HovetHistoria & fakta kring Hammarbys hemmaarena
Mellan 5 december 1931 och sju år framåt fanns visserligen en inomhushall med konstfrusen bana i gamla flyghangarer i Lindarängen, men den lösningen var provisorisk. Banan var bara 27x50 meter vilket i och för sig inte hindrade spel om SM-bucklor (varav Hammarby rodde hem några stycken). Hallen var också mycket trång för publiken - de fåtalet som kom in vill säga. När hallen i Lindarängen stängdes flyttade Stockholmshockeyn ut på månskensrinkar igen. Kylrör grävdes ner i Stockholms Stadion som blev hockeyns huvudarena från 1939 fram till Hovets tillkomst. Där spelades bland annat två VM, 1949 och 1954. Första Hovet en krogMen för att ta allt från början.Johanneshov har fått sitt namn från en gård som i mitten av 1700-talet var krog under namnet Johanneshof/Sandstugan (därav Sandstuvägen) med Per Matssons enka som krögare. På 1780-talet arrenderade Anders Ahlström värdshuset Johannishof (då även kallad Sandsherrn) för en summa av 1 150 daler per år plus värdet av ölförsäljningen. (Med samma avtal idag skulle den stackars arrendatorn nog få pröjsa det mesta i hyra). Namnet Sandstugan (eller Sandsherrn som väl möjligen var ett smeknamn på Ahlström själv) är ganska logisk. Förutom krogverksamheten hade man även försäljning av byggnadsmaterial som sand, gatsten, grus och lera. Tvärs över Nynäsvägen låg vid denna tid Gustafslust, ett brännvinsbränneri där brännaren Gustaf Lyckou höll till. Det revs 1870. Kvarnen brannDär Söderstadion nu ligger, låg fram till 1828 en väderkvarn. Den brann ner en stormig natt i januari. En ny kvarn byggdes men flyttades senare till Skanstullsbrons södra fäste.I slutet av 1850-talet rådde det på grund av Krimkriget stor spänning i Europa. Därför beslutade man att bättra på Stockholms försvar. Till stadens södra försvarslinje skulle 25 större och mindre anläggningar byggas, det största vid Johanneshov. Gårdarna runt omkring, däribland Johanneshov, expropierades och bygget satte igång, men avbröts 1862 då pengarna tog slut. En liten rest kan man fortfarande se strax nedanför klackläktaren på Söderstadion; en numera inbyggd befästningsmur som löper längs med långsidan (inne i det nybyggda kontorshuset). NödhjälpsarbeteJohanneshovs Isstadion, numera bara Hovet, var inte den första anläggningen vid Johanneshov. 1918 startades byggandet av Johanneshovs IP som ett nödhjälpsarbete (1:a världskrigets svar på ALU) och stog klart tio år senare. Där fanns förutom en gräsplan två grusplaner samt löparbanor och allt annat som gör friidrottare lyckliga.Vid tiden för Hovets tillkomst hade ”Josse” en publikkapacitet på 15 000 åskådare, alltså drygt 4 000 fler än Söderstadion tar idag. Skälet att det tog så lång tid som tio år att färdigställa idrottsplatsen var både ekonomisk och organisatiorisk. Någon vidare budget fanns inte, Stockholms Idrottsförbund, som hade tagit över efter initiativtagarklubben Hellas och avlidne eldsjälen baron Hermelin, litade kallt på nödhjälpsarbetarna och Stockholms stads godhet. Ett problem var att arbetarna inte var specialister på att bygga en idrottsanläggning, de var skräddare, skomakare och andra arbetslösa som inte hade rätt kompetens. Efter tio år hade uppåt en miljon kronor plöjts ner i ”den mörka punkten i svensk idrottshistoria”. Så sent som 1930 var idrottsplatsen fortfarande inte helt klar. Visserligen kunde man släppa in viss typ av idrott för träning, men man beräknade vid den här tiden att det skulle behövas 425 000 kronor för att få planen, läktarna och en del byggnader klara. 1949 tog staden beslut om att bygga det som skulle bli Hovet och anslog 400 000 kronor i en första vända, totalt kom bygget att kosta 3,2 miljoner kronor. 1953 satte man under ledning av arkitekt Paul Hedqvist spaden i marken och körde igång. För att slippa alltför höga läktare så grävde man i stället ner hallen. Faktum är att staden ändå skulle schakta bort en massa sten och grus ur Brunkebergsåsen. I mitten av 50-talet utförde ju stockholmspolitikerna som bekant det som staden slapp under kriget, nämligen en totaldemolering av innerstan. Allt som revs i stan hamnade i två stora högar (Hammarbybacken och kullen vid Haga Norra) och till alla vackra hus som byggdes i stället användes bland annat de 35 000 kubikmeter grus som schaktades bort vid Hovets byggande. Två flugor...Det blev alltså två flugor på smällen då man fick gratis schaktning och små läktare.Hovets publikkapacitet var från början 13 000 permanenta ståplatser. Sedan tillkom provisoriska läktare med 380 sitt- och 3 600 ståplatser, alltså sammanlagt knappt 17 000. Vid ombyggnaden lagom till VM 1962 blev Hovet en inomhushall. Professor Hedqvist var inblandad även denna gång. Man byggde upp läktarna och satte in stolar. Vid VM 1969 och 1970 och ett tiotal år framåt var kapaciteten cirka 11 000 då hela kortsidan mot Nynäsvägen var ståplats. Ytterligare ett VM har spelats i arenan, 1981, då vissa matcher spelades här. Kostnaden för ombyggnaden av Hovet uppgick till 4,6 miljoner, en summa som klubbades igenom i stadsfullmäktige 21 april 1961. Innan man byggde in Hovet räknade man att antingen få till 1 600 permamenta sitt- och 15 000 ståplatser eller 6 000 av varje. Till slut landade det, som sagt, på ungefär 11 000. Men Hovet användes inte bara till mästerskap och elithockey. Fram till ombyggnaden 1962 hade hela 963 238 allmänhetens åkare nyttjat isen. Sommaren 1955 utlyste Dagens Nyheter en tävling om att namnge den nya arenan. Många förslag droppade in, bland annat: Antonshov (efter Hockeyförbundets stiftare och första ordförande Anton Johansson), Blåsut (efter en gammal svingård som i alla fall fick en tunnelbanestation döpt efter sig), Gropen, Frysängen, Kylskåpet, Isis, Osis, Prinsessan Desireé, Äntligen (från en som tröttnat på att vänta på en hockeyarena), Puck, Pucken och Tre Kronors Pärla. Bamsingshov?Så här skrev legendaren Rudolf R:et Eklöw, redaktör på DN, vice ordförande i hockeyförbundet, allsvensk fotbollsdomare mm:”På bokstaven B träffar man givetvis på de s k bamsingarna i olika versioner som Bamsingsbo, Bamsingborgen, Bamsingshov etc, men det är nu så att denna nya rink inte bara skall användas av bröderna från Södermannagatan utan också disponeras av andra klubbar i vår miljonstad för att nu inte tala om landslaget Tre Kronor. Alltså får vi inte vara för söderpatriotiska.” Alltid HovetR:et avslutar sin text om namnförslagen så här:”...anläggningen i fråga [kommer] av allt att döma för evärderliga tider att heta Hovet vad man nu inom en framtid kommer att döpa det vackra barnet till. Vi ses alltså på HOVET i fortsättningen. Gammal tradition går inte att rubba, och Johanneshov är nu en gång ”Hovet” på ärans och kisarnas språk.” Hovet invigdes med en landskamp mot Norge 4 november 1955 (7–2, ett mål av hammarbyaren Holger Nurmela). Fast egentligen spelades den första matchen redan 15 oktober samma år. Ett förstärkt svenskt landslag (ett par hammarbyare) slog Hammarby med 15–0. PublikkapacitetHar varierat men den senaste siffran vi hörde var 8 400. 4 000-10 100 vid konserter och 1 500 vid banketter. Till säsongen 2002/2003 blev den nybyggda sponsordelen kvar, vid kortsidan mot Arenavägen. Den består av två våningar, den undre med restaurang och den övre ”Lilla Scenen” med möjlighet till film- och diabildsvisning, konferens och som är utrustad med bar och som även har bord till middagar o dyl. I den undre restaurangdelen kan man sitta vid matbordet och titta ut över isen. I den övre delen finns två rader stolar längs med kortsidan, samt ”hängplatser” för sammanlagt ett antal hundra åskådare.ÖvrigtArenagolvets storlek: 30x60 mFrihöjd: 15,5 m till teknikbrygga, 17 m till takvajer, 11,8 m till matchklocka Ljud/ljus: Finns, belysningen kan tändas sektionsvis Storbilds-TV: Sony Jumbotron, videoskärm 4,2x3,2 m JTU-8, composit videosignal, placerad på västra läktaren bland all övrig bråte, typ hiss o dyl. Produktionsutrymmen: Fyra omklädnadsrum, tre artistloger, ett produktionskontor samt sju övriga utrymmen. Inlastning: Infart från Globen Gate, via en 3 m bred och 30 m lång gång. Plats för två lastbilar eller en 18 m trailer, port: 2,80 höjd, 3,20 m bredd. Upphängningskapacitet: Två tons punktlaster per takvajer under förutsättning att taket är snöfritt; 5,2 m avstånd mellan takvajrarna. El: 1 st 400 A, 400/230 V 3-fas matning, 2 st 200 A, 400/230 V 3-fas matning. Publikentréer: Två stycken på östra kortsidan. Separat press- och handikappentré. Catering: All catering sköts av kontrakterad entreprenör. Bevakning: All extern bevakning sköts av kontrakterat bevakningsföretag. Biljettsystem: Eget biljettsystem med telefon- och kassaförsäljning. Maskinpark: två gaffeltruckar 1,6 ton, en gaffeltryck 3,5 ton, en saxlift 11,5 m arbetshöjd, en maxlift 10 m arbetshöjd, en teleskoplift 9,5 m arbetshöjd. | |||||
Källa: Bl a informationsbroschyr från AB Stockholm Globe Arena samt programmet för invigningsmatchen Sverige-Norge den 4 november 1955 och informationstidning från ombyggnaden 1962 (010326/010807/030415/101104/140524/150101) |
|||||
