Två nykomlingar till under luppenTexten publicerad på Hammarby Hockeys hemsida 19 juni 2003
35-åring med Ånge IK som moderklubb. Fick sina första läderskridskor av pappa när han var två år. Olow grät men pappa sa ”bara ett varv till, kom igen nu”. Första målvaktsutrustningen fick han vid fem års ålder och garageporten slets snabbt av träningen. Backhoppning fanns också med i bilden men det blev hockey på allvar och Olow gick till Leksand 1986 (då föddes Christoffer Heino-Lindberg...) och sedan vidare till Nordamerika 1992. Har spelat för ett 15-tal klubbar i Nordamerika, Tyskland och Frankrike. Kom till Olofström före jul förra året och var med och spelade upp laget i division 1.
24-åring med Trondheim som moderklubb. Gick hockeygymnasiet i Lillehammer och tog sedan en sväng till USA för spel i Louisiana. Tillbaka i Norge men spel i Sverige lockade. Fick kontrakt i Mörrum där han spelade den föregående säsongen. Har spelat 3 senior-VM i norska landslagströjan. Är halvvägs igenom sin distansutbildning till Civilekonom. Har precis kommit tillbaka till försäsongsträningen med laget efter en tvåveckors tentaperiod hemma i Trondheim. Ännu en regnig dag kort före midsommar och hemsidan träffar ytterligare två av lagets nykomlingar. Denna gång hamnar målvakten Olow Sundström och backen Martin Sellgren under luppen och vi träffas på Hovet timmen innan dagens första träningspass med Pelle Göransson. Hammarbys omklädningsrum är under renovering och det blir fin-fint med ny knallgrön matta och grönvita detaljer i vartenda hörn. Det är nog inte svårt för nykomlingarna att känna sig hemma i färgerna snabbt... Välkomna till Bajen! Hur känns träningen så här långt? Olow: Den är bra med kunniga tränare och bra upplägg. Det finns också rum för individuella modifikationer och det känns bra. Martin: Det bra och tufft. Jag är van att köra två kortare pass men här kör vi ju ett längre pass så det är lite annorlunda. Om ni jämför upplägget med nordamerikansk och norsk hockey, vad är de stora skillnaden då? Olow: I USA är det ju vanligen helt individuell träning tills man går på is efter sommaren. Efter alla år med försäsongsträning blir man ganska bra på att veta vad man behöver så då kan det vara skönt att ha sina egna tider. Martin: Jag är van att träna själv hemma eller tillsammans med hockeypolare. Här kan man ju träna på dagtid medan det är få i Norge som spelar hockey på heltid. Träningsförhållandena är ju helt klart bättre här och det blir automatiskt tuffare. Hur tycker ni att laget och killarna verkar? Olow: Det verkar vara bra och vältränade grabbar så det ser bra ut. Trevliga killar. Martin: Inga problem, lätt att komma in i gänget. Varför blev det Hammarby för er? Olow: Jag har ju spelat så många år i USA och nu har jag gift mig och min fru är från Bromma. Om jag skulle tillbaka till Sverige så var Stockholm det enda alternativet. Bajen är ju en framåtsträvande klubb som siktar mot Elitserien. Sen har det en del med Leffe Boork att göra. Han är ju väldigt kunnig och är han villig att ge en chansen så tycker jag att man ska ta den! Martin: Jag tyckte det var ett steg uppåt för mig. Hammarbys organisation och målsättning att sträva uppåt stämmer väl överens med min egen ambition, så det kändes helt rätt. Dessutom känner jag ju Leif efter hans tid i Norge och jag har goda erfarenheter av honom. Det påverkade ju helt klart. Hur bor ni nu i Stockholm och hur trivs ni? Olow: I min frus lägenhet i Bromma. Jag har bott här lite till och från här de sista 1,5 åren och jag kan inte tänka mig någon annan stad om jag ska bo i Sverige. De flesta av mina kompisar bor i USA men jag har en hel del hockeypolare här i stan bl a från min Leksandstid. Martin: Jag hyr en tvåa i källaren i ett hus i Sköndal. Det är helt ok och det går bra med förbindelser till och från stan. Jag har inte varit runt i Stockholm ännu för det har varit så lite tid. Jag har mycket kvar att se. Hur ser ni på Hammarbys chanser kommande säsong? Olow: Hammarby ska ju vara ett topplag men det är ju inte så enkelt att man kan sitta här innan säsongen och säga att det ska bli så. Eftersom Hammarby har en så pass bra säsong bakom sig tror jag att det är viktigt att komma ihåg att man inte når så höga mål utan hårt jobb. Det gäller att vara väldigt noggrann redan från början och ta en match i taget utan att se framåt för långt. Det är viktigt med en bra start. Martin: Jag tror att en viktig faktor när nya spelare har kommit till och andra har fallit ifrån är att man hittar den speciella kemin i gänget. Jag tror det är nyckeln och hittar man rätt tror jag att man kan gå hur långt som helst. Det känns som om det är bra sammanhållning i gänget, alla pratar med alla och det funkar bra på träningarna men det är alltid helt annat när man går på is. Då kommer konkurrensen in också. Martin: Ja, och det känns lite tidigt att svara på det redan nu. Fråga mig hellre i september då det har gått lite tid för då tror jag att jag har en bättre känsla för hur det ska gå. Sen är det ju ofta upp och ner under säsongen. Titta bara på Arboga förra året som inte var så värst bra före jul och sedan spelade hur bra som helst och höll på att skrälla rejält. Sånt kan ju alltid hända men Hammarby har i alla fall bra förutsättningar för en bra säsong. Har ni några förebilder eller medspelare som ni har lärt er av? Olow: Wayne Gretzky har alltid varit en stor spelare i mina ögon. Pelle Lindbergh var naturligtvis en stor idol, precis när jag flyttade till Leksand. Han gick ju tyvärr bort kort efter det. Sedan har jag ju spelat ihop med många som blivit nära vänner och som jag beundrar. Ulf Samuelsson är ett exempel. När man lär känna människor privat och dessutom spelar ihop får man ju fler aspekter i det här med att vara förebild. Martin: Jag har inte haft någon idol direkt. En spelare som jag alltid trivts väldigt bra ihop med är gamla klubbkamraten från Trondheim, Svein Enok Nørsterbø. Vi kompletterar varandra bra och har spelat i landslaget ihop också. Vem är den bästa back du har spelat ihop med Olow? Olow: Elias (Abrahamsson)! Han går före Uffe! (Skratt). Han är större och starkare. (Mer skratt!) Vi spelade ihop i Providence. Men bästa, nä, det är nog Samuelsson den korta tid vi spelade ihop i Pittsburg. Vad är era styrkor som hockeyspelare? Martin: Defensiven och det fysiska spelet. Olow: Offensiven! (Haha!). Nej, jag vet inte. Styrkan är väl att jag brukar vinna. Jag är bra med pucken men man ska ju stoppa någon puck också. Vi har ju på förhand fått höra om din ”spektakulära” spelstil Olow, hur är det med den? Olow: Det där vet jag inte, alltså, jag vinner ju hellre med 25-24 än förlorar med 0-1. Det enda som är viktigt är att vi vinner. Jag gör ju det jag är bra på och hur det sen ser ut kanske är spektakulärt för en del eller så är folk kanske bara ovana vid min spelstil. Martin, vad brukar du få för roll i laget, hur ser din spelstil ut? Martin: Jag brukar vara den som kompletterar en offensivt spelande back. Spelar mycket i boxplay och är en tung defensiv back. Olow, som målvakt är det ju en viss konkurrens om att få spela. Hur ser du på dina chanser gentemot Klint? Olow: Jag har inte tänkt i de banorna. Johan är ju en jätteduktig målvakt och jag har inte funderat så. Jag har räknat med att spela och att ett lag har två duktiga målvakter är ju inte någon nackdel direkt. För att vara Sverige har vi ju ganska många matcher och min målsättning är att få spela. Men huvudsaken är ju naturligtvis att vi vinner. Sen får vi väl se... tränarna delar ju inte direkt upp matcherna mellan målvakterna utan det är ju dagsformen som får avgöra. Vad är ert roligaste hockeyminne? Martin: Som mina landsmän säger jag tveklöst vinsten mot Canada i VM! Olow: Jag har inte haft det roligaste ännu. Jag saknar lite det här att ha vunnit något mästerskap, och det är väl det man vill göra. När man är yngre är det väldigt lätt att tro att det kommer, det kommer, och när man har spelat några år så blir det mer och mer eftertraktat. Men det har ju hänt en del roliga grejer så klart. Jag gjorde mål en gång i East Coast Hockey League och det var en stor grej tyckte många. Det var inte så stort för mig, jag borde ha gjort mål vid flera tillfällen tidigare och en massa gånger efter det! (Skratt). Civilstånd och familj? Olow: Gift med en Stockholmstjej, inga barn. Inga syskon. Martin: Förlovad med norska flickvännen. Hon är fortfarande i Norge där hon precis avslutat sin sjukgymnastutbildning. Hon ska jobba lite hemma i Norge efter det. Har två handbollspelande systrar hemma i Norge. Favoritfilm? Olow: ”Gudfadern” Martin: ”The usual suspects” Favoritmusik? Olow: Det är så mycket, ett brett spektrum! Lyssnar på allt utom country och rap då. Det finns inte med i mitt spektrum ens om jag får betalt! Som uppladdningsmusik för träning och matcher blir det Metallica även om jag inte sätter det i cd-spelaren annars. Martin: Allt. Mest rock kanske. Till och med country och rap (skratt)! Äter helst? Olow: Sushi. Martin: Biff. Entrecôte helst. Dricker helst? Martin: Öl (efter lång tvekan). Martin: Man är ju Hammarbyare så jag dricker väl helst vatten! (Skratt) Vad gör ni helst på fritiden? Martin: Tiden räcker inte till till så mycket mer än att plugga och träna/spela. Kopplar jag av blir det helst med en bok. Just nu ligger ”Red rabbit” av Tom Clancy på nattduksbordet. Olow: Allt! Alltid nya projekt på gång! Jag brukar stå två timmar på tennisbanan om dagen men nu har det inte blivit så mycket den här sommaren. Vad gör ni på långa bortabussresor? Martin: Lyssnar på musik. Olow: Sover och läser. Killarna skyndar till omklädningsrummet men får snabbt komma tillbaka. Reportern glömde plåta och det gäller ju att passa på när man kan få bilder utan hjälm på huvudet. Utanför har det slutat regna och värmen har stigit några grader. Jag känner mig inte direkt avundsjuk på ett tvåtimmars träningspass ... jag tror jag tar en glass till lunch! Lotta Olsson |
