Om den första SM-finalen någonsin

...och Bajen var med

I mars 1922 spelades den första SM-finalen i ishockey.
  Den spelades i en tid då Sverige var ett fattigt land, och då man fortfarande hade första världskrigets hungerkravaller i Stockholm i färskt minne. Emigrationen till Amerika hade ännu inte stannat av.
  Föga oväntat var det 20-talets bästa hockeylag Göta som var den ena parten i finalen på Stadion. Hammarby, som skulle få sin storhetstid senare, var motståndare.
  Peter Jansson berättar historien om den allra första SM-finalen.

Det är en lång resa från Stockholm år 1922 till 2000 talet.
  År 1922 gick männen klädda i långrock, hatt och käpp. Dom mindre bemedlade bar keps och det var de här åren i början av 1920-talet som kvinnomodet blev allt mer vågat. Inte minst kjollängden diskuterades. År 1922 är också det år som äntligen kvinnor i konungariket Sverige får rättigheten att sitta i riksdagen, 5 kvinnor hade tagit plats i riksdagen första- och andra kammare den 1 januari. Då hade frågan debatteras av riksdagen i 35 år! Stockholm i sig var en stad full av fattigdom och missär. Stora delar av Gamla stan och malmarna var ren och skär slum. På Maria-, Katrinaberget och hela övriga Södermalm bodde folk i dragiga, fuktiga träkåkar med dom karakteristiska brutna Södertaken. Arbetslöshet plågade människor liksom kyla, löss och sjukdomarna. Trots alla yttre omständigheter, inte minst törsten, så kämpade människor på. Vilka hjältar de är för mig, dessa som aldrig gav upp.

Vädret tillät spel

Finalspelet om hockeyns första SM-guld skulle avgöras långt från Söders höjder.
Hur tar man sig från Södermannagatan till Östermalm? Promenera eller kanske hoja, eller om du har några korvören kvar kan du knalla ner till Slussen och ta en av Stockholms Spårvägars spårvagnar.
Så var det då äntligen dags. Efter ett plötsligt omslag i vädret var Stadions ishockeybana åter spelklar, 14 dagar för sent visserligen men här vilade inga ledsamheter. Det man fruktade var att tövädret åter skulle inta staden. Nu fick det bära eller brista. Spelprogrammet såg ut som följande: fredagen den 10 mars, Hammarby-Lidingö, klockan 7, och Göta-Linnéa, klockan 8. Lördagen den 11 mars Djurgåren-AIK, klockan 7, och Stockholms-Kamraterna-Nacka SK, klockan 8. Semifinaler och finalen på Söndagen.

Körde över Lidingö

Trissan släptes och Hammarby mönstrade följande lag: Målvakt Axel Sandqvist, backar Erik ”Bagaren” Dahlberg och Karl-Arthur Bergström, i kedjan Gösta ”Peggan” Nilsson, Sven Falk och Kalle ”Köwitz” Söderqvist. Avbytare var den blivande Amerika emigranten George Bussler.
Hammarby tog tag i liret från första början där både skridskoåkningen och finessliret satt som en handske. Backen Bergström spelade stort. Han var lugn, klok som en uggla och Hammarbystabil. Första halvlek blev en lustig lek, en glad Hammarbylek och att siffrorna stannade vid 6-0 för Söderbröderna var helt Lidingömålisen Verner Jonsson förtjänst. Jonsson stred som ett skadeskjutet lejon. Matchen var förstås körd och i andra halvlek var Hammarby än mer överlägset men Lidingö kämpade för att hålla siffrorna på en någorlunda anständig nivå. Hela ö laget bildade en mur framför burlejonet Jonsson och med en smygande lättja i Södergänget slutade matchen 8-0.

Vände i semifinalen

Lördagen var spelledig men på söndagen var det åter dags. Hammarby mot Djurgården på Stadion i en SM-semifinal i ishockey, det låter stort.
Djurgården började tappert, segern mot Solna laget hade tydligen gett råg i ryggen. Skansengossarna hade bättre fart, var piggare och mer inne i matchen. Hammarby irrade omkring och hade svårt för dom enklaste manövrarna i spelet ishockey. Mycket riktigt och fullt logiskt satte Djurgårdens Sune Andersson 1-0 bakom en lätt frustrerad Sandqvist. Var det början till slutet, eller? Hammarby tog motgången på rätt sätt och från att ha uppträtt som bakfulla höns blev man allt mer som ett morrande kattdjur. Kvitteringen kom i slutet av halvleken och det såg genast bättre ut. Andra halvlek började med ett hårt tryck mot Djurgårdsmålvakten. Ju tyngre trycket blev desto mer spaka blev Djurgårdens spelare. Till slut orkade inte dom stå emot Hammarbys tunga anfall och det tillsammans med ett stundtals alltför vidlyftigt backspel gjorde att Hammarby kunde använda motståndarbackarna som rundningsmärken. ”Köwitz” fintade bort försvaret ordentligt och satte 2 snabba mål och då Falk fick in ytterligare en balja var det klart. Hammarby hade slagit Djurgården med 4-1 och var klart för final.

Spelarna försenade

I finalen väntade Göta som slagit Linnéa med 7-0 och Nacka SK med 4-1. I mötet med Nacka hade Göta stora svårigheter då Nacka tryckte tillbaka Göta ordentligt men med svaga avslutningar och ett halvslappt försvarsspel så orkade inte Nacka ända fram.
Den stora finalen skulle börja 7 e.m. och allt var klart för nedsläpp, det var bara det att de båda lagen saknades. Så här skrev Stockholms Tidningen ”..men hockeyspelarna ha nu en gång vant sig vid en viss nonchalans i fråga om att passa tiden”. Kvart över sju släppte domaren, tillika biokungen, Le Mot pucken och finalen var igång. Isen var inte den bästa och en viss snubbelrisk förelåg. Götas spelare i dom grå skjortorna hade fasligt svårt att hänga med i de pigga Söderbrödernas tempo. Under första halvan av första halvlek var Hammarby farligt framme ett par, tre gånger men pricken över i saknades och Göta tuggade sig så sakteliga in i matchen och det var inte helt överraskande då ”Stor-Klas” Svensson till slut fick in 1-0.

Första ”domarskandalen”

Göta tryckte på och Sandqvist växte till en riktig tiger i sitt mål. Hammarby repade mod men Göta var bättre och då 2-0 pucken satt bakom Sandqvist morrades det bland Hammarbyfansen på läktaren. Solklar offside tycket många men biokungen godkände målet och den första domarskandalen i stora sammanhang drabbade Hammarby, ironisikt va?
Efter pausvilan var Göta för bra för Söderbröderna. Segern var helt odiskutabel. Visserligen tråcklade sig Hammarby fram till ett par ordentliga målchanser men det gick inte. Göta blev svenska mästare i och med sin 6-0 vinst i denna första final. Götas Einar ”Stor-Klas” Svensson gjorde 4 mål och var bäst på plan. I Hammarby utmärkte sig målvakten Sandqvist, forwarden Falk och backen ”Bagaren” Dahlberg. Dahlberg och hans back kollega Bergström blev senare dom två första Hammarbyarna som fick spela i ett svenskt ishockey landslag. (030505)

Peter Jansson