Vi skall vinna igen!

Stig ”Stickan” Andersson gjorde sin första säsong.

Liksom Sven ”Svenne Berka” Bergqvist.

Emil ”Emma” Rundqvist.

Ruben ”Rubbe” Carlsson och Erik ”Burret” Larsson.

Historien om Hammarbys andra guld 1932/33

egerande Svenska mästare, en mycket god karamell att suga på vintern 1932/33!
En hel del förändringar hade skett jämfört med guldlaget. En reservmålvakt dök upp, nämligen John Vikland. Backarna Acke Sandö och Nicko Schirmer lämnade klubben liksom de båda anfallarna Sven Bengtsson och den blivande, tillika legendriska ledaren, Curt Piper. Nya anfallare var de tre blivande spelande legenderna Stig ”Stickan” Andersson, Sven ”Svenne Berka” Bergqvist och Lennart ”Joe” Hellman. Truppen såg starkare ut än 1931/32 och lagledaren Helge ”Fimpen” Andersson lovar fansen att Hammarby skull tillhöra de 2-3 bästa lagen i Sverige även säsongen 32/33.
Ishockeyserien blev en rysare av värsta skräckfilmsformatet. Solna AIK, Göta och Hammarby var så lika att det liknade inget annat, alla lagen hamnade på samma poäng!

Ser´u dubbelt kisen?

yska kyrkan i Gamla stan slår fyra. En frusen katt jamar i Kolmätargränd. ”Fast plats, annars ingen motbok!” Södergubbarna, diversearbetarna ni vet, får tjacka bira i magasinet. Pilsnerflaskan hade kork. Lilla Plutten gilla sockerdricka och postlådan hängde utanför fiskaffären på Östgötagatan. Runt gropen behövde inte människor visitkort för att känna igen varandra. Dragkärran knarra i backen ner mot Ringvägen. En öl eller porter på schappet. Kanske känner du någon som bjuder på en nubbe, till den klara äter du falukorv eller gurka. Fanns det råd ville ju en Söderman dressa upp sig, nya pjuck och kanske en ny vepa, braxen fick duga en tid till. Johansson hade just fått luften och visste inte om han orka se SM-matchen mot Stockholms IF. Porten slog igen och den lustiga damen stod lutad mot husväggen och nynna på en glad 1920-tals schlager.
  Några timmar senare är Hammarbys IF:s grabbar ombytta och på väg ut på den nyspolade isen i Ispalatset. Liedstrand. Gillström, Lundell, Öberg, Carlsson, Rundqvist, på bänken S. Andersson, Bergqvist och Larsson.
  Vi kan väl ta oss en flukt på två av lirarna. Backen Sture ”Stöttan” Gillström var född 1908 och gjorde sammanlagt sju säsonger (1925-1930, 1931-1933) för tigrarna från Södermannagatan. Stöttan spelade både back och anfallare och tog under sin karriär två SM-guld med Hammarby. Han gjorde 5 mål och var en gedigen och tuff lagspelare. Erik ”Burret” Larsson föddes 1905 och var anfallare i Hammarby under tretton säsonger, 1923-1936. Under dessa år gjorde han 48 mål. Burret var jämte Sigge Öberg en av Hammarbys första riktiga stora stjärnor. Burret är stor grabb nummer 11 (Sigge nummer 10), han gjorde 16 A-lanskamper mellan åren 1926 till 1932. Under sina landslagsår var han med att vinna två EM-guld, ett OS-silver och ett VM-silver! Burret var också med att spela hem två SM-guld till Södermalm. Burret var inte bara en vass avslutare han var också rikt begåvad med ett väl utvecklat taktiskt sinnelag. Två i dag helt bortglömda hjältar men lika förbannat en viktig del i det som är Hammarbys stolta ishockeyhistoria!
  De som trodde att Stockholms IF skulle ha en chans mot formstarka Hammarby grundade sin hypotes på att Hammarby, just hemkomna från en turné i Finland, kanske skulle vara lite lata och blasé efter segertåget i öster. Och mycket riktigt, SIF gick in i matchen med liv och lust. Mottot var - här vilar inga halta löss - eller något i den stilen. SIF visade inte fram någon feg usel defensiv. Nä full fart framåt! Båda lagen åkte mycket skridsko, bra passningsspel och höll bra koll bakåt. Skillnaden var den att Hammarby var bättre i alla hockeyspelets discipliner. Med jämna mellanrum fick SIF:s målvakt vittja sitt nät och Hammarby gjorde säkra 4-0 i första perioden. Kul för Söderfansen var att defensiven funkade så bra hos de tigerrandiga. Stöttan fick hänga sin första strut för säsongen och det hälsades med extra jubel. Stöttans strut innebar 4-0. De två första målen gjorde av en sprudlande Rubbe Carlsson medan Sigge inte frångick sin vana att göra mål. I andra perioden nätade Stickan och Rubbe gjorde sitt tredje för kvällen. Vid ställningen 6-0 gör SIF ett bejublat reduceringsmål ditprickat av centern Nystöm. SIF spelade vidare i samma glada stil, enda skillnaden är den att tempot sjönk märkbart ju längre matchtiden gick. Hammarby tappade intresset för matchen då Svenne Berka nöp in 7-1 i slutet av andra perioden. Den sista perioden gick i ett mer hej å hå-mönster, många Hammarbychanser men målen skulle göras så snyggt att SIF:s bäste spelare, målvakten, växte än mer och var förmodligen planens bästa. Sigge Öberg och Rubbe Carlsson ansågs bäst i ett formstarkt Hammarby. Stöttan Gillström lär dock ha fått flest ryggdunkningar efter sitt överraskande mål.
  Fredagskväll i månaden mars. Bara några dagar kvar till vårmånaden april och dags för SM-semifinal i ishockey. Hammarby mot detta ständiga Södertälje SK, de dyker upp likt en vessla gång på gång. Alltså möts det två senaste årens finalmotståndare redan i semifinal. Således vinna eller försvinna. Kanske var det de faktum att matchen spelades en fredagskväll med start så sent som 20.00 som gjorde att Hammarbyfansen hejade så intensivt, högljutt och med sådan frenesi på sina hjältar. SSK hade inte många anhängare i den gungande massan och det kunde nog hänga ihop med lagets smått usla säsong. SSK var ordentligt akterseglade av de tre ledande lagen i serien.

Erik ”Burret” Larsson, målskytt i semifinalen mot SSK.

Publiken, runt 600 betalande, fick se en snabb och välspelad förstaperiod av tigerränderna. Det svarttröjjade bortalaget kom ofta hjälplöst på efterkälken. SSK:s chans låg i en stark defensiv och ett så långsamt spel som möjligt. Det lyckades inte, SSK irrade runt och såg hjälplösa ut och innan någon visste ordet av hade Stickan Andersson slagit till. Med ett stenhårt vinkelskott fick han läktarfolket att gapa ut sin glädje. Södertäljebacken, Calle Abrahamsson blev grinig redan i mitten av första perioden och att få Calle Aber på dåligt humör gynnade alltid motståndarna. Stickan la snyggt pucken mellan klubba och skridsko på en hjälplös motståndarback, Stickan slog passen rakt på Burret Larssons klubblad och så bröt fredagskvällsjublet ut igen. Hammarbys lysande första period slutar med att Sigge Öberg snurrar bort kringelgubbe på kringelgubbe för att avsluta showen med att retfullt enkelt (och skitsnyggt!) lyfta in 3-0, helt klart matchens prestation! Nu var det ju inte Hammarby till 100 % under första perioden utan svarttröjorna anföll då och då, mest då hemmaspelarna tillät det. Men SSK:s snabba, tuffa och passningssäkra spel från året före var som bortblåst. Nåja, tuffa och mestadels griniga kunde man ännu konsten att vara. Då Stickan punkterade SSK:s finaldrömmar i början av mittperioden med 4-0 målet dog matchen. SSK kunde gå in för att justera så många tigerhjärtan som möjligt men så fult spelade man inte även om Calle Aber, den bastanta med nummer 2 på ryggen, höll på att soppa till sin egen målvakt efter först att ha råskällt på honom. Målisen var en sådan dumdjävel enligt Calle Aber Abrahamsson ty det att han just släppt in ytterligare ett Stickanmål. Målet blev matchens sista och fastställde slutresultatet till 5-0 (3-0, 1-0, 1-0). Hammarby var i kanonslag och årsdebutanten Svenne Berka Bergqvist utvecklades i raketfart.

Final mot 1920-talets giganter i Svensk ishockey

orskan Erna Andersson skulle visa upp sina konståkningskonster i samband med finalmatchen. En match som i vanlig ordning spelades i Ispalatset. Då det var svårt med försäljningsställen fick man helt enkelt åka ut till hallen och köpa sin biljett där. Matchstart 20.00 och biljettsläpp 19.00. De sedvanliga bussarna från Strandvägen 1 gick som vanligt men då det var vardag (onsdagskväll) fanns också möjlighet att åka med SS buss nummer 52 F till Frihamnen och gå därifrån till Ispalatset.
En eller två kronor kostade matchbiljetterna och man väntade sig massor av åskådare. Det var två av Sveriges tre bästa lag (Solna AIK det tredje) som för första gången sedan 1922 skulle göra upp om det Svenska mästerskapet. Göta var på den här tiden Sveriges klart bästa hockeylag genom tiderna. Göta hade många skickliga och färgstarka spelare eller vad sägs om den store legenden Einar ”Stor-Klas” Svensson som före finalen mot Hammarby vunnit sju (7) SM-guld! Hans första guld tog han i tidernas första SM-final 1922 då Göta besegrade Hammarby med 6-0. Andra Götaprofiler var backen Alvar Axelsson och centern Lulle Johansson i ett mycket bra lag. Båda lagen ställer upp med ordinarie uppställningar. Hammarbys lag:

Hammarbys lag:
Bengt Liedstrand - Sture ”Stöttan” Gillström, Bertil ”Berra” Lundell - Sigurd ”Sigge” Öberg, Ruben ”Rubbe” Carlsson, Einar ”Emma” Rundqvist/Erik ”Burret” Larsson, Stig ”Stickan” Andersson, Sven ”Svenne Berka” Bergqvist

Ruben ”Rubbe” Carlsson inledde målskyttet i finalen.

  I den rekordjämna serien, där Hammarby till slut vann före Solna AIK och Göta som trea, alla tre lagen med 22 poäng, spelade Hammarby och Göta 0-0 och 2-0. Hammarby var favoriter men skulle man förmå att spräcka Götas finalsvit, sedan 1922 hade Göta deltagit i sju finaler och vunnit alla och som ni vet kan traditionen vara en lika faslig motståndare som världens bästa lag. Således stora förväntningar. Den första förväntningen, den om publikrusningen slog in med råge. Ispalatset var fullpackat ”från golv till tak”. Folk formligen hängde ut över sargkanten och i det lilla pressbåset såg journalisterna ut som hoppackade korvar i en plåtburk men skådisen Bullen på etiketten.
  Då jublet lagt sig efter konståkningsuppvisningen steg jublet upp mot det murriga fönsterklädda taket då lagen gled in på isen. Nytt mäktigt jubel då pucken slår i isen och finalen är igång. Det var väldigt många som hejade på Göta det skall ärligen medges. Ramsorna avlöste varandra och folk blev imponerade av spelet på plan. Sigge Öberg hade ju en av Sveriges bästa bössor och just i den här finalen sköt han för glatta livet. Tunga, mycket välriktade skott fick Sucksdorff i Götamålet att riskera sin hälsa varje gång han motade iväg pucken. Sucksdorffs benskydd föreföll alldeles för stora, det tyckte i alla fall Hammarby och i paus tog domaren fram tumstocken och mätte och godkände dom för vilken gång i ordningen, det visste väl ingen, många var de som tyckte skydden såg kolossala ut men de var enligt reglementet. Vad Suggan tyckte? Jo lite tjatigt hade det väl blivit med detta evinnerliga mätande.
  De 1 800 åskådarna och det packade journalistkorvarna fick se Suggan Sucksdorff göra en helt omöjlig trippelräddning där pucken stutsar ur zonen, Stor-Klas lägger en puck bakom ryggen och Lulle nyper till och Bengt Liedstrand får slänga sig på fotbollssätt för att rädda. Pucken snappas upp av Berra, han fläker över pucken till Stöttan som hittar Rubbe som direktpassar till Sigge. Sigge skjuter iväg ett tungt skott som Suggan parerar osv. Matchen är säsongens bästa och betraktas som den dittills bästa SM-final som har spelats. Göta hade ytterligare ett par farliga långskott och publiken rycktes med så till den milda grad och gapade på allt högre. Götas Jöhncke missade markering och Rubbe Carlsson tog chansen, han får kanonträff och pucken slår i bortre krysset. 1-0 och karneval bryter ut bland Hammarbyfansen. Jöhncke hänger med huvudet men deppar långt ifrån ihop och han blir i det närmaste hysteriskt glad då han avslutar ett underskönt anfall och tavelnissen får hänga upp periodsiffrorna 1-1. En otroligt bra period.
  Götas back Axelsson är en nagel i ögat på Hammarbys anfallare, båda målvakterna är felfria och publiken diskuterar Sigge Öbergs kanonskott under pausvilan. Trångt, folkligt och glatt. Folk har inte hunnit komma på plats, en måldomare som inte har polerat glasögonen (eller om det var dom han saknade) ordentligt för efter bara någon minut smäller Rubbe Carlsson in 2-1 men hans träff är så klockren och skottet så tungt att puckuslingen hoppar ut ur målburen lika fort som den förpassats dit. Domaren Bäckström kunde inte avgöra och måldomaren hann inte med och inga som helst protester, hur vilda dom än var, hjälpte. Folk runtom rinken var lika säkra som Rubbe att pucken var inne och att Hammarby blir bestulna på ett helt regelrätt mål. Men domaren dömer även om det blir så fel ibland. 1-1 efter mittperioden.
  Matchen fortsätter i samma fina stil. Båda lagen har ett otroligt bra passningsspel, ”rent kanadensiskt” tycker en pressman. Det enda perioden saknar är mål även om Göta borde ha gjort två på lika många frilägen. Det samma gäller Hammarby, visst borde man få in puckuslingen i ett helt övergivet mål? Men sådan äro hockeysporten.

På honom då! - Kämpa fö fan!

u satt nerverna utanpå mången åskådares kroppar. Det hejades och busvisslades i en salig röra.
  - Akta! Götalirare bakom, skrek Hammarbys burväktare.
  - Passa då din dönick, väste högt en krumryggad herre.
  - Skjut för i hela helvetet gapade en äppelkindad farbror med svettlopporna trillande ner för kinderna.
  - På honom då! Kämpa fö fan, gorma Johansson från bröderna Anderssons portuppgång på Södermannagatan.
  Hammarby började tredje perioden i ett vansinnigt tempo. Göta tvingades att backa hem och hade ofta tre, fyra man på vakt framför sitt mål. Stickan sköt, Berra fick till en livsfarlig styrning och Stöttan klappade på ett massivt skott men resultatet blev alla gånger det samma. Suggan Sucksdorff gick segrande ur striden. Publiken levde med och en viss desperation spred sig bland det grön/vita fansen. Då matchbilden blir så här brukar det leda till mål för det tillbakapressade laget. Muren med klubbor och ben är massiv framför Götas målvakt och just det blir Sigges smala lycka. På något sätt lyckas han valla pucken förbi samtliga ben och klubbor och inte bara det, Götas målis har inte en chans att se trissan så Sigges lama backhand smiter förbi alla hinder och publiken låter som 100 000 jublande i Rio. 2-1 till Hammarby!
  Hammarby som spelade så övertygande, inte så att Göta är helt slutkörda utan bara det faktum att Hammarby spelar så mycket bättre. Nerverna börja ta slut hos lagens båda allt spattigare supportrar. Göta tar sig i kragen och tigerränderna blev försiktigare och glädjegurglet i Hammarby halsarna stelnar till och leende ögon blir grå av nervositet. Två Götaspelare tog hjälp av kvicka passningar och snyggt kom de fram och det var Liedstrand mot Lulle som sparkade fram pucken till Burman som får en stor lucka till vänster om Hammarbymålvakten, men istället för att skyffla in kvitteringen passar han och i samma veva blåste domaren för något, jag vet inte vad, och Hammarby kom undan med blotta förskräckelsen.

Götas Alvar Axelsson. Styrde han in det sista målet?

Efter tredje periodens sidbyte startade helvetesupplevelsen med att se hur jävla sakta en klocka kan gå. Stickan försvinner ur matchbilden, Götaspelarnas tuffa tacklingar mot denna späda yngling tar ut sin rätt. Svenne Berka gör en otrolig match med tanke på hans onda fot. En Götaspelare tacklas hårt och faller hjälplöst i isen och blir liggande en stund. Bara 5 minuter kvar, bara 300 sekunder från en ny buckla, puh. Hammarbyfolket tycker någon har hällt bromsolja i klockuslingen som segar sig fram i bästa snigeltempo medan det är precis tvärtom för Göta. Är det någon jävel som sitter och puttar tillbaka visaren då ingen ser? Hammarby drog iväg ett skott mot Suggan, det blev retur, klungspel och tuffa försök att komma åt pucken, Svenne Berka lyckas få klubbladet på pucken. Hans fösning tar via Stor-Klas tumme (eller möjligen snudda pucken på Axelsson, olika uppgifter förekommer) och pucken hoppade precis över Sucksdorffs skridsko och in i mål. Södersamba med karneval, toktjut och saliga ansikten! För första gången har Göta förlorat en SM-final.
Glädjen kring och i rinken går inte att beskriva, lycka var bara förnamnet. Ärevarv med en och annan tår på kinden. Tidningarna tycker att Göta kunde ha vunnit men då hade det fodras mycket tur. Hammarbys seger är oomtvistlig, de är rätt mästarlag detta år, de tigerrandiga från Södermalm. Svensk ishockey anses också ha tagit ett jättekliv framåt i utvecklingen och i denna snabba utveckling är det inget tvivel om vilket lag som både ligger längst fram och som är denna spännande säsongs allra bästa och mest lysande. Nämligen Hammarby Idrottsförening från Kanalplan, Södermannagatan, Stockholm!

(030924)

Peter Jansson