OBS! Det här är undertecknads privata åsikter och funderingar, inte Hammarbys officiella. Skyll absolut inte på dem.

Nu är det dags att fixa till seriesystemet!

Webbmäster föreslår förändringar

Det finns många skäl att vara besviken över den väg svensk ishockey har valt att gå de senaste åren.
  Längre serier med färre spänningsmoment, trång ingång till elitserien, samt en del i själva arrangemangen har gjort hockeyn mindre sportsligt intressant och definitivt kallare.
  För bara drygt tre år sedan blev jag mer eller mindre utskrattad när jag jämförde fotbollens popularitet med hockeyns (hockeyn ansågs vara många gånger hetare). Jämför man de båda sporterna idag så är det flera divisioner som skiljer - till fotbollens fördel.
Hockeyansvariga kan klappa sig på magen och säga att det ”bara är ett Stockholmsproblem”. Att hockeyn är större än någonsin i många ställen i Sverige.
  Jag menar att det är skenbart. Man har bara lindat skottskadan med några extra rullar binda, men inte sytt ihop såret. Man har satsat på att sminka liket istället för att återuppliva det. (Nu får det vara nog med liknelser på ett tag). Under tiden kan ni läsa vad jag tidigare skrivit om bakgrunden till mina åsikter

(Denna artikel - eller länken snarare - är skickad till ansvariga på Svenska Ishockeyförbundet. Följande förslag är menat som seriöst, inte bara ett resultat av mitt, webbmästers, vanliga svammel)

Gör så här...

Utöka elitserien till 14 lag. Alla möter varandra fyra gånger (52 omgångar). Åtta lag går till slutspel (slutspelet spelas som nu), 11:an och 12:an går till kval och de två sista åker ur.

Förändringar: Utökad serie, lag kan åka ur, derbygrupperna slopas
Fördelar: Man breddar svensk elithockey kommersiellt då minst två nya lag kommer upp. Dessutom ger man ytterligare en rad klubbar en chans i praktiken ta steget till elitserien. Därmed blir satsningar som görs av allsvenska lag till något annat än fåfänga försök. Men, framför allt, man återinför den idrottsliga spänningen i serien.
Nackdelar: Lag kan åka ur, topplagen får fler ”tråkiga” matcher.
Kommentar till nackdelar: Att lag kan åka ur tror jag är bra för svensk hockey. Dåligt skötta föreningar bestraffas. Det blir svårare att ha en misskött klubb i år efter år. Se gärna exemplen Malmö FF och Djurgårdens IF i fotbollen. De byggde om från grunden ”tack vare” väckarklockan att åka ur. Att topplagen får fler tråkiga matcher kan bara kommenteras med: jaha, hur kul är det nu då???.
  Jag är övertygad om att 5-6 lag i nuvarande allsvenskan kan bli fullgoda elitserielag. Man breddar toppen, helt enkelt.
Nackdelar jag tagit hänsyn till: Antalet omgångar skärs inte ner (hur gärna jag än skulle vilja se det). Det blir alltså inget ekonomiskt avbräck för elitklubbarna. Jag tror att en öppen serie, med tre intressanta streck kan ge en stor kick till intresset. Så stor kick att intresset rent av kan sträcka sig över 52 omgångar.

Gör allsvenskan till en (1) permanent 14-lagsserie. Alla möter varandra fyra gånger (52 omgångar). 1:an och 2:an går direkt upp. Lag 3-6 gör upp i ett kval tillsammans med de två elitserielagen. (När det gäller ev playoff-spel så finns det möjligheter till olika varianter om man så vill. I detta förslag slopas dock playoff helt). Nedflyttningen sker på samma sätt som från elitserien; två direkt ur och två till kval.

Förändringar: En permanent allsvenska med 14 lag istället för två med sammanlagt 24 lag. Serien är rak över hela säsongen. De två bästa går upp, fyra övriga direkt till kval.
Fördelar: Det mest uppenbara; att de två bästa lagen flyttas upp en division. Sedan får fyra lag möjligheten att via kval ta sig upp. Ytterligare en fördel är att alla inblandade i kvalet får lika lång vila från seriespel till kvalseriens start. Dessutom kommer man åt den ojämna standard som nu finns i allsvenskan då det blir åtta lag färre totalt.
Nackdelar: Kan inte se några. Hjälp mig!

Fotnot: Varför är krisen bara synlig i Stockholm?
  Jag tror att man i storstäderna är mer kräsen. Det har talats mycket om utbudet i Stockholm contra mindre städer, och det stämmer säkert.
  Därför tror jag att ointresset i Stockholm är ett symptom på att något är fel, att hockeyn faktiskt inte är lika intressant längre.
  Min personliga uppfattning är att man just nu ser en uppgång av intresset i vissa städer av enskilda specifika skäl som inte i första hand är av hockeykaraktär.   Frölunda: Förutom att Göteborg är en bra hockeystad har laget vunnit guld för första gången på över 35 år. Färjestad och HV71: Nya fräscha arenor väcker ofta nyhetens behag. Om laget dessutom är topplag så hjälper det till. Leksand och Linköping: Nya (eller nygamla) elitserielag som tagit sig igenom nålsögat och är på väg uppåt.

Jag menar att dessa är just exempel på ”det sminkade liket” ovan. För det är knappast striden om placeringarna som gör att publiken kommer i omgång 18.

(031010)