Hammarby nära Elitserien igen
”Säsongen klart lyckad”Artikeln publicerad i Hammarbyiten #56, juni 1978Hammarby IF lyckades inte heller denna säsong, 77/78, med att ta steget upp till Elitserien, trots att laget nådde stor succé under säsongen i Div-1-östra serien och i ett tidigt skede säkrat slutspelsplatsen i play-off. Detta innebar att Hammarby för andra året i följd nu missade Elitserien med hårsmånen Avgörandet skedde i fjärde slutspelsmatchen mot Örebro på Johanneshovs Isstadion i Stockholm, där Örebro i slutminuten slog in segermålet och en plats i högsta hockeysocieteten var säkrad. I Hammarbylägret råder det inget tvivel om att optimismen trots den missade Elitserieplatsen är hög: - Klubbens egen målsättning var att komma fyra i tabellen, min personliga, tvåa, säger Hammarby-tränaren Bert-Ola Nordlander. Vi kom trea i serien och det berodde på att vi stupade på målskillnad mot Huddinge. Vi lyckades pricka in vår formtopp och hålla en stabil formkurva till slutspelet. Men redan vid juluppehållet var vår playoff-plats klar, menar Bert-Ola. Jämn säsongHammarby presterade alltså ett jämnt spel under hela säsongen och redan efter några matcher i serien visade sig laget redan tillhöra toppen i Div-1-östra-gruppen. Emellertid slutade några matcher överraskande: Nacka, förortslag till Stockholm, vann mot ”Bajen” i ett av de fyra mötena dem emellan med 2-1, och Mälarhöjden/Västertorp, också förortslag, vann i ett av två närliggande möten med 5-3. Matchresultatet som i mångas ögon verkade häpnadsväckande. Även ett annat topplag i Div-1-östra-serien, Huddinge, hamnade i en problemfylld formsvacka före juluppehållet och gjorde flera dåliga matcher, men efter ”jullovet” kom laget ur svackan och den resterande säsongen gick utan större problem.Hammarby-tränaren når svaret på ”gåtan” när han tillägger: - Att spela 36 matcher i division 1 är enligt min mening på tok för mycket. Det hade räckt med tre inbördes möten i serien. Det flitiga matchandet är för mycket för såväl spelare, tränare som publik. Dessutom var det svårt att ladda tillräckligt mot alla lag. Trots några skrällar i baken för HIF:s vidkommande, stod sig det viktiga och avgörande för hur säsongen hade gått i det krävande och utslagsgivande play-off-spelet. Hammarby lottades i de första matcherna mot HV71, Jönköping, (där legendaren Leif ”Honken” Holmqvist allt som oftast befann sig i hjälterollen som ”levande vägg” d v s målvakt) och HIF gick smått överraskande vidare och fick slutligen möta Örebro i tre fartfyllda drabbningar, där Örebro alltså i finalmatchen drog det längre strået. - Men det positiva låg i att Hammarby visade sig vara bättre ju svårare lag vi mötte. Därtill har vi haft ett fint publikstöd när det gällt viktiga matcher. Jag kan som ytterligare notering nämna att vi hade över 6 000 åskådare i matchen mot Örebro på ”Hovet”, konstaterar Sievert Svärling, ordförande i Hammarby. Bert-Ola är inne på samma linje: - Vi avancerade ju bra mycket längre i slutspelet än vad många hade trott om oss, samtidigt som vi visade förvånandsvärd fin kyla i viktiga matcher. Att sedan Örebro vann var ju till större delen baserat på tillfälligheter än bättre spel. Jag personligen hade heller inte tippat att vi skulle komma till Elitserien. Det hade varit minst ett år för tidigt. Mycket har sålunda varit utmärkande för HIF denna säsong, men i grund och botten har det också varit ett ”pånyttfött” Bajen som spelat i årets Div-1-serie: Man har agerat säkrare på isen, behållit pucken bättre inom laget men framförallt har försvarsarbetet blivit markant förbättrat. Bert-Ola igen: - Det är möjligt att Hammarby spelade en form av gladishockey tidigare, medan vi i dagens läge arbetar genomgående säkrare på isen, vilket är den radikala förändringen. samtidigt måste man betänka i sammanhanget att Div-1-hockeyn är hård. Inte bara glamourMen det har inte bara varit glamour kring Hammarby denna vinter och slutspelet.Ordföranden Sievert Svärling: - Vi har inte ett fullt komplett lag som det krävs att ha när det drar ihop sig till play-off. Framförallt behöver vi förstärkningar på forwardssidan, som vi ska satsa lite extra på till nästa säsong. Hammarbytränaren menar å sin sida att man mer än väl vill bygga ett lag med egna produkter, vilket man också har lyckats med: 17 av de 23 spelande i Hammarby är egna produkter. Detta torde vara tämligen unikt i svensk klubbhockey, som ju till stora delar i dagens läge består av nyförvärv. Självklart känner också HIF-ledningen sig stolt inför detta, men som man riktigt poängterar, det går inte med endast egna produkter att slå sig fram i dagens toppishockey. Att införskaffa två-tre nya spelare i laget är helt enkelt tvunget. Expanderande ungdomssektionPå tal om nyförvärv, ja. Som tidigare nämnts har HIF:s A-lag 17 egna produkter och det om något skvallrar om en utbredd ungdomssatsning.- Vi har en väldigt fin ungdomskult, medger Bert-Ola, och vi har ett väldigt fing juniorlag bl a. Det vittnar om vilka stora summor som är i omlopp vid inköp av nyförvärv, så är det väl använda pengar att satsa på den egna ungdomskulten. Just detta med att vi i år har haft två juniorer samtidigt i laget, Jan Järlefeldt och Peter Lindgren, gör att det kan värderas i 100-200 000 kr klassen. Och rent spelmässigt har det också gått bra för ungdomarna i Bajen: I juniorelitserien tog man juniorcupen och förlorade mot Djurgården i junior-DM. Ett pojklag vann S:t Erikscupen, f ö det enda Stockholmslaget. - Resten utav titlarna togs av förortslag, som satsar speciellt hårt på den här typen av tävlingar. Man satsar både träningstider, matcher och resurser på just det framgångsrikaste laget, förklarar Svärling. Flertalet pojk- och juniorspelare i Hammarby har i år också haft ”landslagsuppdrag”: Peter Lindgren och Pelle Lindbergh spelade i Vikingarna denna vinter. Ove Pettersson, Mats Jonsson och Peter Nilsson i Pojklandslaget. En smått imponerande skara med andra ord. Men en sådan expanderande och framgångsrik ungdomssektion som denna i Bajen bottnar naturligtvis i skickliga tränare och ledare. Och Hammarby satsar också på utbildning av sina tränare och ledare. Sievert Svärling: - Vi vill ju se till att vår huvudtränares intentioner återanvänds i pojk- och juniorverksamheten. Vi ser också till att våra tränare och ledare går på de kurser som arrangeras av Svenska Ishockeyförbundet. - Vi har också försökt tillämpa Bert-Ola Nordlanders idéer bland de yngre lagen, men tyvärr utan större framgång. Det beror främst på de tidsproblem vi har inom klubben, då de yngre lagen får träna på sammanlagt fem olika isrinkar i Stockholms förorter. Med tanke på dessa dåliga förhållanden, hur är då kontakten inom klubben? - Vissa personer inom HIF:s styrelse tjänstgör också som tränare och ledare i ungdomssektionen. Så att på styrelsenivån föreligger det inga problem, däremot när det gäller att träna på de många isrinkarna. Men Svärling poängterar den goda harmoni som finns inom A-laget: Huvuddelen av spelarna bor i södra delen av Stockholm, på så vis bildas en väldigt fin gemenskap dem emellan. Bert-Ola Nordlander menar också att det bildas en väldigt fin hockeykultur i Stockholm, när klubbarna HIF, Huddinge och Nacka plockar upp överåriga juniorer från storklubbarna så kommer dessa till ”nytta”. (030515) Tony Karlsson |
