Tidigare transatlanter i Hammarby


Brian Phinney är den senaste, men knappast sista, spelaren från Nordamerika i Hammarbydressen
Foto: BENJAMIN THORÉN.

Från Mercredi till Phinney

Carl Frängsmyrs genomgång av de nordamerikaner som en gång representerat Hammarby publicerades första gången i november 2004 på svenskafans. Artikeln kom i samband med de bägge NHL-spelarna Jamal Mayers och Taylor Pyatt gjorde debut i klubben.

T
ransatlanter i Bajen är ett ämne som hos många väcker en del nostalgiska minnen till liv. Det är ju inte för inte som Bamsingarna länge kallades för "Söders kanadensare". Visserligen dröjde det till 1970-talet innan den förste nordamerikanen drog på sig Hammarbytröjan, men faktum är att Curt Piper redan under Bamsingarnas berömda Englandsturné gjorde tappra - men fåfänga - försök att värva kanadensaren Lou Bates till Söder hösten 1946. Inför Hammarbys allsvenska comeback 1968 ryktades det länge och väl att Almtunas tuffe kanadensare Don Hughes hade tackat ja till "Tjalle" Mild & co, men inte heller den övergången blev av.

Mercredi först


D
en transatlant som bröt isen blev Vic Mercredi, som kom till Hammarby från Baltimore Clippers 1976. Mercredi sköt lika bra med vänster- som med högerfattning, varför han spelade med en nästan rak klubba. Merparten av sin istid i Hammarby tillbringade Mercredi annars i utvisningsbåset, vilket väl bidrog till att han fick återvända till USA (och Phoenix Roadrunners) efter bara ett år på Söders höjder. Fyra mål hann han göra i Hammarbytröjan. Det första av dessa prickade han in den 31 oktober 1976 i en match som Hammarby faktiskt förlorade hemma mot Surahammars IF med 6-5 inför 1480 besvikna själar. De övriga tre Mercredi-målen tillverkades mot Almtuna och Linköping hemma, samt mot Nynäshamns IF borta.

Skeeter Moore


Efter Mercredi-epoken dröjde ett decennium innan nästa transatlant dök upp i på Söders höjder. I play off I 1988 blev Hammarby utslagna av Tyringe SoSS som anfördes av två hypervassa nordamerikaner: Scott Richard "Skeeter" Moore och Chris S:t Cyr. Uppenbarligen slog åtminstone den förstnämnde an på Hammarbys spelarvärvare. Sommaren 1989 rekryterades "Skeeter" Moore till Södermalm, och det gick hyfsat för honom under året i Hammarby. Det blev 17 mål från hans klubba vilket innebar att han delade tredjeplatsen i den interna skytteligan säsongen 1989/90 med tre andra spelare (Odd Nilsson, Per Backe och Jerry Friman). Flest mål den säsongen (26 stycken) gjorde Tomas "Mini" Berg. På andra plats hamnade Henrik Nilsson, som fortfarande i dag är aktiv i Hammarby. Framgångarna i Hammarby gjorde att "Skeeter" Moore lockades till Södertälje efter bara en säsong i Bamsingarna. Karriären avslutade han så vitt jag kan se i San Angelo Outlaws 2002.

Scott Drevitch


Ä
ven den följande säsongen, 1990/91, fanns det dock ett transatlantiskt inslag i Hammarby i form av den tuffe amerikanske backen Scott Drevitch från Brookeline, Massachusetts, som kom till Söder från New Haven Nighthawks. Drevitchs huvuduppgifter fanns i defensiven och någon målspruta var han inte. Två mål gjorde han för Hammarby, båda hemma på Hovet. Det första prickade han in i mot IFK Tumba den 19 november 1990, det andra slog han in mot IFK Lidingö den 5 december samma år. Efter höstsäsongen drog Drevitch tillbaka till Nordamerika och Albany Choppers. Drevitch är fortfarande aktiv. I år (säsongen 2004/05) tillhör han Adirondack Frostbite.

I tre olika omgångar, från slutet av 1980-talet till mitten av 1990-talet spelade kanadensaren Tony Skopac, som föddes i Vancouver 1968. Under debutsäsongen 1988/89, då han kom från MoDos A-juniorer gjorde han 40 poäng på 38 matcher. Sedan blev det en ettårig utflykt till ångermanländska Husum, innan Skopac hösten 1990 åter drog på sig Hammarbytröjan. Två framgångsrika säsonger följde innan han 1992 värvades till Djurgårdens IF. Skopac fick spela 20 elitseriematcher för Östermalmslaget, men blev sedan utlånad till Danderyd/Täby HC.

Scopac tillbaka


Hösten 1993 var Skopac tillbaka på nytt i Hammarby. Redan i hemmapremiären mot IFK Österåker den 26 september gjorde Skopac sitt första mål för säsongen. Mål gjorde han också i den historiska matchen mot AIK den 8 november då Hammarby vann med hela 5-1 och därmed tangerade klubbens genom tiderna största segerresultat mot Solnaklubben. Under säsongen som helhet producerade Skopac inte mindre än 42 mål. Vid sidan av Mariusz Czerkawskis sanslösa 55 mål (!) under spelåret 1992/93 är det faktiskt det högsta antalet mål en Hammarbyspelare har producerat under en enskild säsong.

Tyngre gick det för Skopac året efter då han spelade för AIK. Inte ett enda mål lyckades han göra under de 22 elitseriematcher han spelade för Solnaklubben. Året därpå - när Hammarby under John Petersons färla drog igång sin så kallade Bamsingsatsning - var Skopac tillbaka för en fjärde (!) sejour i Hammarby. Det blev visserligen ett tungt Hammarbyår, men Skopacs 22 mål räckte i alla fall till en tredje skytteligaseger.
Efter den misslyckade John Peterson-satsningen skrev Skopac på för Huddinge IK. Därmed blev han den andre spelaren efter Stefan “Myran" Gustavson som fullbordade en Grand slam genom att ha representerat samtliga de fyra stora Stockholmsklubbarna Hammarby, Djurgården, AIK och Huddinge. År 2004 blev Daniel Rafner den tredje spelaren som lyckades med bravaden. Totalt gjorde Tony Skopac 118 mål för Hammarby Hockey, vilket placerar honom på nionde plats i klubbens interna skytteliga genom alla tider. De två första gjorde han i seriepremiären hemma mot Nacka HK den 5 oktober 1988, och det sista slog han in i play off I hemma mot Timrå IK den 8 mars 1996.

Randy Maxwell


E
n annan kanadensisk kultlirare från 1990-talet är Randy Maxwell. Han spelade universitetshockey i North Dakota i början av 1980-talet, och hamnade så småningom i finska Savonlinna. År 1988 dök han upp i det svenska division två-laget Karlskrona IK, där han under tre säsonger producerade mål och poäng i mängder. Allra bäst gick det säsongen 89/90 då han gjorde 69 poäng på 35 matcher! Fullt lika bra gick det till en början inte i Hammarby, men under den första säsongen (1991/92) gjorde han i alla fall 27 poäng på 26 matcher. Premiärmålet för Hammarby gjorde Maxwell i en match vi annars helst glömmer: hemmamatchen mot Huddinge den 16 oktober 1991 som “Björkängstigrarna" vann med hela 11-5. Roligare var då hans matchavgörande 6-4-mål i Globen den 24 mars 1993, ett mål som definitivt förpassade AIK ner i division ett och som förde Hammarby till kvalserien för första gången sedan 1986. I likhet med Skopac lämnade Maxwell Hammarby efter John Peterson-året. Fortsättning blev det i danska ligan, först ett år i Frederikshavn och sedan åtta säsonger i Rungsted Cobras. Karriären avslutade Maxwell vid 40 års ålder så sent som förra året (2003/04). I Hammarbys skytteliga genom tiderna återfinns Maxwell på 33:e plats med sina 65 mål.

Efter 1996 - då både Skopac och Maxwell försvann - har två nordamerikaner representerat Hammarby i seriesammanhang: jänkaren Dan Trebil och kanadensaren Dean Seymour. Trebil kom från NHL-laget S:t Louis och anslöt till Hammarby i Lombiahallen i Kiruna den 20 oktober 2001.

En liten grupp Hammarbyfans - förutom undertecknad var det Micke, Nina och Linn Arnewing, Tibbe, Mange Hallberg och Jack Persson - valde efter viss vånda att följa Trebils och Bamsingarnas äventyr i övre Norrland före Hammarby Fotbolls guldmatch mot Örgryte. Samtidigt som vi med en medhavd batteriradio följde gulddramatiken på Söderstadion fick vi bevittna Trebils första två mål i Hammarbytröjan i Björknäshallen i Boden den 21 oktober 2001. Vad jag själv minns mest från den matchen är dock inte Trebils båda kassar utan hur vi skrikande fick vidarebefordra radions matchreferat ned till spelarbåset där Joakim “Kimmen" Andersson föreföll vara lika engagerad i brodern Johan “Danken" Anderssons guldjakt som i den hockeymatch han själv deltog i.

SM-guld


En ryggskada satte stopp för Trebils karriär redan till juluppehållet, och det blev bara ytterligare ett mål för Hammarby. Också det föll, märkligt nog, mot Bodens IK i hemmareturen. Även om Trebils Hammarbykarriär blev kort kvarstår i alla fall det faktum att han är den ende spelare som gjorde två mål för klubben den 21 oktober 2001 då Hammarby för första gången på jämnt femtio år blev svenska mästare i en stor lagidrott! Fotbollsspelarna Andreas Hermansson, Jonas Stark och Kennedy Bakircioglu gjorde liksom hockeykollegerna Jonas Göthberg och Henrik Nilsson var sitt.

Ett ännu kortare mellanspel gjorde kanadensaren Dean Seymour ett år senare. Seymour var, kan man säga, en handelsresande i hockey som hade lirat i Finland, Danmark, Tyskland och Schweiz. Hammarby testade honom i två matcher. Debuten skedde i Kempehallen mot Örnsköldsviks SK den 17 november 2002. Seymour fick bilda kedja med Kim Cannerheim och Gustav Gräsberg, men utan att göra några avtryck i matchprotokollet. Seymour fick en chans till i den följande hemmamatchen mot Sundsvall. Visserligen passade han fram till Gustav Gräsbergs kvittering till 2-2 efter 22.55, men det räckte inte för att beveka Leif Boork. Något kontrakt med Hammarby blev det inte, utan Seymour fortsatte i Oskarshamn.

Inte mycket NHL-meriter


A
v Hammarbys tidigare transatlanter är det bara Dan Trebil som har några NHL-meriter att tala om. Han spelade 85 NHL-matcher och gjorde åtta poäng (fyra mål, fyra assists). Vic Mercredi gjorde två NHL-matcher (inga poäng) för Atlanta Flames säsongen 1974/75. Tony Skopac, “Skeeter" Moore, Scott Drevitch, Randy Maxwell och Dean Seymour saknar alla NHL-meriter.

Vad Taylor Pyatt och Jamal Mayers, som i morgon debuterar för Bamsingarna, förmår uträtta återstår att se. Klart är dock att de båda spelarna - när det gäller NHL-erfarenhet - står i en klass för sig jämfört med Hammarbys alla tidigare transatlanter. Taylor Pyatt har spelat 267 NHL-matcher för New York Islanders och Buffalo Sabres. Han har producerat 76 poäng (36 mål, 40 assists). Ännu värre är högerskytten Jamal Mayers som har gjort 83 poäng (26 mål, 47 assists) på sina 368 NHL-matcher. Förhoppningsvis får vi se någon av dem (helst båda) göra premiärmålet för Hammarby redan mot Nybro.

Phinney


Från och med säsongen 2005/2006 spelar Brian Phinney i Hammarby. Brian, född 1982, spelade collegehockey med Middlebury Collegei Vermont, USA i fyra säsonger innan han kom till Hammarby. (041120)

Carl Frängsmyr