”Hockeynördarna” Writer-Tobbe & Magnus Landström:Pratar med Olow Sundström
T: Hej Olow. I de här intervjuerna struntar vi i sånt som vad du har för målsättning och hur du trivs i truppen. Här är det bara statistik som gäller. M: Det finns ju lite att ta av. Olie: Skratt. T: Jaha, här har vi ditt liv. Olie: Det går åt många sidor. T: Något jag tänker direkt på är en brokig karriär. Många spelare som får spela i farmarlag börjar gnälla efter 10 matcher. Du var där i 9 år. Olie: Det ligger i fatet för många spelare. Även om dom får bra betalt finns det ingen säkerhet. Man har en stor press på sig. Mentalt är det tuffare. T: Men hur funkar det? Du var till exempel i tre klubbar säsongen 97-98. Är man helt livegen som spelare? Olie: Jag ser det så här. Många gånger har jag spelat i lag som inte är så jättebra och det har inte sett ut att vi skulle komma till slutspel, och sedan har det varit lag som har gått till slutspel och kanske behövt en målvakt så har jag blivit tradad dit. Det har hänt flera gånger att en manager behöver en inför slutspelet. Man kan se det på två sett. Både positivt och negativt. Blir man tradad är det någon som vill ha en till skillnad från att man blir utköpt. Dom sista åren där borta räknades jag som veteran, (har man spelat mer än 300 matcher så räknas man som veteran, och alla ligor har en begränsning hur många veteraner man får ha i truppen) och många klubbar i East Coast Hockey League (ECHL) får sina spelare från NHL. Det är många olika regler. 
T: Hur många år har du tillbringat på hotell? (Elias Abrahamsson går förbi och säger 6 år)Olie: Jag har haft två fasta bostäder, bl.a. en i Florida. Någon gång bodde jag på hotell i en månad. Det är sånt man får räkna med. M: Hur funkar det med klubbkänsla. Du började din elitkarriär i Leksand, sedan kommer du över dit och representerar ett antal klubbar. Ny klubb, nya lagkamrater. Olie: Sånt är ovisäntligt för mej. Man spelar för att vinna, sedan vad man har för tröja på sig har inte så stor betydelse. Det är många som säger att där borta skulle lagandan vara sämre, men den är jävligt bra. Däremot, om man har spelat in en klubb ett längre tag och behandlat en väldigt bra så vill man stanna kvar där, om man har familj och dom har rotat sig. Det är för stunden. Nästa dag kan man spela i ett annat lag. M: Nu när du har kommit hem till Sverige och spelar i Hammarby, hur mycket känner du för Hammarby som klubb, och med tanke på rivaliteten mellan klubbarna och fansen skulle du kunna spela för AIK nästa säsong? Olie: Man är lojal för den klubb man spelar för och har kontrakt med. Så enkelt är det . Går man sedan skilda vägar med en klubb betyder det inte att man hatar den klubben. Det är tillfälligheter som avgör. M: Men om man ser på Jocke Persson som går mellan Hammarby och AIK och tillbaka. Det är inte så populärt. Olie: Den tiden är förbi då man växer upp på Söder och lirar i Bajen. Vill man ha ett lag i eliten går det inte att bara ha spelare från egna leden. Det är lite förlegat. Men det är inte så bra för publiken om man byter mellan ärkerivalerna. Tar man Jocke Persson så kan det ge mer intresse för derbyna. Det kan faktiskt vara positivt för hockeyintresset i sig. T: Nu återgår vi till statistiken. Jag tror säkert det finns många utespelare är avundsjuka på dina poäng. 1 mål och hela 42 !!! assist. Olie: Jaaa, hehe, det blir ju en del eftersom jag spelar upp pucken en del. Jag borde ha gjort 10 mål. (Skratt) Det har stått i tidningar: 700 matcher, 500 minuter i utvisningsbåset (453 för att vara korrekt). Vet inte om det är positivt eller negativt när man är målvakt. Det har bara blivit så. T: Någon har sagt att din spelstil inte fungerar i Sverige. Olie: Förutom en kort sväng har jag inte spelat i Sverige på länge. Men det gick bra när laget vet om hur man spelar. M: Hur är omställningen från liten till stor rink? Olie: Där är det mer på mål och det går fortare. Här har alla mer tid och det är mer kontrollerat. T: Om man ser till spelstil så tillhör du lite av den gamla generationen målvakter som står mer upp, nuförtiden är det mest ”butterfly”målvakter. Olie: I början stod jag mest upp, det var först för några år sedan som jag lärde mej gå ner på knä. Nu tycker jag att jag inte gör annat. Skratt. T: Hur har du lärt dig att bli så skicklig med spelet runt mål och hanteringen med klubba och puck? Olie: Jag vet inte, men det var nog redan när jag var 7-8 år. Jag tyckte kanske att det var tråkigt att bara stå där bak. Men jag alltid varit ganska bra på rören. T: Började du som utespelare? Olie: Nej, men i Leksands juniorelitlag spelade jag faktiskt en match som utespelare. Min spelstil blev bara så och det gick rätt bra så jag fortsatte. Sedan finns det ju dom som säger att den är spektakulär. Det tycker jag är totalt ointressant. Jag spelar på det sett som gör att vi vinner matcher på. För mej är det vinna som gäller. Men jag vinner hellre med 22-21 än med 1-0. Men okej, hellre vinna med 1-0 än förlora med 22-21. Skratt. M: Hur mycket följer du med i övrig hockey? Olie: Jag tittar aldrig på svensk hockey. Det är fruktansvärt tråkigt. Men jag tittar på NHL, jag är lite hockeytokig. Det måste man vara som man håller på. Vill man ha en längre karriär är det nog viktigt att hänga med. Annars är det nog lätt att det rinner ut i sanden. T: När det blev klart att du skulle komma till Hammarby var det många från Olofström som skrev i gästboken att Bajen hade gjort världens kap. Olie: Det är faktiskt inte så stor skillnad mellan division 1&2 och allsvenskan. Det är så lite som skiljer. Det finns spelare som har spelat i Elitserien och nu är i 1:an. Det finns dom som är ett år i ECHL sedan i NHL och året efter i AHL. Det beror nog mer på hur man passar in i organisationen. Kommer man till en organisation och är center och dom har puckskickliga centrar och man är brunkare så får man svårt. Sedan kan man komma till ett bättre lag och är den spelare dom vill ha kan man bli en stjärna i det laget. T: Du behöver inte nämna några summor, men tjänar man bra i farmarligorna? Olie: Ja, sådana pengar tjänar jag aldrig i Sverige. Även i mindre ligor som UHL. M: Hur stor är skillnaden mellan UHL, IHL (finns inte längre) och AHL till exempel? Olie: IHL tyckte jag var bra. I AHL är det många ”prospects” d.v.s. spelare som NHL-lagen skickar dit och måste få spela. I ECHL är spelarna under 1års kontrakt. Där var det länge inte så hårda veteranregler, där fick man 9 veteraner. Självklart blir standarden högre om man har sådana spelare än 10 rookies. UHL är också en ganska bra liga. T: Vad tror du allsvenskan håller för klass, är det som en farmarliga? Olie: Svårt att säga. Det är som två olika sporter. Ett elitserielag skulle nog få svårt i AHL, och ett mittenlag i AHL skulle inte klara sig i elitserien. Främst för att det är så stor skillnad på rinkarna. Det är ett helt annat spel. Till exempel från ett VM i Sverige skickade Kanada bara spelare från IHL. Alla sa att dom skulle få storstryk men dom vann VM. Det var ett par killar från Cleveland, när jag spelade där, som var med då. Det finns mycket bra spelare. Även elitserien har tagit många spelare därifrån. Gautier och Gage har jag spela mycket emot. Nordamerikansk hockey har kommit närmare Europeisk och tvärt om. M: Vad får till exempel Kay Whitmore (något år i SSK) att komma till Europa om det inte finns dom pengarna här? Olie: Dom får bra pengar. Dom tjänar 1,5 miljon under en säsong. M: Men snacket där borta om elitserien. Är det något man vet nåt om? Olie: Man vet att svenska spelare är taktiskt duktiga. Det spelar ingen roll om man åker till Ungern eller Sverige och spelar. Man åker till Europa för att spela om man hårddrar det. T: Det verkar som många i Sverige tror att det bara finns NHL där borta, resten är det Tierpsklass på. Olie: För några år sedan fick jag ett bud från Björklöven. Det var så dåligt att det inte var att tänka på. Det var sämre än vad jag tjänar i veckan. Dom tyckte jag skulle vara tacksam för att jag spelade i en gärdsgårdsserie. Strax efter tog dom dit John Vecchiarelli. Honom betalade dom $30,000 för en månad. Men jag tror att det är lite högre status i USA nu än när jag åkte över. T: Det är lite lättare att följa nu med internet. Är det något du ångrar i din karriär? Olie: Det skulle vara att jag inte åkte tidigare. Hade jag vetat det jag vet idag hade jag åkt när jag var 16-17. Men jag önskar att jag hade haft lite mer flyt. T: Stämmer ryktet att du var 4 timmar från att spela i NHL? Olie: Ja, hehe. Mitt första år var jag på träningscamp och det gick väldigt bra. Egentligen hade dom ingen plats för mej. När jag skrev på för Pittsburgh var det en väldig känsla. Jag skulle spela dagen efter mot Hartford. På morgonträningen kom tränaren och sa att NHL inte godkände kontraktet. Jag hade skrivit på efter träningscampen, jag var odraftad och europé. Många regler. Man måste tydligen vara draftad. Jag var hela året i Cleveland och det gick bra. Nästa säsong skrev jag på för Pittsburgh i tid, men då blev det lockout så det blev inget spel då heller. Sedan satt jag på bänken i 8 matcher och skulle få spela så fort vi förlorade, men vi vann 8 raka så det blev inget lir. Sedan kom det två andra målvakter. T: Det måste kännas lite surt att har varit så nära, när du ser tillbaka. Olie: Visst gör det det. M: Om man möter ett lag ute på prärien och det finns någon svensk med, pratar man med honom, finns det någon sammanhållning? Olie: Det beror på, om det är någon man känner. Annars är det inget speciellt. Man har kompisar från Amerika, Tjeckien o.s.v. Man tänker inte på vad dom kommer ifrån. M: Är det några som du fortfarande har kontakten med? Olie: Oja. Vi håller kontakten. T: Hur kommer det sig att du flyttade hem till Sverige? Olie: Jag gifte mej. (Svar nog) Sedan var det även hårda regler dom senaste åren med veteranreglerna. Visst får man jobb men det är svårare att få rätt pengar, och man lever isär mycket. Jag har bestämt mej att spela några år till och då känns det rätt att spela i Stockholm. M: Sett under karriären, vad är din absoluta höjdpunkt? Olie: Jag har inte haft den än. T: Gå till elitserien med Bajen? Olie: Det skulle vara något, men det är en lång väg att vandra. Det är mycket jobb och det krävs tur. T: Vad tror du om konkurrensen med Klinten? Olie: Det är som med alla andra lag. Men lag som har två bra målvakter ligger på plus. Man vet aldrig vad som händer under en säsong, men jag vill spela hela tiden. Under alla år som jag har spelat, har jag spelat väldigt mycket. Klint är en duktig målvakt. Nu är det rätt mycket matcher i Sverige så jag tror inte det kommer bli något problem. Några säsonger har jag spelat 60+, visst tar det, men jag gillar det. T: Vem är den bästa spelaren du har mött respektive spelat med? Olie: Fedorov är nog den bästa jag mött. Det är många bra spelare. Lemieux har jag spelat en träningsmatch med. Han är bäst i NHL. Han är kung. T: Förra året gjorde du 6 matcher i Frankrike, hur hamnade du där? Olie: Jag hade bestämt mej för att flytta hem och jag hade ingen agent i Europa och visste inte vad jag skulle göra. Jag anlitade en kompis agent och fick napp på 2 timmar. Jag fick välja mellan dåligt betalt i 6 månader eller bra betalt i 1 månad. Det var inte så svårt att välja. Dessutom är jag och Frankrike totala motpooler, men det var kul att prova på. T: Sedan blev det Olofström. Olie: Jag hade lite att välja på, ett dåligt lag i allsvenskan eller ett bra i division 1 så blev det Olofström. Där visste jag att allt fungerade bra. Bra träningsmöjligheter proffsig organisation. M: Till sist, har du några förebilder? Olie: Nja, Pelle Lindbergh tittade jag mycket på. Och Grant Fuhr. Men även utespelare, Gretzky är en stor idol, och Uffe Samuelsson. Han är en av mina bästa kompisar. Vi tackar Olow för att han gav oss tid och vi är säkra på att han kommer bli en sevärdhet i Hammarby under säsongen. Tobbe Klaesson/Magnus Landström |