Hockeynördarna presenterar:Miljon- och/eller idiotsatsningar som gick åt skogen
Redan under en bortaresa förra säsongen började vi prata om det här med vad vi gärna kallar toksatsningar. Lag som köper ihop ett gäng spelare med målsättningen att komma uppåt i seriesystemet. Skadeglädjen är av naturliga skäl hög hos andra lags supportrar när det inte går vägen. Vad vi har tittat närmare på är några punkter på varje lag: storhetstid, demontränare, tongivande spelare, toksatsning, avgörande moment och dekadens. Självklart är det svårt att ranka hur seriöst varje lag verkligen har satsat och var målsättningen har varit. Det här är dock vad vi har kommit fram till:
Anförda av en smågalen husfabrikant med alldeles för mycket pengar skulle dom sätta Landsbro på kartan. Och det gjorde man verkligen, dom ligger ju först på vår lista. Satsningen höll två säsonger. Med Tommie Bergman som tränare och spelare som Roffe Ridderwall, Ivan Hansen, Jarmo Mäkitalo och Anders ”Masken” Karlsson tillsammans med Mikael von der Geest och Randy Edmonds skulle man gå till elitserien. Man körde igång säsongen 90-91 och höll även under 91-92. Sedan räckte inte pengarna längre när man för andra gången missade att gå upp till elitserien. Det gick så illa att även husföretaget gick under. I playoff våren -92 mötte Boro Hammarby. Vi var 7-8 stycken Bajare som var där nere. Boro vann den matchen och en herre i publiken vänder sig om till mej och säger ”så här ska hockey spelas”. Jag kontrar med ”njut medan du kan, nästa år har ni inget lag”. När jag sa det visste jag inte hur rätt jag skulle ha. Lönerna uteblev och spelarna tog sina feta plånböcker och flyttade hem till sina nybyggda villor runt om i landet. Kvar av truppen fanns endast 1 spelare, reservmålvakten. Man begärde sig ner till division 2 där man ligger idag och spelar under namnet Boro/Vetlanda. 96-99 spelade man dock tre säsonger i div. 3.
Team Boros toksatsning må vara störst, men Örebro var först. Man åkte ur elitserien 78-79. I den truppen fanns två spelare som senare skulle bli tränare i Hammarby, Roger Melin och Staffan Tholsson. Till säsongen 79-80 var det väl någon som slängde in en massa pengar och man värvade Hardy Nilsson, Martin Karlsson och Lars-Gunnar ”Krobbe” Andersson och miljonkedjan var skapad. I tre år var den så hatade kedjan komplett, sedan lämnade Hardy och Martin Karlsson laget utan att man hade kommit tillbaka till elitserien. Krobbe spelade kvar några år till. Till skillnad mot Boro höll sig dock Örebro sig kvar åren efter i division 1 som då var serien under eliten. Säsongen 98-99 blev den sista då laget gick i konkurs
Inte ens våra egna favoriter slipper undan en topplacering. Säsongen 99-00 som i folkmun ofta kallas ”Nordmark-året” var väl inte speciellt bra. När man tittar på laguppställningen tycker jag att det inte alls ser så illa ut. Ett bra allsvenskt lag, men vissa spelare hade man begärt mycket mer av. Putte Ericsson gjorde väl vad han skulle men vi hade nog hoppats mer av t.ex. Patrik Wallenberg. Ridån gick ner hemma mot Mora i playoff 1 då man torskade i sudden. Förmodligen var det valet att ha Staffan Tholsson som tränare som gjorde att det blev konstig stämning i truppen. Att sedan den makalösa passningsläggaren Lennart Hermansson valde att flytta hem till Övik rätt tidigt och en Nordmark som var ungefär lika snabb som Zarley Zalapski i Löven förra året gjorde ingen glad. Därav denna höga placering. Året efter satsade man mer på juniorer och gick hela vägen till kvalserien. Någon dekadens är väl inte att prata om när sedan AEG kom in i bilden.
Året efter Hammarbys fiaskosäsong var det ett lag i dom södra förorterna som skulle satsa. Tre av spelarna i Hammarby flyttade dit. Här skulle det gås från division 1 och rakt upp i systemet. Man anlitade Curre Lindström som tränare för här var det en seriös satsning. Som finansiär var det en ännu galnare person än han bakom Boro. Det florerade ett antal rykten om svarta pengar. Man kan ju annars undra varför ett antal spelare som nyss spelat i toppen av allsvenskan skulle gå till division 1. Det här var dock den i tid kortaste idiotsatsningen i vår lista. Pengarna var slut långt innan säsongen och det dröjde nog inte många minuter sedan man missat uppflyttning innan spelarna och Curre började se sig om efter nya uppdrag. MB lyckades hålla sig kvar i div. 1 under två säsonger där dom flesta spelarna spelade i stort sett gratis, men i våras var det slut på det roliga och laget åkte ner till division 2.
Norrköpings ishockeystolthet var en angelägenhet för hela Östergötland i slutet av -80 och början av -90 talen. Man hade (har) en elitseriemässig arena i Himmelstalundshallen. Meriterade tränare anlitades, Gunnar Svensson, Tommy Boustedt och Torgny Bendelin. Med lånade pengar satsade man stort på spelare som Rikard Rauge, Peter ”Firsov” Eriksson, Greger Artursson, Björn Myrvold och målvakten Conny Gyllander. Vita Hästen var fruktade i allsvenskan och så nära som ett mål från elitserien. Men det ville sig inte. I slutet av -90 talet var pengarna slut och Vita Hästen konkade. Man gick ihop med Skärblacka, och ombildade till Hästen Hockey harvar man idag i division 1 södra. I takt med Vita Hästens fall så klev Linköpings HC fram som dominant på Östgötaslätten.
ÖIK hockey var känd för endast en sak: Uffe Dahlén. Fram till dess den största hockeybomben slog ner i Sverige, och framför allt i Jämtland. Vladimir Krutov, flerfaldig VM-guldmedaljör i sovjetiska superfemman hämtades. Han kom från Vancouver via Schweiz till lilla Östersund och division 2 norra B. Åskådarantalet i Z-cupolen fördubblades. Med en stabil målvakt i Mikael Nilsson (senare i AIK) skulle Östersund satsa stort. Hur stort visste ingen. Krutov förde upp ÖIK till div. 1 norra (detta var när det fanns fyra stycken division 1 serier direkt under elitserien) och fick spela ”derbyn” mot Löven och Skellefteå. Men satsningen höll bara 2 år. Krutov var rutinerad med inte speciellt snabb och laget ramlade ur ettan direkt. Krutov sparkades till lokalkonkurrenten Brunflo IK, men det är en helt annan historia. ÖIK huserar idag i div. 1 norras nedre region.
Säsongen 95-96 gjorde man en storsatsning i Olofström med amerikanen Rob Brown i spetsen. Man hade gjort försök även året innan. Laget hade LA-kingskopierade tröjor och nu skulle man lämna träsket i division 2. Och man lyckades faktiskt. Laget gick upp till div. 1 men där tog det tvärstopp. Det blev mer kval att hänga kvar än kval för uppflyttning. Många tränarbyten under säsongerna har säkert spelat in. Man lyckades hänga kvar i 1:an några år men ramlade ur säsongen 01-02. Denna gång blev vändan i div. 2 endast ett år. Hammarbys nuvarande målvakt Olow Sundström anslöt och spelade 22 matcher och bidrog till uppflyttningen inför den här säsongen. Dom senaste åren har Olofström sett sig förbipasserade av Halmstad Hammers och Växjö Lakers.
Toksatsningen för ett elitserielag på rikemansön utanför Stockholm drogs igång sent 90-tal. Självaste Peter ”Foppa” Forsberg gick in som finansiär och spelade till och med en match. Klubben satsade stenhårt på avancemang med spelare Foppas gamle kompis Lennart Hermansson, Patrik Åberg och gamle Lövenbacken Peter Andersson. Andersson bodde fortfarande kvar i Umeå, men flögs ner till och från. För att hypa laget och visa sponsorerna att man menade allvar fanns en framtidsvision att man skulle spela sina matcher i Globen. Dessutom påstods att man hade ett halvt ja (nåja) från Peter Forsberg att han skulle komma till Lidingö efter sin tid i NHL. Ja, det gick som det gick. Klubben gjorde konkurs häromåret och existerar i dagsläget som Lidingö Wikings.
Klassikern från Kronoberg, med store Kjell Samuelsson som bäste NHL-export, kom tillbaka i början och mitten av 90-talet. Man gick upp i div. 1 ungefär samtidigt som LHC. Med stabile Mattias Elm i målet och amerikanen Larry Pilut (Ratad av LHC) satsade man mot allsvenskan. Dackehallen var knökfull. Tränaren Dan Hobér värvade Claes Lindblom och Peter Jakobsson från Västerås. Laget nådde superallsvenskan 5 år i rad men lyckades aldrig komma till kvalserien. Man blev mycket populärare än lokalkonkurrenten Troja/Ljungby. Föreningen degraderades häromåret då det visade sig att man betalat ut svarta löner. Flera styrelsemedlemmar åtalades. Dom slapp fängelse men fick dryga böter. Spelarna spreds för vinden. Larry Pilut är dock kvar. Nu huserar man i div. 1 södra.
Sagan om Mölndal Hockey Stars är enbart tragisk. Tanken var god. Man skulle minska glappet till Göteborgs enda topplag Frölunda. Att försöka skapa intresse för ett förortsgäng som spelade sina matcher i lilla nedslitna Åby Isstadion i Mölndal var svårt. Man tog sig i och för sig till allsvenskan säsongen 90-91. Men det var med X antal inlånade frölundaiter som knappast spelade för laget utan för sig själva.
Man har en sexårsplan att ta sig från division 1 till elitserien. För en gångs skull finns det lite tid att bygga upp ett lag på. Uppsalas dilemma är att man nu är inne på tredje året och fortfarande ligger kvar i 1:an. Tobbe Klaesson & Co. |