Mordet på Hammarby IP kastade en skugga över hockeyn

Om säsongen 1960/61

På tisdagsmorgonen den 11 oktober 1960 påträffades en tioårig pojke mördad inne på Hammarby IP. Händelsen väckte starka känslor, och några veckor senare arrangerade Hammarbys hockeylag en solidaritetsmanifestation på Johanneshov för pojkens anhöriga. Denna artikel om säsongen 1960/61 bygger på Carl Frängsmyrs och Jim Sharps arbete om Hammarbys ishockeyhistoria.

å det sportsliga planet firade Hammarbyishockeyn stora framgångar under hösten 1960. Laget skulle göra sin tredje raka säsong i allsvenskan, efter sejouren i andradivisionen 1957/58. Inför säsongen hade Hammarby visserligen förlorat skyttekungen Valter Åhlén som återvände till Gävle. Men i gengäld hade man gjort flera värvningar som man satte stort hopp till. Den förre Karlbergsforwarden Ola Olsson hade återvänt från värnpliktstjänstgöring i Kiruna och knöts nu till Bamsingarna. Från Väsby IK i division fem (!) hämtades Stig Jonsson och från Saltsjöbaden kom backen Björn Börjesson. I småländska Alvesta hittade Hammarbys rekryteringsansvariga Hans-Åke Jonsson, som övertalades att skriva på för Bamsingarna.
  Klubben och ledaren Kjell Anvret hade lovat att hjälpa nykomlingen med att hitta ett arbete i Stockholm. I Alvesta hade Jonsson arbetat som postiljon, men när Anvret frågade vad han hade tänkt sig för arbete i Stockholm blev svaret: "flygare!". Jonsson menade allvar. Vid sidan av hockeyn pluggade han flitigt, och lyckades också med föresatsen att bli pilot. Enligt uppgift lyckades han till och med så bra att han vid ett tillfälle deltog som svensk representant under ett VM i konstflygning, men det är en annan historia..
  Hammarby skötte sina säsongsförberedelser minutiöst. I början av oktober mötte Bamsingarna ärkerivalerna AIK och Djurgården i en triangelturnering. Hammarby inledde på bästa sätt genom att besegra AIK med 4-3 efter mål av Arne Arvidsson (2), Ola Olsson och Stig Jonsson. Solnalaget tvingades dock avvara flera spelare på grund av fotbollsspel och kom till spel med bara två femmor. Mot Djurgården dagen efter hade "Söderkanadensarna" inte mycket att sätta emot, utan förlorade med 8-4. Djurgårdens store matchvinnare var tremålsskytten Carl-Göran "Lill-Stöveln" Öberg, som Östermalmsklubben några månader tidigare hade värvat från Gävle GIK. Arne "Lillis" Sätterström (2), Hans-Åke Jonsson och Per Olsson svarade för de fyra Hammarbymålen.
  Därefter följde några hektiska veckor med matcher mot Bofors, Södertälje, Västerås och Brynäs. I mitten av oktober ingick Anders "Antik" Johansson och Stig Carlsson i Stockholms stadslag som besegrade Södertäljes dito med hela 10-2 då Mälarhöjdens nya konstfrusna bana invigdes. Stig Carlsson gjorde tre av stockholmarnas mål och "Antik" Johansson ett. Några dagar därefter inleddes så DM-spelet, där Hammarby var titelförsvarare. I första omgången kvaddades just Mälarhöjdens IK med 7-0. Resultatet var i sig kanske föga uppseendeväckande, men med tanke på att Hammarby tidigare samma dag hade spelat en träningsmatch mot Södertälje (förlust med 5-6) var DM-starten förtroendeingivande.

DM-kvartsfinalen tre dagar senare var det Saltsjöbadens tur att få stryk av Bamsingarna. Redan efter första perioden ledde Hammarby med 5-1, och slutresultatet skrevs till 9-3. Sedan semifinalavancemanget således klarats av reste Hammarby till Finland för två träningsmatcher. Den 22 oktober svarade en Helsingforskombination för motståndet. Inför 1 737 åskådare lyckades finnarna klara oavgjort 2-2, främst tack vare briljant målvaktsspel av Raimo Sepponen. Men redan dagen därpå kunde Hammarby inhösta en seger då en motsvarande kombination från Tammerfors enkelt besegrades med 5-0. Ola Olsson och Tommy Blomqvist svarade för två mål var och Rolf "Mackan" Pettersson gjorde det återstående. Matchen lockade för övrigt hela 5 000 tammerforsare.
  I DM-semifinalen väntade Djurgården den 24 oktober. Tre veckor tidigare hade Djurgården utklassat Hammarby, och Östermalmsklubben var naturligtvis storfavoriter även denna gång. Djurgården var regerande svenska mästare och dominerade svensk hockey nästan lika eftertryckligt som Hammarby hade gjort 20 år tidigare. Men alla tips ställdes på huvudet! Hammarby svarade för en av de största skrällarna i klubbens historia, när man inte bara besegrade utan utklassade Djurgården. Bamsingarna vann med hela 8-0 (2-0, 3-0, 3-0). Stor matchvinnare var tremålsskytten Tommy Blomqvist. De övriga målen gjordes av Stig Jonsson (2), Stig Carlsson, Ulf Jernspets och Anders "Antik" Johansson.
  DM-segern var - och är fortfarande - Hammarbys största någonsin mot Djurgården i hockeysammanhang. Den svidande förlusten var också östermalmarnas största förlust i vad som år 1960 räknades till "modern tid". Även här bör det i rättvisans namn påpekas att Djurgården saknade flera tunga namn som Sven Tumba, Hans "Tjalle" Mild och Gösta "Knivsta" Sandberg. Däremot tillhörde både Lasse Björn och Rolle Stoltz de spelare som gång efter annan blev uppsnurrade av pigga Hammarbyforwards. Bamsingarna saknade dessutom speluppläggaren Bernt Westerlund.
  Karlbergs BK besegrade AIK i den andra semifinalen, varför 1960 års final blev en repris på föregående års. Även denna gång drog Hammarby det längsta strået. Inte ens "Fajsing" Karlsson i Karlbergsmålet kunde stoppa den grönvita segermaskinen. Tvärtom fumlade "Fajsing" själv in Hammarbys fjärde mål (som Rolf Nordlund krediterades för). Inför 874 åskådare vann Hammarby till slut finalen med just 4-0 och försvarade därmed DM-titeln. Övriga målskyttar var Stig Jonsson (2) samt Anders "Antik" Johansson.

en 28 oktober genrepade Hammarby inför seriespelet med att deltaga i en triangelturnering nere i Norrköping. De båda andra lagen var Södertälje och värdklubben IFK Norrköping. Här gick det inte lika bra för Bamsingarna. En klar förlust (0-4) mot SSK följdes av en överraskande poängförlust mot "Peking" (3-3). Ändå hade utfallet så långt varit till belåtenhet. De nye tränaren Åke "Plutten" Andersson och lagledaren Sten Mattsson hade all anledning att känna optimism inför allsvenskan som inleddes på Gustaf Adolfs-dagen då Wifsta/Östrands IF gästade Hovet.
  Men Hammarbys oväntade hockeyframgångar var inte det hetaste samtalsämnet på Södermalm under denna 1960-talets första höst. En tragisk händelse kom nämligen att överskugga det mesta. Tisdagen den 11 oktober hittades den 10-årige pojken Benny Blomgren mördad vid ett skjul inne på Hammarby idrottsplats. Mordet fick stor uppmärksamhet och fyllde kvällstidningarnas förstasidor under flera dagar. I kvarteren kring Kanalplan rådde stor förstämning och folk protesterade vad mot vad man uppfattade som ytterligare ett tecken på "förslumningen" av Södermalm.
  Pojken bodde på Södermannagatan, älskade Hammarby IF och tillbringade det mesta av sin fritid nere på Kanalplan. Hammarbys ungdomsledare Roffe Ericsson liknade honom i Aftonbladet vid "något av Hammarby IF:s mascot".
  Pojken hade försvunnit från sitt hem vid åttatiden på måndagskvällen den 10 oktober. Det kunde senare konstateras att han hade blivit strypt redan någon timme senare vid ett skjul i södra änden av Hammarby IP. Samtidigt som mordet förövades hade Hammarbys styrelse haft sammanträde i klubbhuset i andra änden av idrottsplatsen. Mötet pågick hela kvällen fram till cirka 22.30, men ingen därinne hade sett eller hört något. Först vid niotiden på tisdagsmorgonen påträffades den döde pojken av fadern, som då hade letat efter honom hela natten.

ordet skulle visa sig vara ett vansinnesdåd utfört av en psykiskt störd 19-åring som hade varit påverkad av alkohol och thinner. På tisdagskvällen erkände han mordet per telefon till föreståndaren för Stockholms stads barnavårdsnämnds övergångshem. Gärningsmannen hade tidigare visat pedofila böjelser och hade i olika omgångar vårdats vid Gustav Jonssons barnby Skå-Edeby. Vid tiden för mordet ingick han i ett problemgäng som brukade sniffa thinner i den då ökända "Gropen" som planteringen vid Ringvägen/Södermannagatan kallades.
  Det skulle senare visa sig att den 19-åringe mördaren själv hade blivit utsatt för upprepade sexuella övergrepp under sin tid vid Skå-Edeby under 1950-talet. I slutet av december 1960 dömdes en 37-årig före detta lärare vid barnbyn till 18 månaders straffarbete för dessa brott. En annan före detta lärare fälldes samtidigt för mindre omfattande otukt och dömdes till fyra månaders straffarbete. Avslöjandena om "homosexskandalen" innebar ett hårt slag mot Skå-Edebys rykte, även om barnbyn senare helt friades från ansvar i den utredning som Medicinalstyrelsen (nuvarande Socialstyrelsen) genomförde.
  För att hedra den mördade Blomgrens minne - men också för att stödja ett upprop om hjälp för unga psykiskt sjuka - genomförde Hammarby IF en solidaritetsmanifestation i slutet av månaden. Ännu i början av 1960-talet hade klubben kvar en stark kvartersklubbskaraktär, och det föll sig därför naturligt att engagera sig för Söders ungdom. Just i detta fall handlade det ju dessutom om en ung Hammarbysupporter som under djupt tragiska omständigheter hade bragts om livet. Intäkterna från tillställningen tillföll dels en fond för att förbättra vården av psykiskt sjuka ungdomar, dels pojkens anhöriga.
  Till Stockholms-Tidningen förklarade Hammarbys dåvarande ordförande Bernt Lindh klubbens ställningstagande:
  Vi har länge velat ordna ett arrangemang där intäkterna går till något välgörande ändamål då vi tycker att vinddrivna ungdomar i större utsträckning än hittills bör söka sig till idrotten och det kamratskap den skänker. Nu har det kommit ett lägligt tillfälle och vi vill gärna ta vara på det. Vi hoppas innerligt att många idrottsvänner och även åskådare som inte är direkt sportbitna möter upp för den goda sakens skull och hjälper oss att nå ett gott resultat.

n första tanke var att Hammarbys fotbolls- och hockeylag gemensamt skulle svara för manifestationen, bl.a. genom att spela var sin välgörenhetsmatch. Praktiska omständigheter omöjliggjorde dock fotbollens deltagande, varför hockeyn ensam fick svara för solidaritetsgalan som genomfördes söndagen den 30 oktober.
  Arrangemangets huvudnummer var en ishockeymatch mellan de nykorade distriktsmästarna Hammarby och en kombination av "övriga Söder". Söderkombinationen coachades av Saltsjöbadens tränare Yngve Liljeberg (som för övrigt några år senare blev lagledare i Hammarby). Det var också främst från just Saltsjöbadens IF och Nacka SK som Söderkombinationen hämtade sina spelare, däribland gamla hammarbyiter som Lasse Stenbom och Nisse Bauer.
  Entréavgiften var blygsamma en krona för ungdomar och tre kronor för vuxna. Hammarbypojkarnas skolorkester framträdde och den mördade pojkens klasskamrater gick runt med insamlingsbössor i periodpauserna. Det bjöds också på konståkningsuppvisning av Ingrid Fryén.
  Men trots det symboliska inträdet, och trots klubbens vädjan om uppslutning bakom hedervärda syftet, var det tråkigt nog endast 545 personer som löste entré. Dagens Nyheter konstaterade att "Johanneshovsläktarna gapade beklämmande tomma när huvudnumret ishockey mellan Hammarby och en Söderkombination spelade upp."
  Givetvis kom det sportsliga denna gång allt annat än i första hand, men uppvisningsmatchen slutade 6-2 till Hammarby. Anders "Antik" Johansson gjorde tre av Hammarbys mål, medan Jan Engström (2) och Ulf Jernspets svarade för de tre övriga. Segermarginalen hade mycket väl kunnat bli ännu större, bl.a. missade Rolf "Mackan" Pettersson en straff.
  Söderkombinationen hängde med resultatmässigt under matchens första halva då deras mål vaktades av Saltsjöbadens keeper Staffan Westman som bara släppte ett mål förbi sig. Däremot prickade Bamsingarna i stället in hela fem mål bakom Nackamålvakten Lennart "Baljan" Berglund, som stod under matchens andra halva. Söderkombinationens båda reduceringsmål gjordes i slutperioden av Ivar Öhqvist och Tore Elmeryd.

ramgångarna på försäsongen hade spridit en viss optimism i Hammarbylaget. Även företrädare för andra klubbar uttryckte respekt för de grönvita. Den smått chockade Djurgårdsledaren John Candelius sade till Expressen dagen efter den storförlusten i DM-semifinalen att Hammarby "blir sannerligen inte lätta att tas med i norrgruppen i vinter. Som dom spelade i dag hade inget lag tagit dom - sanna mina ord."
  Men tyvärr blev Candelius inte sannspådd. Redan i premiären fick Hammarby vidkännas ett nederlag då gästande Wifsta/Östrand vann med 5-3 (för övrigt medelpadingarnas första seger någonsin mot Hammarby).
  Premiärförlusten följdes raskt av nya nederlag mot Skellefteå och Strömsbro. I fjärde omgången lyckades Hammarby äntligen vinna, lägligt nog i prestigemötet mot AIK. Solnaiterna ledde med 3-2 inför slutperioden, men genom mål av Ingemar Brandström och Tommy Blomqvist kunde Bamsingarna vända matchen. Innan Blomqvist prickade in det matchavgörande målet hade han bränt tre frilägen mot AIK-målvakten Kjell Svensson, varför Hammarbys seger ingalunda var orättvis.
  Men "Plutten" Anderssons förhoppning att derbysegern skulle inneböra en vändning kom dessvärre snart på skam. Sedan Hammarby förlorat också mot Leksand i femte omgången var det säkert fler än Expressens Kjell Forsberg som undrade varför "utropstecknet" Hammarby hade blivit ett stort "frågetecken".
  Under juluppehållet deltog Hammarby i Spengler Cup i Davos, där de grönvita spelade tre matcher mot internationellt motstånd. Det blev förluster mot ACBB Paris (2-6) samt mot Davos (4-5) innan Bamsingarna kunde vinna slutmatchen mot Viége, Davos med 6-4 dagen före nyårsafton.
  Men inte heller utlandsturnén innebar något lyft för Hammarby när väl seriespelet drog igång igen den 11 januari. Det blev bara två Hammarbysegrar till på hela säsongen, mot Alfredshem borta samt hemma mot Strömsbro i slutrundan. Men då var redan degraderingen ett faktum.
  Efter matchen mot Djurgården i DM skrev Stockholms-Tidningen att Hammarby hade "stora förutsättningar att under Plutten Anderssons och Ragge Johanssons ledning gå en storhetstid till mötes". Ja, tidningen vågade sig till och med på att jämföra 1960 års årgång med "1940-talets stjärngäng". Tyvärr kom 1960-talets ingång i stället att markera den definitiva slutpunkten för Söderbamsingarnas storhetstid. Till skillnad från den föregående degraderingen (1957) lyckades Hammarby inte återvända direkt. Först 1965 kvalificerade sig laget åter till allsvenskan - bara för att omgående åka ur på nytt. Efter 1961 har spel i andradivisionen för Hammarby Hockey varit regel, inte undantag.

(040620)

Carl Frängsmyr/Jim Sharp