlorade med 4-2 i det allsvenska kvalet mot Sundbyberg.Efter några timmars vila var det så dags för hockeykvartsfinal mot AIK. Till en början hade de trötta hammarbyiterna svårt att hänga med Solnalaget som i första perioden tog ledningen genom Svante Granlund. AIK behöll ledningen in i tredje perioden, där dock Hammarby började få ordning på spelet. “Plutten” flyttades ner från center till back, och det var också han som till sist lyckades kvittera. Detta var faktiskt “Pluttens” tredje mål för dagen eftersom han tidigare hade gjort båda Hammarbys mål i bandymatchen! Strax därefter gav Hasse Hjelm Hammarby ledningen, men AIK kom tillbaka och kvitterade. Återigen var det ex-hammarbyiten Svante Granlund som gjorde mål. Först i förlängningen kunde “Lulle” Pettersson avgöra för Hammarby.
4. Hammarby-AIK 6-4, play off 2 match 2, 24 mars 1993Visserligen hade Hammarbys frejdiga offensiv varit framgångsrik i den första play off-matchen några dagar tidigare. Ändå trodde nog de flesta att AIK skulle vara revanschlystet och koncentrerat nu när de var piskade att vinna.Men AIK hade ingen Mariusz Czerkawski, och det avgjorde saken. “Marre” svarade för en otrolig insats, och gjorde på egen hand tre av Hammarbys sex mål. Det förlösande 6-4-målet stänkte Randy Maxwell in efter 16.16 bakom en överspelad Börje Salming och en chanslös Rolf Ridderwall. AIK:s öde beseglades då Salming utvisades efter 17.50 - så slutade legendens karriär! Stämningen i Bajenklacken (kanske 3 000 personer) var makalös. Den fångades ypperligt av signaturen “Igge” i Bajen Fanzine (nr 28, 1997): “Ingen av alla tusentals Bajare som var där kommer någonsin att glömma AIK 1993. Aldrig någonsin glömma trycket, stämningen, spänningen. Aldrig glömma hur Marre avslutade en legends hockeykarriär genom att mer eller mindre tackla honom över sargen. Birger Salming gled och stöttade sig av Globens is. Vi hade slagit råttorna - i Globen. Vi hade hoppats men innerst inne inte trott. Det var mitt livs lyckligaste stund som bajare.” Salming själv var dock stor i nederlagets stund: “Jag är den förste att gratulera Hammarby. Det är ett härligt lag, vilket go”, sade han till DN. Efter matchen fylldes Söders krogar av segerrusiga bajare, medan laget med “Marre” och Izabella Scorucpco i spetsen firade på O'Learys. Även om Globen inte var utsåld noterades ett nytt publikrekord för Hammarby Hockey: 12 256 åskådare. Och kvällens “store förlorare” Börje “Birger” Salming lär ett par år senare ha synts på SM-finalen i bandy iförd Hammarbyhalsduk! 3. Hammarby-AIK 4-0, SM-semifinal, 11 mars 1942Hammarbys årgångar under 1940-talets första hälft är sannolikt klubbens främsta genom tiderna. I SM-spelet 1942 hade Hammarby besegrat Nacka i kvarten, och i semifinalen väntade AIK. Men klubbens ekonomi var usel.I Hammarbys 100-årsbok berättar vikarierande lagledaren Lennart Nyman hur han tvingades låna 60 kronor av sin mamma för att kunna betala spelarnas arvoden (50 kr) samt för att förse truppen med varmt te i de båda periodpauserna (10 kr). Hammarbys problem vid sidan om isen påverkade dock inte lagets sportsliga prestation nämnvärt. Hammarby var klassen bättre än AIK och segersiffrorna skrevs till 4-0, inför 317 (!) åskådare - sannolikt den lägsta siffra som någonsin har noterats i en SM-semifinal. “Ragge” Johansson, “Stickan” Emanuel, “Hogge” Nurmela och “Biffen” Kjellström gjorde målen. Segern mot AIK följde Bamsingarna upp med att besegra Södertälje i finalen med 3-0. Därmed hade Hammarby plockat hem sitt femte SM-guld på 10 år. Hammarbys hegemoni i svensk hockey underströks av att laget förutom SM även vann både serien och DM säsongen 1941/42. 2. Hammarby-AIK 3-2, division ett norra, 27 januari 1953Matchen mellan Hammarby och AIK på Kanalplan var en riktig ödesmatch för båda lagen. För Hammarbys del gällde det att försvara sin serieledning (och därmed platsen i SM-finalen), medan AIK i praktiken var tvungna att ta poäng för att slippa nedflyttning. I en tät match drog de grönvita åter det längsta strået och vann med 3-2.Därmed var Hammarby klart för SM-final (där det dessvärre blev stryk mot SSK i två raka). För AIK:s del var förlusten ödesdiger. Lagets enda chans att undvika nedflyttning var att hängmatchen mellan Huge och Atlas Diesel tre dagar senare skulle sluta oavgjord. Atlas Diesel kallades vid den här tiden för “Hammarbys B-lag”. Både Kurt Kjellström och Stig Emanuel Andersson avrundade t.ex. sina karriärer i AD, men båda hade slutat vid det här laget. Flera andra ex-hammarbyiter (Nils “Dimman” Johansson, Gerhard Hill och Tore Hamnström) ingick dock i det lag som skrev hockeyhistoria fredagen den 30 januari 1953 genom att för första gången någonsin skicka ner AIK ur högsta divisionen. Atlas Diesel gjorde nämligen sin plikt och besegrade Huge. De molokna AIK-ledarna på läktaren kunde bara konstatera att laget hade åkt ur. Hammarbys vinst den 27 januari 1953 innebar alltså dels att Bamsingarna gick till SM-final, dels att rivalerna från Solna i praktiken förpassades ned från hockeyns finrum. Skönare än så kan en seger knappast bli! Hammarbys säsong 1952/53 tillhör för övrigt de främsta i klubbens historia. Laget tappade inte en enda poäng under seriespelet, men räckte alltså inte till i finalen mot Södertälje.
1. Hammarby-AIK 5-1, SM-final match 2, 15 mars 1936De båda svartgula lagen AIK och Hammarby dominerade svensk hockey fullständigt under 1930-talet (fram till 1937 spelade Hammarby Hockey i svartgula tigerrandiga tröjor och blå byxor, precis som i fotboll).Den övermäktiga konkurrensen från Södermalm och Solna bidrog t.ex. till att Djurgården lade ner sin hockeysektion 1934. I mitten på 1930-talet möttes AIK och Hammarby i SM-finaler tre år i rad. AIK drog det längsta strået 1934 och 1935, men 1936 fick Hammarby sin revansch. Den första finalmatchen slutade 1-1 i Ispalatset, men omspelsmatchen två dagar senare vann Hammarby med hela 5-1 (2-0, 1-1, 2-0). Åke “Plutten” Andersson gjorde två mål sedan hans fyra år äldre bror Stickan Emanuel inlett målskyttet. Lennart “Joe” Hellman och Ragnar Johansson gjorde de övriga Hammarbymålen. Ex-hammarbyiten “Rubbe” Carlsson reducerade för AIK. Under matchen lär Stickan Emanuel gång på gång ha frågat “Rubbe” Carlsson: “Märker du inget?”. Den allt mer förbryllade Carlsson undrade till slut vad Stickan menade, varpå svaret kom blixtsnabbt: “Vi åker ju på en skridsko!”. Merparten av de cirka 2000 åskådarna höll på Hammarby, och pressen rapporterade efteråt om en närmast sydländsk eufori på läktarna då slutsignalen ljöd. Utanför ishallen hissades Hammarbys guldmedaljörer av sina supportrar. Inför säsongen hade också Sven “Svenne Berka” Bergqvist lämnat Hammarby för AIK, något som hade väckt heta känslor på Söder. I samband med den första finalmatchen framträdde en grupp, främst yngre, Hammarbysupportrar som kallade sig “AIK-hatets vänner”, och som högljutt ägnade sig åt att vissla ut AIK-spelarna, inte minst “överlöparen” Bergqvist. Den nya gruppens framträdande gav upphov till en viss intern debatt inom Hammarby, men det är en annan historia. Finalsegern innebar att Hammarby tog sitt tredje hockey-guld, vilket gör att den måste sättas främst av alla våra segrar genom tiderna mot AIK. Och Svenne Berka återvände efter säsongen till Hammarby ... (030809-21/061110) Carl Frängsmyr |
