Jack håller ordning i båset
Intervju med Jack PerssonTexten publicerad i matchprogrammet till hockeyallsvenskan säsongen 2006/2007I likhet med de flesta andra idrottsföreningar skulle inte Hammarby klara sig utan ideellt arbetande krafter, som år efter år gör sina insatser för att verksamheten skall fortleva. En av de mest rutinerade bland dessa är Jack Persson, som har ingått i matchorganisationen i mer än 25 år. Efter ett tvåårigt mellanspel som lagledare är Jack Persson sedan förra säsongen tillbaka ”på mammas gata”, det vill säga som ansvarig i Hammarbys speakerbås. Du har på olika sätt ingått i Hammarbys matchorganisation sedan slutet av 70-talet. Är det någon annan som är kvar från en tiden? - Jag började som måldomare år 1979 tror jag. Sedan den tiden är det ingan annan kvar bland matchfunktionärerna. På varagsmatcherna sker nedsläpp klockan 19.00, när måste du vara på plats i Hovet? - Absolut senast en timme före match, men generellt brukar jag vara på plats två timmar före nedsläpp eller ännu tidigare. Det beror lite på vad som skall göras och vilket motstånd vi möter. Hur många ideellt arbetande behövs för att allt skall fungera under en vanlig hemmamatch? - Vi är sju personer, inklusive onlinerapporterare. Sedan tillkommer förstås många andra, till exempel alla publikvärdar. Kan du berätta lite om hur matchförberedelserna går till bland er som jobbar med matcharrangemangen? - När vi kommer plockar vi fram allt arbetsmaterial som vi behöver, det är allt från anteckningsblock till datorer. Vi ser till att internetuppkopplingen fungerar, och hämtar laguppställningarna digitalt från Förbundets hemsida. Jag tar hand om matchknattarna som kommer en timme före match, och ger dem nödvändiga instruktioner. Om de inte själva har gjort det tidigare så lottar jag vem av dem som får lägga straffen före nedsläpp. Samtidigt skall annat hinnas med. Utvisningsbåsen skall förses med handdukar, domarna skall hälsas välkomna och gästande lag informeras om körschemat. Med det egna laget stämmer vi av om de vill köra en line up-presentation av förstafemman eller inte. Jag förmodar att kommunikationen mellan er i båset och domaren är väldigt viktig. Utan att gå in på några namn, är det stor skillnad mellan de olika domarna i deras sätt att agera gentemot er under matcherna? - Vissa domare är sämre på att tydliggöra vilket av lagen som tilldömts en utvisning, eller är sämre på att hålla koll på målgörare och passningsläggare. Men generellt sett är det ganska bra nivå på dem, tycker jag. En del domare lär man känna efterhand, och det underlättar kommunikationen förstås. Har du något utbyte av själva hockeyn under matcherna eller går all koncentration åt till att sköta jobbet i båset? - Nej, man lär sig efterhand att koncentrera sig både på matchen och på det man skall göra. Det är en rutinfråga. Hockey är en känslosport, det märks både på is och läktare. Ni i speakerbåset måste däremot vara korrekta och neutrala, är det svårt att hålla inne med känslorna? - Ja, det kan vara svårt, men det är också en rutinsak. Man lär sig att hålla inne med vad man tycker när mikrofonen är påslagen, för då är det endast speakerns röst som skall höras. År 2003 blev du handplockad av Leif Boork till posten som lagledare i Hammarby Hockey som då gjorde en allvarlig satsning för att nå elitserien. Blev du förvånad över anbudet och tvekade du någonsin att säga ja? - Ja, jag blev lite förvånad eftersom jag inte hade fått uppfattningen att ledningen riktigt såg oss ideellt arbetande personer. Däremot tvekade jag aldrig att säga ja. I kvalserien 2004 räckte ni inte till, hur ser du på det med några års distans? - Till stora delar var det en ledningsmiss, tycker jag. Coachningen blev inte strukturerad och spelarna visste därför inte vem de skulle lyssna på. Du var lagledare även året efter under Bernhard Kaminski och Arto Blomsten. Det året missade Hammarby play off för första gången sedan 1998, trots några uppseendeväckande NHL-förstärkningar. Många supportrar gav tränarparet skulden för detta, men hur upplevde du säsongen från insidan? - Den säsongen tyckte jag snarare att det var på spelarsidan det brast. Det fanns inte samma känsla för laget och Hammarby som för pengarna. Ingen skugga skall dock falla över NHL-spelarna, som gjorde ett jättejobb. Utan dem hade det gått ännu sämre. Tränarparet hade en genomarbetad filosofi, men den gillades varken av spelarna eller klubbledningen. Efter två år lämnade du ifjol över lagledarskapet till Tony Hjälmheden, kändes det som att vara tillbaka på mammas gata när du återvände till båset? - Ja, det kan man ju säga. Jag ville gärna fortsätta som lagledare, men jag kände att mina ryggproblem var för stora för att jag skulle kunna göra ett fullgott arbete. Det är flera som menar att Hammarby har Sveriges bästa speakerbås, och utan att ta ställning till omdömet i sig kan man ju konstatera att ni ofta anlitas av Svenska ishockeyförbundet för Tre Kronors matcher. Kan du berätta något om skillnaderna mellan internationell och allsvensk hockey? - Skillnaden är bland annat att domarna agerar annorlunda på den nivån. De har mer distans till oss, men är samtidigt tyligare i sin information, och det gäller även svenska domare som man möter i internationella sammanhang. Själva arbetet är däremot väldigt likartat. Du har följt Hammarby Hockey på nära håll under ett drygt kvartssekel. Om du fick plocka ut en drömfemma - en målvakt, två backar, tre forwars - för Hammarby Hockey under dessa år, vilka spelare skulle du då välja då? - Oj, det var svårt. Martin Samuelsson, Tim Eriksson och hela årgången 2000/01 imponerade mycket på mig när de slog igenom. Jag tycker annars att det är svårt att plocka ut enskilda spelare, eftersom hockey i allt väsentligt är en lagidrott. En av de målvakter osm har haft mest spel i sig och som har gett mest under matcherna är Jocke Persson. Jag är annars mest förtjust i lagspelarna, eftersom de i långa loppet betyder mer för klubben än stjärnor och affischnamn. Hasse Malm, Timo Salomaa och Randy Maxwell är därför några namn som jag gärna lyfter fram. Vad förväntar du dig av säsongen 2006/07? - Egentligen ingenting, men jag tror att det kommer att bli väldigt roligt att se våra matcher. Vi har ett ungdomligt lag med stort hjärta så det kan bli nog lite ”Hammarby sjö-känsla” över det hela. Vi slår ur underläge och behöver egentligen inte prata om placeringar. Jag tror inte att vi når kvalserien uppåt, men heller inte att vi skall behöva spela i den nedre kvalserien igen. Om vi får det att stämma kan vi nog vara med och slåss om sjunde platsen, och redan det vore en stor framgång. Carl Frängsmyr |
