Klånk - om att vinna
Historien om Hammarbys första guld 1931/32
Ljudet fick de grönvita fansen på läktaren att grina illa och hastigt dra efter andan. Klånket skar sig in i tigerhjärtan från Södermalm likt en sylvass skalpell. Klånk! Skulle målramen hindra Hammarby IF från att äntligen ta det efterlängtade SM-guldet? Klånk! Varför i hela friden hoppar pucken över Hammarbyspelarens klubba då den kommer i retur från målramen? Skulle det bli en hedersam torsk även i den tredje SM-finalen Det var inte svårt att påminna sig om 1931-års final. Smisk av kringelgrabbarna och det trots att optimismen runt Södermannagatan och Södra Bantorget växt upp mot himlen likt den Haglundska pinnen gjorde dryga halvseklet senare. En av de största anledningarna till att folk 1931 smittas av övermod var att Svensk hockeys giganter, Stockholmsklubben Göta missat finalen. Ett Göta som deltagit i sju av det nio första finalerna och aldrig tagit stryk. Men som sagt SSK spöa Göta 2-0 och nu var det dags för Hammarbys revansch. Klånk och klånk, nu började allvaret
Redan i början av sista perioden efter att ha bränt ett par givna lägen gjorde Bergman 1-1. Otåligheten och frustrationen spred sig på läktaren som en vinterförkylning. I ett av få Hammarby anfall gör så den talangfulle Rubbe Carlsson överraskande 2-1 men inte ens det räckte till att bärga dom givna poängen. 2-2 tillkom efter en solklar offside men målet godkändes och Bergman slog till igen. Bäst i ett urblekt Hammarby var Berra Lundell och pigge Erik ”Burret” Larsson. Mot Djurgårdshof skrinnar följande tigerrandiga ut på den nyspolade isen: Liedstrand, Gillström, Lundell, Öberg, Larsson och Rundqvist. Matchen började 20.00 och spelplatsen var Hammarby IP. Rubbe Carlsson kom inte till spel men den skicklige Sigge Öberg var åter tillbaka. Man uppskattade att det stod ett hundratal åskådare runt rinken men bara 24 stycken orkade betala entré! Publiken var svår att få till matchen av två skäl, den givna utgången och det otrevligt kyliga vädret. Hammarbys motståndare var bland det bästa klass 2 lagen som fanns i Stockholmsregionen och de kämpade på efter bästa förmåga vilket ingen av de blåfrusna åskådarna kunde beskylla hemmalaget för. Hammarby spelade mest runt, åkte inte mer grillor än nödvändigt och slog hellre en macka än besvärade bortamålisen. Hammarby missade också på det mest skrattretande sätt de målchanser som oundvikligen kom. Djurgårdshofs målvakt T. Finman var bästa hos gästerna men också backparet Lindberg och Andersson kämpade som om de skulle ha en chans att vinna. Temperaturen sjönk och folk mumlade surt mellan tandhackningen, nu var det kallt. 0-0 i första perioden följdes upp av 2-0 i andra och då Redvall reducerade i början av sista perioden fick Sigge nog och röt till sina polare så att den ensamme kvällsvandraren långt borta på Mosebacke Torg kunde höra. - Vakna fö helvete! Å det, de gjorde grabbarna. Sigge själv hängde fem strutar, Burret Larsson två och Emma Rundqvist ett. Kvalomgången var kirrad och 8-1 var ett tämligen väntat resultat. Tröttast efter matchen lär enligt uppgift måldomaren bakom bortamålet varit då hans målflagga fladdra i Söderkylan gång på gång i sista perioden. Publiken var frusna och blåröda i ansiktet men såg fram emot det fortsatta SM-spelet. Nästa hinder på vägen var det pålitliga Stockholmsgänget Karlberg (KB). Ett KB som inte heller de hängde med i det pågående seriespelet utan länge hållit till längst ner i serietabellen. Men KB var lite på gång, under första halvan av serien skrapade man ihop 3 poäng medan man knep åt sig 10 poäng under den andra. Åter igen spelades matchen på Hammarbys hemmais en trappa ner från Södermannagatan. Vädret var bättre och ett hundratal betalade inträdet. Här gick det undan, hemmakisarna rivstartade. Med ett snabbt passningsspel och en handfull rackarrykare gav snabbt resultat. 1-0 kom genom den store Sigge Öberg. Smågrabbarna runt rinken hejade oavbrutet på denna isens gigant. Men, va fan e det som händer? Likt den där tuvan eller kanske som gruset kom KB igen starkt. Hammarbyspelet föll handlöst som ett stort lass och lagmaskinen spottade och kväd. Abelstedt (?) kvitterade och Sixten Johansson tryckte dit 1-2! KB:s period även om Sigge gled tämligen enkelt mellan KB-lirarna. Sedan började marschen tillbaka till spelet. Berra Lundell fick en ful tackling i ryggen och blev lite härsken men Öberg gjorde honom from igen då han kvitterade. Hammarby boysen bestämde sedan åter takten och maskinen puttrade på i fin stil. KB orkar helt enkelt inte hänga med och Berra Lundell gör 3-2 i sista perioden. Akta er för Hammarby, ja ni skall akta er för Hammarby!
Hammarbys motståndare i semifinalen var laget från Klara, Hermes. Hermes som slagit Hammarby i serien (2-3) och som kunde hitta på va fan som helst i dessa sammanhang. Hammarbys lag:I Hermes kan framhållas den blivande Söderbrodern Tycho Boman, även backparet Wohlin och Lindberg och målvakten Edås var mycket bra hockeyspelare. Då bussarna bussat ut åskådarna och dessa även kommit in i Ispalatset och det var dags att släppa pucken blev de nervösa Hammarby anhängarna lite mindre nervösa. Till sin lättnad såg man att Hermes saknade sin stabile och lätt elake Slampen Lindberg som fick avstå spel då en tentamen var viktigare. Även Barry Larsson utgick då han var skada. Den som trodde att boysen från Klara skulle vika ner sig frivilligt fick gå någon annanstans. Tempot var högt uppskruvat från första höfttackling. Varje närkamp gnistrade och ingen backade frivilligt. Hermes som börjat säsongen med tufft och stundtals väldigt opolerat spel hade lagt om taktik och for nu omkring på den trånga rinken som frustande tidnings tryckpressar. Hammarby stod upp från första stund men man fick se upp med Hermes listiga anfallsspel. Sigge Öberg visade åter igen vilken otroligt bra hockeyspelare han var. Sigge fick en lätt smocka men höll sig kall. Mållös första period men en väldigt bra period. Skulle Hermes orka hänga på Hammarbytåget hela matchen? Det var en av många frågor det surrades om bland de 4-500 åskådarna i pausvilan. Hammarby chockade i inledningen av den andra perioden. Södergrabbarna höjde tempot ett snäpp till och Hermes kom då och då på efterkälken. Men ändå, någon utspelning var det inte tal om. Berra Lundell är den klarast glittrande diamanten i Ispalatset denna allt senare kväll. ”Orädd, snabb och oerhört skottsäker. Lundell borde sättas som vänsterforward i EM-laget” tyckte DN:s utsände. Det höga tempot fortsatte och visst var det måltjuven Sigge Öberg som spräcker Edås nolla. 1-0 blev dock snabbt 1-1 då Boman lurade Liedstrand. Men Hammarbys rappare spel gav snabbt utdelning igen, Sigge kunde till sin och fansens stora glädje gör både 2-1 och 3-1 innan tiden tog slut för den andra perioden. Publiken surrade vidare i pausen, någon tog sig en styrketår en annan skrattade nervöst. Stämningen var trevlig mellan lagens supportrar, men en icke Stockholmare kunde nog tolka det hela på ett annat sätt. Jargongen var tuff och männen hade hatten i nacken och det stundtals grova språket kunde få en utomstående att frukta att ett gängslagsmål modell upplopp var på g, men icke sa nicke. Domaren blåste till spel i tredje perioden. En period från SM-final, nu jävlar! Perioden börjar med böljande spel, fram och åter, stundtals flyger spelarna över isytan och en del farligheter uppstår. Hammarby lite, lite bättre men det är den där Tycho som gör nästa mål, 2-3. Det blev värre, Tosse Larsson hittar en liten lucka och gör snyggt 3-3. Så var inte något säkert igen, precis som många hade varit nervösa för. Pucken tar i utsidan av Liedstrands stolpe och med gud på sin sida såg Hammarbyfansen Hermes missa ytterligare två jättechanser. Berra Lundell som varit slarvig vid Hermes två senaste mål sliter otroligt hårt, likaså gör Sigge och Burret Larsson. Och så kommer chansen, Hermes missar markering och Söderfansen får skrika ut sin glädje. Sigge har fått iväg ett jätteskott och åter ledning för de tigerrandiga. Matchklockan gick så långsamt och Hermes ser att det ännu finns chans till en finalplats. Klaraspelarna ger inte upp en centimeter av isen utan kamp. Så kliver han då fram, Berra Lundell. Med två snabba uppåkningar och felfria avslut är matchen avgjord. Hammarby står som vinnare med 6-3 och det var klart. Chansen fanns till tung revansch på Sportklubben från Södertälje. SSK som spöat Solna AIK med 1-0 i en maratonmatch som innehöll tre förlängningar och högvis av ruff. Stökigt och okultiverat skrev en lätt chockad journalist från Stockholms Tidningen. Bucklan skall till Söder!
Pilsnern, som gick att köpa för 22 öre flaskan, sveptes helst stående. Trots depression fanns det människor som hade råd att unna sig. En sprillans ny motorcykel av märket Indian smattrade förbi Katarinaberget. Detta berg från urminnes tider som höll på att genomborras av en tunnel för den nya spårvagnstrafiken som skulle göra det enklare (och snabbare) för Söderborna att komma från Södra Bantorget till Slussen. Grävskopor, båtar och Katarinahissen drevs av ånga. Den 12 mars skjuter sig finanskungen Ivar Kreuger i Paris. Då nyheten når Sverige sörjer folk för svensken hade ett orubbat förtroende för Kreuger. När så nyheten når folket om Krugers fifflande, förfalskning bland annat, drabbas nationen av en chock. Vem kan man lita på? Flickorna, som arbetar som affärsbiträden skyndar sig för att hinna till butiken före nio, såg hur hårt krisen slog. Klasskillnaderna växte så till den milda grad att även en och annan borgelig politiker börjar få upp ögonen för problemet. Mitt i allt detta kom så påsken. Man borde bekymra sig för världen men vad gör man när det stundar SM-final? Jo man går på ishockey och skjuter på all världens problem till i morgon bitti. Det skall nog ordna sig med gamla Svedala, kanske inte i morgon men till nästa vecka, nästan månad eller till sommaren tror det optimistiske. Människor är överlevare och tål en jävla massa stryk. Bucklan skall till Södermalm! Nere i huset på Kanalplan var en plats i en bokhylla avdammad och polerad. Där på hedersplats skulle den stå, SM-bucklan. Spelet om SM hade legat på is (he he) under tiden då EM gått av stapeln i Berlin. Turneringen blev en svensk succé då den fjärde EM titeln säkrades. Burret Larsson, Berra Lundell och Sigge Öberg blev Europamästare. Det var Burrets och Sigges andra EM-guld, båda var med i S:T Moritz 1928 där de också i den hopslagna turneringen blev OS- och VM silvermedaljörer.
Hammarbys finallag. Målvakt: Bengt Liedstrand. Backar: Sture ”Stöttan” Gillström och Bertil ”Berra” Lundell. Anfall: Sigurd ”Sigge” Öberg, Erik ”Burret” Larsson, Emil ”Emma” Rundqvist. På bänken: Axel ”Acke” Sandö och Ruben ”Rubbe” Carlsson. Den här finalen är historisk av flera skäl. Det var nämligen första gången man kunde spela i Ispalatset utan att tända lamporna. Solljuset som sken genom takfönstren räckte mer än väl att lysa upp rinken. Dessutom var åskådarna mer klädda för att se säsongens första fotbollsmatch nere på Kanalplan än att se slaget om SM i ishockey. Detta berodde på värmen. Det uppmättes + 14 grader i luften medan isytan höll - 12 grader å detta gjorde att den is och snö som bildades på isytan efter skridskosladdar och annat omgående frös till och gjorde isen sträv och lätt bubblig. Lagen var klara, domaren Ragge Bäckström undersökte noga målnäten och sa några väl valda ord före första nedsläpp. Publiken, hur många de nu var, olika uppgifter vart än jag vänt mig men en lätt gissning är väl att någonstans mellan 1 300 och 1 500, blev rätt besvikna på matchinledningen. Visst buffade man på varandra i närkamperna och visst gjorde den påsktrötta publiken sitt till men spelet var och förblev segt och matt. Då inte passningarna gick hem satte än den ena än den andra liraren i gång att soloköra. Detta tuta och kör ledde till ytterst få måltillfällen. Samtliga på plats inväntar pausvilan då plötsligt tre SSK pass på raken går hem och skapar ett jätteläge. Berra Lundell tvekar för en sekund men tar så satts och chansbryter. SSK spelarna blir överrumplade och Berra stormar fram mot Calle Aber och Henry Persson. Berra forsar in i den offensiva zonen. En av backarna stöter upp i samma ögonblick som Berra drar iväg en öppnade pass till Sigge som snabbt som ögat drar på ett hårt grant skott och Hans ”Käppen” Karlsson hinner bara att snudda vid pucken med sin målvaktsspade och den styrs in i mål! 1-0 till de tigerrandiga och avbytaren Rubbe Carlsson fick nästan glädjefnatt och satte igång med en sjövild krigsdans. I mittperioden backar Hammarby alltmer och Södertälje är snäppet bättre dock utan att skapa de stora målchanserna. Solokörandet fortsätter. En hemmaspelare tappar så slarvigt pucken och SSK anfaller. Det är Thorberg som skickligt passerar en motståndare och närmar sig Liedstrands mål med hög fart. Täljespelaren fintar pass och lurar på så sätt upp Hammarbybackarna till korvgubben på läktaren, Thorberg lurar enkelt målvakten och skjuter pucken hårt i burtaket, kvitterat. Sigge avslutar perioden med att försöka skjuta rakt genom Käppen, SSK målvakten får lite ont i magen. Bättre andra period men ännu ingen höjdarmatch. Den tredje perioden inleddes med att de båda försvaren får det lite svårare, några spelare börja se lite slitna ut i vårvärmen i hallen. Med tröttheten kommer tjuvnypen och allt tuffare tag. Man vill avgöra, kosta vad det kosta vill. SSK får en dubbelutvisning och alla Hammarbyare i hallen exploderar då 2-1 pucken ligger bakom en oförstående SSK målvakt. Nu uppstår polsk riksdag och efter långa palaver underkänts målet. Rundqvist 2-1 puck har helt enkelt förpassas in i maskorna från fel håll. Det fanns Hammarby fans som kunde intyga att målet inte var korrekt, således verkar det som om domaren dömde rätt. Plånk sa det i mången Söderhjärta. Matchens avslutas med ett strålande spel, det är bara pricken över i som saknas. 1-1 och förlängning. Ingen vila, pucken släpps och förlängningen börjar lika strålande som den ordinarie matchen slutade. Malmberg fri, Sigge sköt, Berra skjuter, SSK:s ensamme man på topp Malmberg sliter så att publiken blir andfådd. Massor av chanser och avgörandet verkade på gång då Thorberg slank igenom nätet och helt fri med Liedstrand lurar han enkelt ner honom på isen men Södertäljespelaren lyfter pucken över målet från en meters håll! Ny förlängning, Hammarby klart bäst men inga öppna chanser noteras. Sigge dras med en knäskada och kan inte gå för fullt men har är viktig med sin rutin. Inte en människa i hallen som inte svettas. Svettblöta hår, pärlor i pannor, genomsura skjortor. Hammarby ändrar inför tredje och sista förlängningen. Tuffingen Berra Lundell blir center, Burret tar hans backplats. Hammarby satsar för fullt, Rubbe Carlsson far runt som en skållad, nä inte råtta men tigerunge och SSK får det väldigt svårt. Skotten viner runt Käppen och Berra går fram som en tanks. Hammarby skott, plånk, Hammarby fria, plånk. Tiden går. Berra har pucken igen, han drar sig ut mot höger och krånglar sig ner bakom Käppens mål. Kubbning uppstår, Berra vinner och han får fram en pass till Rubbe som står mitt framför Käppen. Rubbe ser luckan och snärtar in 2-1!!! Islossning! Plånk, vad sa du nu då? Våryra! Givetvis är det segermålet. Hammarby har äntligen blivit Svenska Mästare i ishockey. Segern är rättvis men utgången var inte given fören slutsignalen bekräftar att det hela var över. Segerfest i hallen och på Södermalm, glädjesången sjöngs på bussen in till stan. Alla och allt var glädje utom den där smolken med Axel Sandö, avbytaren. Hade han fått åkt in på isen, låt oss säga 10-15 sekunder, hade han varit berättigad till SM-medalj. Så blev det nu inte då han blev sittande på bänken hela finalen, surt. Men väldigt stort och fantastiskt med Hammarby IF:s första ishockeyguld detta händelserika år, 1932. (030923) Peter Jansson |
