Jhonas Sjögren - ny kanslichef på Zinken
Hammarby Hockeys nye kanslichef Jhonas Sjögren är 34 år gammal, men har redan samlat på sig en mångårig rutin, både som tränare och idrottsledare. Efter mer än tio års arbete inom FoC Farsta, bland annat som tränare för A-lag och J20-lag tog Jhonas i våras steget till Hammarby, en klubb som han följt länge som supporter. Du tillträdde arbetet som kanslichef i Hammarby Hockey i våras efter att dessförinnan ha arbetat många år inom FoC Farsta. Hur kom det sig att du valde Bajen, och hur har arbetet varit under de första månaderna? - Jag blev tillfrågad av Hammarby, så det var snarare klubben som valde mig än tvärtom. Jag gick verkligen ur askan i elden , och rent arbetsmässigt har det varit en hektisk tid sedan jag kom till Bajen. Jag kom in i bilden under kvalserien, även om jag formellt tillträdde på halvtid från och med första maj. Sedan dess har överföringen av elithockeyverksamheten från Hammarby Hockey AB till ishockeyföreningen Hammarby tagit mycket tid. Hur ser dina arbetsuppgifter ut en vanlig arbetsdag (om man nu kan tala om ”vanliga” arbetsdagar i ditt arbete)? - Sommarhockeyskolan, Zinken Factory-utbildningarna, ja, ungdomsverksamheten i stort kräver mycket tid. Till detta kommer en del sportsliga frågor, och naturligtvis mängder av kansligöromål, till exempel att ordna med istider. FoC Farstas föregångare IF Cobran spelade många prestigeladdade Söderderbyn mot Hammarby i slutet av 1960-talet och 1970-talet. Hur är det i dag, lever arvet efter de gamla ”cobrorna” kvar ute i Farsta? - Det har skett en viss uppryckning under senare år, även om det kanske inte riktigt är som på den gamla goda tiden. Vi kvalade till division 1 för ett par år sedan, och det är möjligt att uppryckningen håller i sig. Sedan får man inte glömma att Farsta i dag har en stor ungdomsverksamhet på hockeysidan. Vad är det för likheter och skillnader mellan Hammarby och FoC Farsta, och finns det något som Hammarby kan lära av Farsta? - Likheterna är egentligen få. Det handlar ju dels om en elitförening, dels om en breddförening. En likhet är väl att båda klubbarna brottas med likartade problem med istider. Annars är väl det mesta mer professionellt inom Hammarby, men det innebär också att det finns helt andra förväntningar att motsvara och leva upp till. I Farsta och andra mindre föreningar finns en stark föreningskänsla, där har Hammarby kanske en del att lära. Har du följt Hammarby Hockey under de senaste åren? - Jag har sett några matcher, men när man är tränare i en annan klubb har man inte mycket tid över. När jag var yngre följde jag Hammarby på ett helt annat sätt, både i hockey och fotboll. Jag spelade själv fotboll i Hammarbys 71:or tillsammans med bland andra Niclas Bergh. När såg du din första hockeymatch med Hammarby? - Det var redan när jag var i treårsåldern faktiskt. Jag gick ofta på Hammarbys hockeymatcher med mina föräldrar när jag var liten. Jag såg blanda annat matchen mot Vita Hästen 1975 när Christer Sahlin fick halsen uppskuren av en skridskoskena. Jag minns inget själv av detta, men min mamma har berättat om allt blod som fanns på isen. Från senare delen av 1970-talet kommer jag särskilt ihåg bortamatcherna mot Huddinge på uterinken vid gamla Björkängens IP. ”Uterink - vilket pink, innehall - jätteball”, skrek Bajenklacken ofta på de matcherna. Hela Stockholmshockeyn har kämpat i motvind de senaste åren samtidigt som såväl Hammarby som AIK och Djurgården lockar storpublik till sina allsvenska fotbollsmatcher. Vad beror denna utveckling på? - Jag tror att den usla istillgången är den stora boven i dramat. Det var kul när Globen byggdes, men den har också kostat Stockholm mycket. Ishockeyn hade mått betydligt bättre om man istället hade satsat på 20 publikhallar för några tusen åskådare. Sedan återstår det väl att se om fotbollens uppsving är en trend eller något som blir bestående. Det är mycket dyrt att bedriva hockeyverksamhet i Stockholm jämfört med andra städer. Vad skulle politikerna i Stadshuset kunna göra för att förbättra villkoren tycker du? - Om istiderna subventionerades skulle mycket vara vunnet. I dag går nästan hälften av avgifterna för att spela i Hammarby enbart till att täcka istidskostnaderna. Titta på andra sporter som simning, där är det ingen som kräver att simklubbarna skall betala för hela bygget av badhus och simhallar. I princip tycker jag att det bästa vore om kommunen ägde hallarna, men upplät dem åt föreningarna till vettiga priser. Hockeyklubbar är bäst på hockey, inte på att vara fastighetsskötare. Vad tror du om nya allsvenskan? Vågar du sia om vilka lag som kommer att slåss i toppen eller om hur det kommer att gå för Hammarby? - Hammarby är ett oprövat kort. Jag tror inte laget räcker till för att ta någon av direktplatserna till kvalserien, men till play off kan vi gå om bitarna faller på plats. Hammarby Hockey går just nu igenom en stor omställning i och med att ishockeyföreningen övertar A-lagsverksamheten. Vad tror du om klubbens framtidsutsikter för de kommande åren? - Föreningen tar på sig en annan och billigare kostym, men samtidigt en kostym som egentligen passar oss bättre. Hammarby är i grunden en arbetarklubb från Söder. När vi nu ställer om verksamheten till en mer nyanserad och föreningsinriktad nivå tycker jag att vi lägger en sund och vettig grund. Förhoppningsvis kommer den nya kursen att tilltala fansen. Det är väl roligare att se unga killar från de egna leden som offrar sig och täcker skott trots att de bara har några tusen i lön, i stället för ”legoknektar” med 35 000 i lön som inte gör mer än de måste på isen. Jag tror att framtiden kan se ljus ut, även om det naturligtvis finns problem och svårigheter som måste övervinnas först. Har du något budskap till Hammarbys hockeyfans? - Ta oss för den idrottsförening vi är, och hjälp till att vara ”den sjunde spelaren” och att lyfta oss. Älska oss mest när vi förtjänar det minst, vi behöver ert stöd i med- och motgång. Carl Frängsmyr |
