Daniel Göransson i en het situation i en match mot Almtuna. Foto: BENJAMIN THORÉN

”Vi kommer att kämpa för varandra”

Intervju med Daniel Göransson


Texten publicerad på Hammarby Hockeys hemsida 3 maj 2006

Den ettrige och fysiskt starke backen Daniel Göransson tillhörde de spelare som successivt växte in i A-lagskostymen under säsongen 2005/06. Mot slutet av allsvenskan hade han etablerat sig i A-truppen, men en skada förstörde tyvärr kvalserien för hans vidkommande.
  Desto mer glädjande är då att han kommer att dyka upp i Hammarbytröjan till hösten igen. Göransson - som har alla förutsättningar att bli publikfavorit - skrev nyligen på ett tvåårskontrakt.
  Hammarbys Carl Frängsmyr har intervjuat Daniel Göransson om hans syn på karriären, den gångna säsongen och sin egen roll i framtidens Hammarby Hockey.


Du har just skrivit på för Bajen på två år, hur känns det?
- Det känns riktigt bra. Jag ser verkligen fram emot den tid som kommer!
Det är ingen hemlighet att Hammarby inte precis betalar de bästa lönerna i svensk toppishockey. Vad var det som kändes lockande med Bajens satsning?
- För mig var det först och främst att man på ett allvarligt menat sätt vill ge de unga spelarna chansen. Dessutom vet jag genom erfarenhet från J20-laget vilken nytta man har av Krister Falks fysträning. Det spelade in, liksom att jag gillar Matte Andersson som coach.
Hade du anbud även från andra klubbar?
- Nej, det hade jag inte. Det var Bajen som gällde.
Hur länge har du tillhört Bajen och vilken är din moderklubb?
- Jag kom till Bajen när jag var elva eller tolv år från Mälarhöjden/Bredäng, som är min moderklubb. Bortsett från två matcher i Uppsala ifjol så är det de enda klubbarna jag har representerat.
Du debuterade i Hammarbys A-lag säsongen 2004/05, men deltog bara i några få matcher. Hur kändes det att ta steget från juniorhockeyn till A-laget?
- Jag spelade fyra A-lagsmatcher det året. Jag kommer faktiskt inte ihåg vilka vi mötte i min debutmatch, däremot minns jag mycket väl att jag fick reda på att jag skulle spela efter en J20-match dagen innan. Det var förstås jättekul, och jag hann inte ens bli nervös.
Vid årsskiftet 2004/05 blev du utlånad till Uppsala Hockey. Du blev något av rubrikernas man redan i premiären då du anklagades för att ha slagit till en pojklagsspelare i Almtuna med klubban. Vad var det som hände egentligen efter det där Uppsaladerbyt?
- Incidenten inträffade när jag gick av isen efter min första match för Uppsala mot Almtuna. Det var olyckligt, men det blev samtidigt väldigt uppförstorat i tidningarna. Det var absolut inte så att jag högg efter honom, snarare petade jag till honom med klubban. Tidningarna överdriver alltid.

Derbystämning

Kände man som spelare att det rådde en särskild derbystämning mellan Uppsala och Almtuna?
- Ja, det måste jag säga. För mig som kom från Hammarby och kunde jämföra med Stockholmsderbyn så var det förstås en annan sak, men visst kändes det både bland spelarna och på läktarna att det fanns derbyprestige. Båda lagen ville verkligen vinna.
Vad betydde annars tiden i Uppsala Hockey för Din utveckling?
- Jag spelade ju bara två matcher, och i den andra matchen gick det inget vidare alls och jag blev bänkad. Därför har jag svårt att se att det betydde särskilt mycket.
Har du ett extra horn i sidan till just Almtuna? Du hade ju en ordentlig boxningsmatch med Per Fernhall när AIS gästade Hovet i mellandagarna?
- Nej, jag tror att det mest är slumpen som gjort att det har blivit så. Upprinnelsen till slagsmålet mot Almtuna var att någon av deras spelare slog på vår keeper. Alla vet att man inte gör det ostraffat i ishockey och jag är inte den som backar undan!
Säsongen 2005/06 blev ganska tung för Bajens del. Varför gick det så dåligt, särskilt under de sista tio omgångarna av allsvenskan?
- Det är svårt för mig att säga eftersom jag mest satt på bänken. Vi förlorade många matcher med uddamålet, ofta efter ett sent baklängesmål. Det påverkade kanske självförtroendet till sist. Samtidigt kändes det väldigt onödigt att vi skulle behöva kvala. Om vi bara hade kunnat vinna en av alla dessa matcher så hade vi ju klarat oss.
Tränarbytet i kvalserien fick verkligen önskad effekt. Vad betydde det att Mats Andersson och Håkan Ferm tog över ansvaret?
- Jag visste ju från början att både Håkan och Matte är suveräna på att få igång ett lag. Matte har en enorm vinnarskalle. Han kan plocka ut målvakten en minut in på tredje perioden om vi skulle behöva göra mål. Kanske borde man ha bytt ut tränarna i ett tidigare skede, men det är alltid lätt att säga med facit på hand. Det betydde i alla fall mycket att de tog över.
Tyvärr blev du själv skadad under kvalet, vad var det som hände och hur länge varar konvalescensen?
- Det var en tackling som tog så illa att nyckelbensfästet hoppade ur led. Det gjorde fruktansvärt ont och jag blev inlagd på sjukhus dagen efter. Ytterligare två dagar senare skulle jag opereras, men det visade sig att de inte behövde gå in och skära utan det räckte för dem att trycka tillbaka fästet. Läkningen går bra, men det kommer dröja ytterligare två veckor innan rörligheten kommer tillbaka. Under den närmaste månaden därefter kommer jag bara att kunna träna med lätta vikter. Jag kommer tyvärr att missa en del av försäsongsträningen, men jag får köra desto hårdare efter semestern!

Skridskoåkningen kunde bli bättre

Om du själv får beskriva dina styrkor och svagheter som hockeyspelare, vad säger du då?
- När det gäller det positiva vill jag lyfta fram min kämpainstinkt. Jag gillar att spela fysiskt och tycker att jag är bra på att tacklas. Skridskoåkningen är nog min svagaste sida, även om den har blivit mycket bättre i år. Förhoppningsvis kan jag utveckla skridskoåkningen ännu mer nästa år, det behövs!
Vilka spelare i Hammarby imponerade mest på Dig under förra året?
- Daniel Larsson, inget snack! Han är ohotad etta på den listan. Han gick in i första matchen och visade inte bara att han dög i allsvenskan, utan att han nästan var för bra för den här nivån. Han har verkligen imponerat!
Flera år i rad har Hammarby presterat sämre sportsliga resultat än vad man har haft kapacitet för. 2003/04 blev det inget elitserieavancemang, 2004/05 inget play off och nu i år tvingades vi kvala oss kvar i allsvenskan. Vad talar för att Bamsingarna i stället skall överraska positivt nästa säsong?
- Felet man har gjort tidigare är att man har köpt ihop lagen. Under AEG-tiden kom många spelare bara för pengarnas skull. Nu är de borta, och kvar finns bara de som har ett Hammarbyhjärta. I år bygger vi hela laget från insidan och runt spelartruppen som kollektiv. Vi kommer att kämpa för varandra och det hoppas jag att publiken uppskattar.
Vilket motståndarlag blir roligast att möta till hösten: AIK, Leksand, Södertälje eller något annat?
- Jag säger Almtuna! Det har blivit lite rivalitet mellan oss och jag ser fram emot att möta dem. Sedan AIK-matcherna förstås. Södertälje har jag aldrig spelat mot i A-lagssammanhang så det skall bli kul. Huddinge är också kul att lira mot. Det blir en rolig serie!
Har du några andra intressen vid sidan om hockeyn?
- Nej, inte direkt. Hockeyn tar nästan all tid. I övrigt gillar jag att umgås med polarna och gå på fest ibland.
Om du får välja: Hovet eller M/B-hallen?
- Då säger jag M/B-hallen med allt gott det för med sig, både ekonomiskt och publikmässigt. Det räcker med att det kommer ett par hundra personer för att det skall bli ett bra tryck där, det märktes ju i kvalserien.
Om du måste välja: AIK eller Djurgården?
- Spontant säger jag Djurgården! Man måste ju heja på Larsson!


Carl Frängsmyr
(091203)