Statistiken talar för oss

Leif Boork: Utgången är omöjlig att förutspå

Texten publicerad i matchprogrammet till Superallsvenskan säsongen 2003/2004

Föregående säsong började vi på allvar en marsch mot Elitserien. Den säsongen blev en av de bästa i modern tid. Vi stod inte riktigt distansen ut. Vi blev ”bara” femma i Kvalserien efter att ha vunnit både Allsvenskan norra före jul och SuperAllsvenskan efter jul
En så svår målsättning som att avancera till Elitserien kräver en konsekvent genomarbetad strategi. Kärnan av vårt grundspel i A-laget, kärnspelarna i A-laget, kärnan bland personalen kring laget, samarbetsformer mellan administrationen och sporten, arbetsmetoder och personkemi är alltsammans en process som kräver mycket arbete för att hålla sig på spåret.
  Hittills har vi klarat det bra. Några spelare har bytts ut, några ledare har bytts ut, några spelvarianter har tillfälligt prövats och lagts ner, administrationen har stått för en del marginella förändringar, men det grundläggande fundamenten på de olika områdena består eller har ytterligare förankrats.
  Lägg därtill att vi inom elitverksamheten, som från och med 2003/04 innefattar både J20 och J18 i tillägg till A-laget, har ytterligare integrerats och kommit närmare varandra. detta trots att J18 fortfarande har sin verksamhet på Zinkensdamm medan de båda andra lagen håller till på Hovet.
  Trots att föregående höstsäsong var extremt framgångsrik har vi denna höst ytterligare flyttat fram positionerna något. Det har vi gjort tots att vi matchat laget försiktigare.
  Några jämförande siffror kan illustrera detta. De individuella siffrorna i poängligan är nästan identiskt lika. Förra året spelades 28 matcher i Allsvenskan. I år spelades det 32 matcher i grundserien. Om vi tittar på några av kärnspelarna (de som varit en längre tid i föreningen) så är siffrona följande: Andreas Paulsson 19+15=34 (17+16=33), Christian Lechtaler 8+12=20 (7+13=20), Henrik Nilsson 5+19=24 (6+14=20), Jimmie Kraft 14+7=21 (12+5=17).
  Tekningsstatistiken för våra mest frekventa tekare är någon procent bättre i år. Våra två målvakter denna säsong har något sämre räddningsprocent än de ifjol. Klint (92,04% (92,50%), Olle Sundström 90,32%, (91,07% för Kristofer Martin).
  Både vårt powerplay och boxplay har förbättrats jämfört med ifjol. PP procenten är 18,59% i år jämfört med 17,04% ifjol. BP procenten är 92,02% i år. I fjol var den 90,96%. I powerplay har vi inte släppt in ett enda baklängesmål, vilket vi är hlet ensamma om i hela Allsvenskan.
  Även i Fair Play har vi blivit bättre. I fjol var vi utvisade 22,14 min/match. I år har vi bara varit utvisade 13,81 min/match. I år är vi näst bäst på detta. I fjol var vi näst sämst.
  Statistik är inget facit. Men det är en indikation. Sammanfattningsvis kan vi säga att när tendensen nu är den rätta har det skett till ett lindrigare pris denna säsong (= lugnare matchning av laget och färre utvisningsminuter). Detta ger oss en grundtrygghet inför en i övrigt oviss framtid i vårens kommande matcher.
  Jag vill ogärna mitt i säsongen kommentera individuella spelare i för stor utsträckning. Men jag kan nämna några spelares insatser lite försiktigt. Jimmie Kraft har spelat jämnare, mer moget och fått ett bredare register i sitt spel. Johan Ejdepalm spelar mer moget och ansvarsfyllt. Stefan Töyrä har gjort sin bästa höstsäsong sedan jag kom till klubben 2001. Robert Kimby har haft en stark och ambitiös utveckling under hösten.
  För samtliga nyförvärv har hösten varit en inkörsport i laget och i lagets spel vilket bara kommer att höja deras insatser under våren. Våra s k kärnspelare tar ett ansvar och har en energi i spelet som är nödvändig för att ge laget stadga och erfarenhet.
  Med den besättning vi har just nu, är vi beredda att ta steget upp i Elitserien. men det är då en del saker som måste klaffa. Sett till lagets spelkompetens är det viktigt att vi spelar på ett särskilt sätt för att lyckas. Vi alla måste vara klara över detta speluppträdande och vi måste följa det med full speldisciplin. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att vi har avslöjats me en del brister i vårt spel och individuella kompetens. Vi ska försöka att stya matcherna dit vi vill i både det offensiva, det defensiva och det psykologiska spelet.
  Vi är aktiva på spelarmarknaden för att tillföra kvalitéer till laget. Adam Borzecki är ett exempel på det. Personligen är jag dock försiktig att skapa obalans och oro i det fundament som vi nu byggt upp under några år. Jag har sett mycken okunnighet och fåfänga under mina 30 år i elitishockeyn. Det finns så många variabler att ta hänsyn till som är omöjliga att känna till för utomstående.
  Klart är att vi kompletterar truppen i mellandagarna med att ”ta hem” backen Martin Sellgren som varit utlånad till England och London Racers. Vi diskuterar också med Christopher Heino-Lindberg att skriva tillbaka honom från Vallentuna. Det skulle i så fall innebära att vi har tre A-lagsmålvakter till våren. Det är ju en mycket central post på väg mot Elitserien.
  Vi har också kompletterat den medicinska sidan med ett namn. Det är Sebastian Bak som kommer att arbeta tillsammans med Christian Gunterberg med massage och kiropraktik. Allt för att få så korta rehabiliteringstider och snabba ingripanden vid skador som möjligt.
  Denna stasning mot Elitserien har ju gjorts möjlig av att den ekonomiska kostymen för en gångs skull i Hammarby Hockeys moderna historia är tillräckligt stor. Det är dock viktigt att poängtera att budgetuppföljningen är noggrann och att varje utgift värderas noga. Det är frågan om disciplin och proffessionalism även på det området.
  Med A-laget i SuperAllsvenskan, J20 på playoffplats (just nu 6:a av 16 lag) och med J18-laget klart för Allsvenskan efter jul så har vi gjort ett mycket bra resultat på höstsäsongen.
  Våra motståndare i SuperAllsvenskan är alla namnkunniga föreningar med rutin från just dessa sammanhang. Varje match kommer att bli jämn och utgången är omöjlig att förutspå. Oskarshamn och Mora är bättre än ifjol. Bofors har självförtroende och speek i laget. Västerås har ett lag som inte förvånar mig med sin SuperAllsvenska plats. Skellefteå är de största favoriterna i hela SuperAllsvenskan, AIK har klasspelare som kommer att prestera bättre efter en orolig höst, Sundsvall är liksom Oskarshamn i södergruppen de stora överraskningarna.
  Vi ser fram emot att mäta våra krafter med dessa respekterade motståndare.

Leif Boork, Sportchef

(081209)