Stefan Töyrä”Jag slår väl in några returer här och där”Texten publicerad på Hammarby Hockeys hemsida 30 december 2000 Det har gått helt okej. Men man har väl kanske lite mer att ge. Det säger Stefan Töyrä som var ett av Hammarbys vuxna nyförvärv inför den här säsongen. Stefan Töyrä bestämde sig alltså att flytta ifrån Kiruna, där han spelat under hela sin hockeykarriär. Första delen av säsongen gick inte direkt dåligt, men att det blivit bättre vartefter håller han med om. Precis, det tar väl ett tag innan man kommer in i det nya laget och att få en ny roll. Ingen skyttekungTrots att han är en av Hammarbys bästa målskyttar med tio mål, ser han sig inte som någon skyttekungstyp. Näe, definitivt inte (skratt). Det har jag aldrig varit. Men man lär sig med åren att stå vid rätt plats och slå in några returer här och där. Hur är det att bara flytta sådär? Det är ju långt. Det är klart det är en omställning. Men man kommer fort in i det. Och under hockeysäsongen så spelar det nästan ingen roll var man spelar. Du har ju hockeyn och jobbet, så man har inte så mycket över. Ville du till Stockholm? Nja, det var så att min flickvän fick jobb här i februari. Hon flyttade ner då redan och sen kom jag efter. Jag ville röra på mig, ville flytta. Då passade det bra med Hammarby. Det var faktiskt så att den tränare jag hade däruppe kände Järlan. Polarna försökte psykaI höstas fick han möta sitt gamla lag. Hammarby vann med 123 och Stefan Töyrä gjorde tre mål, det första redan efter ett par minuter. Det var lite speciellt. Jag var lite smånervös faktiskt. Men det gick väldigt bra. Vad sa dina gamla kompisar? Njä, det var väl inte så mycket. Lite gliringar innan. De hade kommit överens om att inte prata med mig innan matchen, och sånt där. Psyka lite. Jag har hört av folk som var uppe i Kiruna att det är väldigt trevlig stämning där. Det är väl så kanske. Man kanske inte tänker på det när man bor där. Men jag har hört det där också. Många tror väl att norrlänningar är tillbakadragna och knappt vågar säga nåt, men det kanske inte stämmer i alla lägen. Benjamin Thorén |